Lövvik förr och nu och i framtiden

Den här fantastiska sidan som samlar texter och bilder genom tiderna från byn Lövvik, Kramfors kommun, Västernorrlands län, kommer fortsättningsvis att finnas kvar på nätet. Sidans skapare, Jan Nordlander, är dock inte längre tillgänglig för att besvara några kommentarer då han gick bort i maj 2018. Detta är något som jag, hans dotter, är säker grämer honom då han var djupt dedikerad att levandehålla Lövviks historia.

Har du frågor eller önskar kontakt med andra Lövviksbor rekommenderar jag denna sida: https://norabygden.com

Lövviksbor som gått trivialskola.

 

Jag trodde att det bara var under min tid som man gick vidare till högre utbildning. Jag hade aldrig hört talas om någon före mig som fortsatte efter folkskolan ( efter mig fortsatte nästan alla). Genom Torbjörn Ohlsson och uppgifterna om majoren från Lövvik kom jag i kontakt med registret för trivialskolan i Härnösand som Sundin m.fl.sammanställt.

Så här beskriver Sundin trivialskolan ”Trivialskolan kom till Härnösand i samband med att Härnösand blev stiftsstad 1647. “Den motsvarar dagens grundskola. Det fanns fem klasser i trivialskolan. I de fyra första gick pojkarna i allmänhet två år i varje klass och skrevs in i gymnasiet samma år som man gick det åttonde året. De kallades Alphabetica, Etymologica, Syntactica samt Conrectoris/Rectoris. Avhoppen från studierna var vanliga, men de kunskaper som man då fått var ändå användbara om man kom tillbaka till hembygden.”

https://ca.kulturarvvasternorrland.se/media/abm_ca_system/images/2/1/85322_ca_object_representations_media_2167_original.pdf är länken till registret.

Registret sträcker sig fram till år 1800. När jag söker igenom registret finner jag från

Lövvik 15 elever
Svartnora 6 elever
Skärsätter 4 elever

Det var alltså inte bara majoren som fått gå högre utbildning från byarna och långt före majoren finns elever därifrån.

Rådhuset enligt 1785 års ritning

 

Gymnasium Majus	=	Gymnasiet.
Gymnasium Minus	=	Gymnasiet.
Qvinta	=	Trivialskolan. Skriv- och räkneklass.
Prima	=	Trivialskolan. 1:a klass.
Secunda	=	Trivialskolan. 2:a klass.
Tertia	=	Trivialskolan. 3:e klass.
Quarta	=	Trivialskolan. 4:e klass.

Här kan man få en uppfattning om trivialskolan.

Skolning. Läs och skrivkunnighet

Läskunnigheten var nog ett visst krav från kyrkan. Från husförhören angavs läskunnighet en med hjälp av ett symbolsystem så man kan se om en person kan läsa och förstå fullt ut eller inte. Nedan det använda teckensystemet (Från Egil Johansson)

 

I husförhören anges då läskunnigheten enligt ovan – dock inte i de första husförhören i Nora.. Senare kan man se läskunnigheten förbättras med åldern hos de husförhörda. Hur utbredd var skrivkunnigheten? Vi kommer ihåg att vikingarna skrev med runor och kunde göra sig förstådd så att vi kan ta del av deras berättelser. Vikingarna hade ju sin asatro fram till 800-talet då Ansgar med flera kristnade norden. Kristnaden innebar att vi blev katoliker fram till 1500-talet då Gustav Vasa införde reformationen vilket innebar att vi anslöt oss till Martin Luthers reformerade lära. Katolicismen innebar ju predikningar på latin som ingen förstod utom eventuellt prästen. Luther översatte ju bibeln till tyska så att tysktalande kunde läsa den och i Sverige fick vi en översättning ganska snart av bl. a. Olaus Petri. Vi har en imponerande Vasa bibel från 1541 i Nora kyrka som för övrigt byggdes först på 1200-talet då man kan förvänta sig att kristnaden etablerat sig någorlunda. i bygden. Men det var nog katekesen som betydde mest för läskunnigheten då den användes mera i studierna av religionen. Husförhör kallades i Sverige den årliga kontrollen av församlingsbornas bibelkunskaper,läskunnighet och kunskaper i Luthers Lilla katekes. Förhören, där vars och ens kunskaper betygsattes, hölls av Svenska kyrkans präster från 1686 fram till slutet av 1800-talet

Så man kan sluta sig till att det var kyrkan genom prästerna och kanske klockaren som såg till att läs-och skrivkunnigheten infördes, men vi kommer också ihåg att bomärkena användes fram till 1900-talet som inte krävde någon skrivkunnighet. Min personliga fundering är att skrivkunnigheten försämras eller förändras numera. Jag betalade nyss några räkningar med plattan genom att fota av OCR, belopp och mottagare och det enda jag behövde skriva var datum och egen anteckning. Mycket av “skrivandet” består av kopiering och införing av text/bild. Min handstil har också blivit försämrad vilket jag skyller skrivandet på dator/platta/tfn. För övrigt hänvisar jag till min artikel om skolundervisningen i Lövvik 1870-1962 då vi hade en egen skola i Lövvik.

Personer som gått i trivialskola

LÖVVIK

Lövvik 7 (min mammas släktgård som då omfattade  Melanders och Knösen samt Jonssons och Arne Norbergs i Norrbyn). Måns Persson eller Pedersson var nog ganska välbeställd. Måns pappa Per Åsvedsson som övertog hemmanet omkring 1610 gifte sig med en dotter till den mycket välbeställde Måns Olovsson i Svartnora. Åsvedsson hade enligt 1641 års boskapslängd 21 kor och 2 hästar på 12 seland ( nuvarande hemman har oftast en storlek av 3 seland). Dessutom ärvde han från sin svärfar 8 seland i Utvik ( var detta grundplåten för skolningen av barnbarnen?)

Här kommer 4 söner till Måns Pedersen född omkring 1610. Först anges åren i Trivialskolan.

1656-1663 Per Månsson Lööf f. 1645 blev  borgare i Hsd död 1696 i Hsd

1661-1662 Berthold Magni f.1651? Nora, Lövvik 7 bonde på Lövvik 7 död 1735-05-01

1663-1664 Oluff Månsson Lööf f. cirka 1653 Nora, Lövvik 7 borgare i Hsd död 1715

1671 Erich Månsson Lööf  f. cirka 1655 Nora, Lövvik 7 båtsman i Hsd död cirka 1677

Vi ser tillnamnet Lööf hos tre av bröderna. Måste ha något med Lövvik att göra. Majoren fick ju tillnamnet Löfling på liknande sätt när han började trivialskolan. Per går tydligen ut hela skolan. Jag har inte kollat om han gick i gymnasiet men han blev staden trogen och blev borgare där.

Nästa broder är Bertil Månsson 1641-1735 som fått det tjusiga namnet Berthold Magni i skolan. Han går bara ett år i skolan och blir bonde på Lövvik 7 och lever ett långt liv 94 år och får uppleva ryssbranden och hans sonson  majorens skolgång. Från ett personregister 1669-1806 omnämns han på 5 ställen: bröllop 1677 sid 19, i sin sjönöd 1686 sid 51, efter utstånden sjönöd 1706 sid 113, givit …1712 sid 143 samt får bårkläde och testamente 1714 sid 151.

Oluff 1653-1715 vet vi inte så mycket om annat att han blev borgare i Hsd.

Erich  1655-77 blev båtsman i Hsd och dog ung som många andra båtsmän. Jag har inte kunnat verifiera att Oluff och Erich var bröder till Per och Bertil. Vi får komma ihåg att kyrkobokföringen startar här i början av 1600-talet och det är svårt att få fram uppgifter,

1679-1680 Måns Månsson Lööff 1662 Nora, Lövvik 7 borgare o skomakare i Hsd död cirka 1706. Kan detta också vara en senkommen broder till de förut nämnda från Lövvik 7.

Nästa från Lövvik 7 är majoren som är förut beskriven och som går ut hela trivialskolan och fortsätter i gymnasiet innan han börjar sin militära bana.

1729-1735 Magnus Löfling f. 1718 Nora, Lövvik 7 major v Norra skånska inf-reg död 1806 Skåne

1735-1738 Magnus Linnerus 1725 Nora, Lövvik 7 ev. okänd son till Måns Bertilsson 1675-1749

Lövvik 1.

1672 Erich Pehrsson Löfwijk f. cirka 1662 Nora, Lövvik 1 smed o borgare i Hsd död 1723 . Lövvik 1 omfattade nuvarande Sandvedjan med Karlströms och Bergkvists hemman samt Marklunds i Norrbyn. Jag har inte kunnat hitta Erich Pehrsson i kyrkböckerna.

1737-1742 Erik Bergvik 1723 Nora, Lövvik 1 vice fiskal, kronolänsman o bokh v linoljev i Kri. död 1788 Nätra omnämnes i Everts bok “Per Olovsson och Märtha Ersdotter hade minst fyra söner. Per och Erik studerade och tog sig namnet Bergvik. Den ene blev industriman i Kramfors och den andre landsfiskal. De två andra bröderna delade hemmanet.” Obs. att Per inte återfinns i trivialskolans register(har kanske fått nägot konstigt namn)

Lövvik 5.

1709-1714 Olaus Lööf f. cirka 1698 Nora, Lövvik 5. Troligen son till Per Johansson Muhr död 1710 och Märit Christoffersdotter på hemmanet bredvid Bergkvist. Han har en bror som också har tillnamnet Lööf. Dåvarande Lövvik 5 motsvaras av dagens Nordstrands och gamla Petter Edins och gården var belägen bredvid Bergkvists.

1738-1739 Petrus Löfstedt 1727 Nora, Lövvik 5 bonde på Lövvik 5, sm Nyland 1, Nora död 1807-06-30 Nora. Omtalas hos Evert som Per Christoffersson 1727-1807 som var gift md Karin Jonsddotter som ägde ett hemman i Nyland.

Lövvik 2

1719-1721 Ericus Henrici Löfberg 1703 Nora, Lövvik 2 bonde på Lövvik 2 död 1742-11-28

Nuvarande ägare till Lövvik 2 är Hasse Pettersson. Ericus återfinns som Erik Hindriksson och var ägare till hemmanet 1729-39 och var gift med Märta Ersdotter samt hade en son Henrik Ersson som övertog hemmanet.

Lövvik 4

1720-1726 Johannes Löfmark 1708 Nora, Lövvik 4 kh i Tuna 1769-06-19 Tuna

Nuvarande Bergkvists och Johan Rodins(uppköpt av Knösen). Johannes är omnämnd i Everts bok om Lövvik där han skriver att Johannes var gift med Catarina Eurenius troligen dotter till Noraprästen Eurenius. Intressant nog brukades gården från Bölesta då Johannes syster Märit var gift med en bonde från denna by.

Lövvik 6

1728-1729 Johannes Bybohm 1714-12 Nora, Rossvik 9 bonde på Lövvik 6 död 1778-10-12

1733 Johannes Rosander 1714-12 Nora, Rossvik 9 bonde på Lövvik 6 (Persson) 1778-10-12 Nora.

Hemmanet ägdes av Bertil Norberg men ägorna är nu sålda till Lövvik 7( Pelle Melander). Johannes Rosander återfinns som Johan Persson vilken gifte sig med änkan Brita Olofsdotter. Då födelsedatum och dödsdatum är samma för Bybohm är det troligen samma person som gått ytterligare ett år 1733 i trivialskolan.

SVARTNORA

Svartnora 1

1654-1657 Elias Erici cirka 1645 Nora, Svartnora 1 bonde på Svartnora 1 1694 Nora. Svartnora 1 var vid denna tid ett jättehemman på drygt 24 sel. Lite svårt hitta igen Elias i Everts bok då årtalen är osäkra, men Elias Ersson skulle det kunna vara som var gift med Karin Jönsdotter 1647-1719

1683-1686 Ericus Eliae cirka 1670 Nora, Svartnora 1 bonde på Svartnora 1 1722 Nora. Här stämmer uppgifterna med Erik Eliasson gift med Sara Markusdotter enligt Evert.

1698-1700 Georgius Eliae cirka 1685 Nora, Svartnora 1 bonde på Ytterfälle 2. sm Allsta 4 1723 Nora. Skulle kunna vara en son till föregående Erik Eliasson.

1754-1755 Ericus Nordstedt 1737-02-12 Nora, Svartnora 1 bonde på Svartnora 1 1823-07-20 Nora. Verkar vara Elias Eliasson med samma födelsedata och son till Erik Eliasson ovan.

1754-1756 Jonas Nordstedt 1739-10-23 Nora, Svartnora 1 båtsman sm bonde på Övergård 1 1816-03-18 Nora. Enligt Noray med samma födelsedatum Jon Jonsson (Nording) gift 2 gånger och båtsman och bonde. Son till Jon Ersson och Märta Jonsdtr

1758 Elias Nordstedt 1742-03-17 Nora, Svartnora 1 bonde på Gavik 2 1802-12-25 Nora. Elias Jonsson också son till Jon Ersson och Märta Jonsdtr. Namnet Nordstedt kan komma från Nordanö på Hemsön?

SKÄRSÄTER

Skärsäter 3

1667-1669 Gullich Jonsson cirka 1655 Nora, Skärsätter 3 borgare i Hsd 1698. Skulle kunna vara son till Erik Lund borgmästare i Hsand. Enligt Noray bara en dotter men han kan ha varit gift tidigare

1722-1727 Nicolaus Nicolai Sondell 1709-04 Håtuna, kyrkoherdeson bonde på Skärsätter 3, Nora sm bef- 1765-01-02 Valbo. Nils Sondell gift med Anna Maria Ekenberg. Äktenskapet var stormigt och beskrives av Evert. Anna Maria flyttade från Skärsäter en tid och senare blev Nils dömd för hor som skulle ge dödsstraff som Nils klarade sig från.

1758-1759 Gustavus Sondell 1743-01-13 Sånga (B), Sundby bonde på Skärsätter 3 1799-06 Nora. Drunknade vid Svartnoranäset..

Skärsäter 1

1741-1745 Ericus Stjerman 1725 Nora, Skärsätter 1 bonde Skärsätter 1 (Olofsson) 1806-04-29 Nora.  Erik Olsson 1725-1806 (Olofsson) gift med Karin Andersdotter och med 11 barn.

Det här med namn var tydligen något man kunde bolla med lite hur som helst speciellt i skolor och det militära. Det gör det inte lätt för oss!

Majoren från Lövvik

 

ett bidrag från Torbjörn Ohlsson.

Oj va kul! Här har Torbjörn verkligen levererat ett intressant material. Det enda jag vetat tidigare från Evert Norbergs bok och Noray var att det fanns en i släkten på morssidan som var major i Skåne. Nu får vi veta födelseår, dödsår och att han gått i skola i Härnösand ( det kan man också få från Peo Sundin och sons register över trivialskolan). Dessutom får vi veta lite om hans militära karriär men framförallt hans donation till Gymnasiet i H-sand och hans testamentering till brorsdöttrarna från Lövvik.
Majoren föddes alltså 1718 ( då Karl XII sköts) tre år innan ryssarna brände ned byn och ändå kunde föräldrarna skicka honom till skolutbildning i Härnösand? Så här har jag skrivit förut om ryssbranden för Lövvik nr 7
” Ägare var Jon Bertilsson 1682-1729 gift med Anna 1691-1754. De hade en ettåring Jon och den blivande majoren Måns Löfling som troligen var ganska ung – 3 år. Gammelpappan Bertil Månsson är 80 år vid branden och lever ytterligare 14 år. Jons bror och delägare Måns Bertilsson är 46 år gift med Karin också 46 med två barn Karin 3 år samt Bertil nyfödd och eventuellt dottern Brita 17 år från Karins tidigare giftermål. Med tanke på ålder och familjesituation bör Måns ha uppfört egna byggnader”.
Man förstår att det måste vara en ganska prekär situation för familjen och dessutom var ju hela byn nerbränd (utom ev. grannen Brandt som bjöd ryssarna på förtäring). Enligt Evert fick man ingen ersättning till Lövvik 7 för uppbyggnaden så man undrar hur det gick ihop och att man hade råd att bekosta sonens skolutbildning.

Varför bytte han namn till Löfling redan i trivialskolan? Namnet fanns förut i Lövvik och kanske skulle ange tillhörighet till byn samtidigt som det skulle vara ett ”finare” namn och inte så bondskt. Löflings kulle efter fiskaren och lanthandlaren heter väl platsen där nu Gunnar Sondell bor.
Deltog han aktivt i några krig? Många dog i krigen på denna tid men han levde till hög ålder 89 år. Hur skapade han sin relativ stora förmögenhet?
Tacksam för det material som Torbjörn levererat men det skulle vara kul att räta ut en del frågetecken som han nämner. Torbjörn har verkligen lagt ner ett gediget arbete för att få fram dessa uppgifter oftast via Arkiv Digital.
Jag har besökt landsarkivet i Härnösand för att få fram uppgifter om skolgång på gymnasiet och fick napp efter 2 besök. Det finns en matrikel över studerande 1650-1800 och renskriven av Gösta Bucht på 1900-talet. Här framgår att majoren gick i gymnasiet 1735-37 och kallas här Magnus Löflin. Från avgångsåret har man tillagt uppgifter om att han blev major och riddare och donerade ett stipendium på 2000 rd  för studerande vid gymnasiet

 

Jon Jonsson som på 1700-talets mitt var ägare till hemmanet Lövvik nr 7 hade en bror Måns Jonsson som blev Major nere i Skåne. ( Nora-AI-2-1751-1782-Bild-78-sid-145). Eftersom min hustru Gunnel är släkt med Majoren så blev jag lite intresserad om han verkligen har funnits och varit major eller om det var en skröna. Gunnels släktskap till majoren var ganska avlägset men det ökade ju bara mitt intresse att få fram lite fakta och det jag fått fram är inhämtat från internet. Jag är helt övertygad om att det går att få fram mycket mera information genom besök på div. arkiv men det får anstå till senare eller om det är någon annan som vill fortsätta så är det bara att sätta igång.

Måns Jonsson kan man ju knappast heta om man skall göra karriär som militär så när han gick i trivialskola inne i Härnösand hette han helt plötsligt Magnus Löfling och jag började tvivla på om det var rätt person jag hittat men eftersom andra data stämde in på Måns Jonsson (studietid, född, födelseby, död) så beslutade jag mig för att fortsätta.

Vid samma tid fanns det redan en Magnus Löfling som var major men han var adlig och verkade i mellansverige så jag antog att det var en annan person.

Magnus gick i trivialskola från det han var 11 till 17 år kanske fortsatte han några år till på Gymnasium. Här blir det problem för 1735 gick han ut trivialskolan och han var inte med på husförhöret 1751 och jag kunde inte hitta honom när han lämnade Ångermanland eller när han ankom till Skåne men skam den som ger sig, man får använda det man vet dvs. Major i Norra Skånes infanteri regemente.

Började leta i Norra Skånes infanteri regemente men fann att det hade bildats 1811 och då hade ju majoren varit död i 5 år.

Hittade en tidningsartikel från sommaren 1771, då var majoren 53 år gammal och hade blivit befodrad från Löjtnant till Regementes kvartersmästare vid Norra Skånes Kavalleri regemente så nu hade jag hittat var han jobbade men var det rätt person för får man tag på fel person och följer denne så kan man ganska snabbt hamna helt galet och måste börja om igen.

Hittade ännu en artikel, denna gång från sommaren 1793 där det berättas att Majoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Swärds orden, herr M. Löfling härstammande från Ångermanland och att han bodde i Skåne och hade testamenterat pengar till Härnösand Gymnasium så det måste vara rätt person.

Sagt och gjort, började leta efter majoren nere i Skåne och nu hittar jag honom i Norra Skånes Kavalleri regemente i Överste Lieutenants Companiet där han som 36-åring (1754) avancerar till second Corporal, han kom då från Kungl. Livregementet.

Kungliga Livregementet var kanske det första regemente han tog värvning i? Jag har tyvärr inte hunnit kolla och var kan det regementet finnas? I Stockholm?.

Sedan avancerar han 1759 till adjunkt eller Cornett vid Överste Lieutenants Companiet, två år senare var han Cornett vid Sandby Kompani, han tog ledigt i november och kom tillbaka i maj 1762 – åkte hem till Norrland för besök eller krigets slutskede i Tyskland?  27 november 1765 blev han Lieutenant vid Landskrona Kompaniet och 1771 blev han som sagts tidigare kvartersmästare. 1779 är han på Regements staben i Lund och är då regementskvartersmästare men blir befodrad till Stabsryttmästare och blir riddare av kungliga svärds orden. Året efter förflyttas han till Månstorps kompani och är där stabsryttmästare i 3 år innan han äntligen blir befodrad till Major.

Efter 1783 hittar jag inte majoren i de militära papperna och han var ju då 65 år gammal och kanske fick han sitta på Månstorps kompani till han fick avsked som det så vackert heter. Han var i fint sällskap för chefen var Baron Hampus Stellan Mörner som bar Kungliga swärds orderns stora kors, och majorens efterträdare som stabsryttmästare var greve Carl Fried. Ducker vem det nu var.

Som ni kanske har noterat så har jag en tidslucka mellan när han slutade skolan i Härnösand 1735 och 1751, en del av luckan kanske jag kan fylla om jag lyckas hitta honom i Kungliga livkompaniet och om man kan hitta hans avgångsklass i Härnösand.

Under hans tid hade Sverige varit i krig två gånger dels 1741-1743 det s.k. hattarnas ryska krig men här kanske han var för ung 23-25 år och dels 1757-1762 det Pommerska kriget och då var han Second Corporal och adjunkt/Cornett. Det går säkert att ta reda på vilka trupper som var med i krigen.

I bouppteckningen som består av 75 sidor så ser man att han lånat ut ganska mycket pengar till en del ganska betydande personer och tagit inteckningar på deras fastigheter som säkerhet. Majoren Bennet på Rosendahls herrgård, Kammarrådet Suell i Malmö, Kronobefallningsman Sandberg var några som lånat pengar.

Bouppteckningssumman inventerier Banco var drygt 7600.

Majoren testamenterade pengar till Härnösands Gymnasium för stipendier till studerande ungdom, 2000 riksdaler bancomynt, inteckning i fastigheter för ervärderliga tider vars årliga ränta skulle delas i 4 delar, 30 riksdaler vardera till de värdigaste, ärbaraste och skickligaste gymnasister som ämnade att studera vidare vid någon annan academi.

Denna gåva var den första och mest värdefulla som Härnösands gymnasium fått och det gladde hela staden.

Han hade inte glömt sin familj i Ångermanland utan brorsdöttrarna fick ärva.

• • 1:a Broder dottern Anna Jonsdotter gift med skattebonden Abraham Abrahamsson i Tjerned by, Nora Socken och södra Ångermanland.

• • 2:a Broder dottern Brita Jonsdotter gift med skattebonden Pehr Mattsson i Röö by af Högsjö socken och södra ångermanland.

• • 3:e Broder dottern Stina Jonsdotter gift med skattebonden Göran Jonsson i Löfviks by, Nora socken och södra Ångermanland.

• • 4:e Broder dottern Catharina Jonsdotter gift med borgaren och krögaren Nils Ågren i Malmö. hon flyttade med sin första man Per Jonsson och ett barn från församlingen 1785 till Skåne men han dog 1790 och hon gifte om sig med Nils Ågren.

Efter sin militära tid hade Majoren en hushållerska som var dotter till en Catharina Jonsdotter, hon hette Catharina Sallin och kan ha varit det barn som flyttade med Catharina Jonsdotter 1785 ner till Skåne.

Hushållerskan fick också ärva en del.

Eftersom bouppteckningen består av så mycket text så har jag inte läst allt så jag vet inte exakt vad som fanns i boet men är ni intresserade så finns den här (75 sidor 1700-tals text).
Lunds-rådhusrätt-och-magistrat-BouReg-1-1647-1872-Bild-1590
Lunds-rådhusrätt-och-magistrat-FIIa-34-1805-1806-Bild-1340-sid-247

Majoren var ogift så jag vet inget om var han bodde men det var i Lund.

I dödsboken skriver man som nedan under bilden, han begravdes i Lunds domkyrka i en familjegrav men det har varit förgäves att lista ut i vilken familjegrav, jag bifogar en bild så kan ni själva gissa

Majoren och Riddaren Herr Magnus Löfling, 89 år gammal, af ålderdomsswaghet; jordkastades i Domkyrkan den 17de ejusdem, sederma nedsattes i domkyrka öfwerst på norra gången uti (x) famille grafwen. Likringde med alla klåckor samt 2ne processionsringningar.”

Förslag på familjegrav är: BondBielska, Bondelska, Bond Suelska. Kan man lista ut vems familjegrav det är så kanske man kan få reda på om han var tillsammans med någon för annars borde han inte ha blivit begravd i en familjegrav. Bilden kan förstoras så kanske det blir lättare att läsa. Jag har haft lite hjälp att tyda detta men ingen har lyckats.

Som ni säkert lagt märke till så är det ganska många frågetecken att räta ut men jag tyckte att det kunde vara intressant att läsa om det jag fått fram istället för att vänta och hoppas på att jag har lust att försöka hitta resten.

Kanske någon annan vill ta sig an detta.

• • Majorens väg från skolan till 1754 då han kom från Livregementet.

• • En undersökning i Kungliga Livregementet hade också varit önskvärt.

• • En undersökning på Härnösands Gymnasium hade varit önskvärt, vilka som fått stipendier och hur länge pengarna räckte etc.

 

Majoren var riddare av Kungliga Svärdsorden.
Svärdsorden är en svensk kunglig orden, instiftad 23 februari 1748 av Fredrik I, som utmärkelse för officerare i krigsmakten.
Svärdsorden är alltsedan ordensreformen 1975 vilande.
Till orden hör Svärdstecknet, en medalj som delades ut till underofficerare, samt Svärdsmedaljen, som delades ut till underbefäl.

Svärdsorden, foto: Husgerådskammaren.

Svärdsorden utdelades ursprungligen som belöning åt svenska officerare för tapperhet i fält och till sjöss, senare även som belöning för långvarig betydelsefull verksamhet inom försvarsmakten.
Orden hade ursprungligen två grader, senare utvidgad till fem:
kommendör med stora korset,
kommendör av 1. klass,
kommendör,
riddare av 1. klass
riddare.

Som en särskild grad, vilken kan utdelas endast då Sverige befinner sig i krig, instiftade Gustav III värdigheten av ‘riddare med stora korset’, senare uppdelad i två klasser.
Förutom de fem graderna finns ett Svärdstecken att tilldelas underofficerare och en Svärdsmedalj för underbefäl (motsvarande).

I Arkiv Digital finns denna sida i Bouppteckningen, det är en dubbelsida och detta är det högra bladet. (Lunds-rådhusrätt-och-magistrat-FIIa-34-1805-1806-Bild-1450-sid-269). Ca en tredjedel ned på sidan står det.

Särskilt Testamente.
Till förmån för Martha (eller Märtha) och Catharina Sallin, döttrar af framlidne sjömannen Pehr Sallin och dess hustru Catharina, Min Broder Jons dotter have undertecknad, med sundt förnuft och mogenäfverläggning beslutat upprätta följande Testamentesrifta författning nämligt
1e Till den äldsta dottern Märtha som i flera år företrädt min hushållning och med all ömhet, skötning på min bräckliga och höga ålderdom, skänker och gifver jag 3330,16 ??? Banco och till den andra Catharina 1660,32 Banco ???? hvilka bägge summor tillsammans stå på 6 procents årlig ränta hos högvälborne herr Baron och Majoren Jacob Kjell Bennet på Wollsjö enligt författning af den 21 februari 1793, och wid vintertinget med …………
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
Nedan lite egna funderingar.
Som jag förstår det så bytte Pehr Jonsson (född 1749-11-14, död 1790) efternamn till Sallin eller Sallen när han kom till Skåne (se http://www.noray.se/), han var ju gift med Catharina Jonsdotter (född 1760), hon var brorsdotter till Major Löfling.
Pehr och Catharina hade en dotter Märtha (född 1763-10-07 i Salom) och senare ytterligare en dotter Catharina som troligen föddes nere i Skåne.
Båda döttrarna kallar sig Sallin.
Efternamnet Sallin är troligen taget efter byn Salom i Nora där familjen bodde innan dom flyttade till Skåne.

Pehr Jonsson blev tydligen sjöman eftersom Majoren skriver så i sitt testamente men han kan också tagit värvning som båtsman (det var ju två krig på gång 1788-1790 dels mot Ryssland och dels mot Danmark).

Testamentet var undertecknat 1793 då hade Pehr Sallin varit död i tre år men hustru Catharina hade inte gift om sig med borgaren och krögaren Nils Ågren.

Några adresser som gett info:

http://www.scb.se/H/BISOS%201851-1917/BISOS%20H%20Fem%C3%A5rsber%C3%A4ttelser/Fem%C3%A5rsber%C3%A4ttelser%20V%C3%A4sternorrlands%20l%C3%A4n%201856-1905%20(BISOS%20H)/Befallningshavandes-femarsberattelser-H-Vasternorrlands-lan-1856-1860.pdf
Sök på Löfling så får du uppgifterna om stipendiet!

http://ca.kulturarvvasternorrland.se/media/abm_ca_system/images/2/1/85322_ca_object_representations_media_2167_original.pdf

Jag får återkomma med mera adresser eller hur man kan hitta uppgifter om majoren. Torbjörn har mest letat via Arkiv Digital.

Komplettering nov 2017.

Torbjörn har fortsatt att utforska Majoren Löflings leverne genom att titta i en mängd meritförteckningar och generalmönsterrullor samt ett stort antal bilder ur armens pensionskassa. Det är svårt att läsa de handskrivna uppgifterna men något mera kommer fram bland annat att han deltog i Pommerska kriget som kvartersmästare med ansvar för underhållet som inte var en lätt uppgift då det var eftersatt efter krigspåfrestningarna under Karl XII.

 

1738 Löfling tar studenten i Härnösand som 20-åring ( egentligen 1737 enligt matrikeln)

1744 Volontär vid livregementet till häst i Skåne(Vad gjorde han de 6 åren mellan studenten och detta år och varför Skåne?)(Meritförteckningar svenska indelta regementen -37-1683-1800-Bild-560)

1747 Corporal(Meritförteckningar svenska indelta regementen -37-1683-1800-Bild-730)

1751 Kvartersmästare vid detta regemente (ansvarade för underhållet)

1754 Second Corporal

1757 Second adjutant(deltog i pommerska kriget 1757-62)

1758 Premier Adjunkt

1759 Cornett

1762 Stabs Löjtnant

1765 Löjtnant

1771 Ryttmästare. Regementets kvartersmästare

1779 Riddare av Kungliga Svärdsorden.Stabs Ryttmästare

1780 Ryttmästaren har deltagit i Pommerska kriget från början till slut 1757-62. 37 år tjänst och 55 år gammal ( egentligen 8 år äldre då han angett födelseår till 1726 i stället för 1718 av någon anledning). Blir troligen major vid förflyttningen då han ersatte den avlidna majoren Baron Nils Hopken

1783 Major. Begär avsked som Major och ersättes av stabsryttmästaren vid LifCompaniet Greve Carl Fried Ducker

1793 Testamenterar pengar till Härnösands Gymnasium.

1806 Majoren dör

Så här ser uppgifterna ut bland de militära handlingarna. De är inte lättlästa!

Pommerska kriget (Wikipedia)

Ett onödigt och dåligt planerat krig. Ur populär historia http://popularhistoria.se/artiklar/pommerska-kriget/ läser vi

Pommerska kriget var en del av det så kallade sjuårskriget som avslutades för 250 år sedan. En klausul i westfaliska freden tvingade svenskarna att ta till vapen mot Preussen. Rädslan att bli till åtlöje gjorde att de inte vågade låta bli.

När roddbåtarna stötte i land uppstod ett visst buller. En förskrämd vaktpost vände blicken ut i mörkret och utbrast på tyska: ”Vem i djävulen är där?!” Officeraren Carl Johan von Essen hoppade då ur sin båt, rusade fram mot vakten medan han ljudligt svarade: ”Guter Schwede!” Hack i häl följde ett femtiotal grenadjärer som kvickt stormade över vallen på den vattenomflutna fältbefästningen där de yrvakna försvararna snabbt övermannades. Det var morgonen den 13 september 1757 och Sveriges krig mot Preussen hade just börjat.

Sammanlagt var det omkring 20 000 svenska soldater som utan föregående varning hade tågat över den preussiska gränsen från Svenska Pommern.

—-

För soldaterna i leden kom det att innebära ett liv i fält under sämsta tänkbara förutsättningar.

Vapnen visade sig nämligen lida av fabrikationsdefekter, uniformerna var slitna – i vissa förband saknades både strumpor och skor – och krutförråden var bristfälliga. Hästar och dragdjur fick kasseras som odugliga, sjukvårdsorganisationen var i det närmaste obefintlig och generalstaben saknade tillförlitliga kartor. Transporterna hade dessutom varit så uselt planerade att trossvagnarnas bottnar och hjul levererats vid olika tillfällen, och många knektar kunde inte bruka sina musköter då flintstenarna – som antände krutladdningen – ännu inte kommit fram. Istället fick de marschera ut i kriget med värdelösa attrapper av trä.

—

Soldaterna led också kontinuerligt av sjukdomar. Värst var förhållandena när trupperna trängdes samman i Stralsund och där soldaterna ibland blivit instuvade i ”svinstior och ladugårdar”. Under vintern 1757–58 kunde man påträffa uppemot tjugo svenska soldater i en och samma jordhåla. I smutsen och trängseln – där soldaterna till vardags led av löss och tarmmask – spreds många dödliga febrar, diarréer och infektioner. Fältläkaren Pehr Zetzell skrev i en rapport efter kriget att armén smälte bort av epidemierna ”som snö för solsken”. I början av 1759 hade så många som var tredje soldat insjuknat.

—

På kort sikt kom kriget alltså inte att innebära några andra resultat för Sverige än trettio tusen dödade människor och sextiotvå miljoner förslösade riksdaler. På lång sikt skulle det emellertid få stor betydelse för framväxten av en mer fredlig svensk utrikespolitik och självuppfattning. Kriget – som snart beskrevs som något av ett nationellt fiasko – gav nämligen vind i seglen för de samhällsdebattörer som hävdade att Sveriges krigiska bana var över och att freden borde omfamnas inte bara som ett förnuftigare alternativ än krig utan som en styrka på vilken rikets nya ära och anseende borde byggas.

 

Svenska uniformer under Pommerska kriget

Krigsminne 2 av Ingvar Rodin

Ingvar Rodin återkommer här om sina minnen från barndomen. Ingvar är född på Slåtterholmen och är barndomskamrat med Jan Nordlander. De flesta avsnitten är helt nya men Vårholma, Verksamheter… och Social samvaro är utökade. Det är kul att läsa detta och känna igen sig

Ved

Jag har tidigare beskrivit hur vi samlade ved efter stränderna, så den delen berör jag inte mer. Men jag kommer ihåg ett tillfälle när vi åkte ut till Storön för att hugga och lasta torrgran och torrtall, som det fanns gott om. Hur gammal jag var vet jag inte, men jag hade i alla fall blivit så gammal så att man räknade med att jag kunde göra lite nytta, genom att hjälpa till med att dra ner det huggna virket till båten, medan min far och farbror högg och lastade. Det var lite bättre ved eftersom den inte hade legat i vatten, och hade på så sätt bättre värmevärde. Den ved som legat i vatten brann upp väldigt snabbt och gav inte så mycket värme.

Att vi högg ved där ute var ju inget annat än att vi högg på mark som inte var vår. Men med de levnadssätt som man hade på den här tiden, och genom boendet sommartid på Storön så  var det helt naturligt att hugga ved till sin verksamhet på Storön, vilken man tog den ved man behövde i skogen på ön. Därför hade man inga större betänkligheter inför att hugga och förse sej även hemma. Till torpet fanns det också några servitut som sa att man hade rätt till vedbrand, mulbete och byggnadsvirke på andra marker i byn. Men det var nog inte Storön det gällde. Nu ska väl också säjas att på den här tiden så eldade man upp all skog som blev torr  om man hann med i den takt det blev torrved. Eljest så fick den ruttna ner. Men det fanns väl inte någon bonde i socknen som skulle tänka sej att hämta ved på Storön. För man hade ju tillräckligt att göra med att hålla markerna hemma omkring fria från torrgran. Så man tog där det fanns, och det var heller ingen som framförde några synpunkter på förfaringssättet. Ett liknande handlande fanns det när man ville skjuta sej en skogsfågel eller hare för att få något gott på middagsbordet till helgen. Men det var aldrig någon som tog mera än vad som åts upp.

Så när vi låg där och lastade så kom Edvard Forslund med sin kompis Emil Wik från Grönsvik och var irriterade över att vi hade satt iland på insidan och hade ärenden upp i skogen. Vi var väl inte ute och tjuvjagade? Men det visade sej ha att göra med att Edvard hade jakträtten på Storön. Och det han var rädd för var, att vi var där och störde viltet på ön. Men min far och farbror bedyrade att det var ingen fråga om jakt. Vi hade inte ens ett gevär med oss. Dessutom så började båten bli full så  vi skulle inte störa så länge till. Vi låg då vid udden utanför den lilla vik som vi kallar för båtlänningen. Några synpunkter på att vi högg ved hade man inte, men irritationen över att vi kunde störa viltet var tydligen huvudfrågan, när man åkte iväg och satte iland i Finnhamn, lite längre norrut på ön. Vi fortsatte att lasta båten eftersom vi hade virke som huggits kvar uppe i skogen. Efter de att dom satt iland uppe i finnhamn dröjde det inte länge förrän kulorna började vissla över oss. Och när jag kom ner med en börda så skrek min far till mej att jag skulle ta skydd i någon grop i berget. För då låg dom och sköt över oss med älgstudsare.

Flera år senare så kommer en polis hem till oss på holmen. Han höll på med att utreda något som Edvard Forslund hade blivit polisanmäld för. Det var en fin sommareftermiddag som han sattes iland. Och jag minns att vi mötte honom vid vedboden. Han började då säja, att han hade hört att vi hade varit på Storön och huggit ved, och han ville då ha reda på vad som hade hänt. För han hade fått uppgift om att vi hade blivit beskjutna. Det innebär alltså att jag ska krypa in nu då svarade min far. Nej, den där vedhuggningen var han inte intresserad av, och det var ingen som hade gjort någon anmälan mot min far. Så skulle det vara något så var det sedan länge preskriberat. Däremot var han ute efter vad som hade hänt, eftersom det var någon som berättat detta, och han höll på med en polisutredning som gällde Edvard Forslund. Vad Edvard hade gjort fick vi aldrig reda på. (I avsnittet Storön finns lite mera uppgifter om Forslund)

Rävjakten.

En vinterdag var mina föräldrar i behov av att åka in till stan, och jag fick frågan om jag trodde att vi, det vill säja Sivert och jag själv skulle klara av att sköta oss själva en dag. Vilket jag trodde och gav mitt samtycke till. Anders och Lars-Erik skulle man ta med så det var då meningen att vi skulle titta till djur och gård under en dag. Och det blev en fin vinterdag med strålande sol och 8-10 grader kallt.

Våra föräldrar och syskon hann inte mer än gå över isen förrän Sivert kom med hagelbössan och tyckte att vi skulle gå ut och jaga. Ett intresse som tydligen  var väckt redan då, och som han behållit genom livet. Men vid det här tillfället var jag en 10-11 år, och han var då två år yngre. Att jag i det skedet skulle säja nej var något som var helt fjärran, och jag tror inte att det hade hjälpt heller. I så fall skulle han nog ha gått ensam, och det var väl det minsta vi ville vara den dagen. Vi hade också vid flera tillfällen blivit tillsagda, att när dom åkte bort så fick vi absolut inte slåss. Så vi vandrade iväg ut mot Dyön, Sivert före och jag efter. En ordning som vi behöll hela tiden, för det kunde ju hända att han måst skjuta, och då fick inte jag vara i vägen. Föret på isen var lätt, med bara någon decimeter snö, och dessutom lätt.

På östra änden av Dyön så finns det en liten vik innanför en klippa som sticker ut från land, och som sommartid brukar vara rätt så attraktiv för seglare att lägga till vid. Men inne i den viken så bildar berget en liten avsatts en 10-15 meter upp i slänten. Och uppe på den hyllan fick vi syn på en räv som låg och sov i solskenet.

Avståndet beräknade Sivert vara för långt för hagel, så han ställer sej och byter till, ett skott som vi kallar för brännecke. Det är en blykula i stället för hagel. Att räven låg kvar får vi väl tillföra kylan som gjorde att han inget hörde. Men när skottet föll så reste han sej och hoppade från klippan. Men det blev min uppgift att hämta räven eftersom Sivert måste stå kvar på isen utifall räven skulle vara skadskjuten, och komma ut på isen.

När jag hade lyckats klättra upp till avsatsen så kunde ja konstatera att det fanns inte någon räv där, bara några droppar blod. Vilket jag meddelade Sivert. ”Han finns där, för jag vet att jag träffade” blev Siverts svar. Och mycket riktigt så några meter ner så låg mycket riktigt räven inkilad mellan en hel del granskott. Så det var att plocka fram den och vandra hem. När vi kom hem hängde vi upp räven i ingången till hölogen, och kom överens om att vi skulle inte säja något. För vi hade nog börjat inse båda två att det var kanske inte så bra det där med jakt, men nu var det ju för sent att ångra. Men vi hoppades ju att man skulle ta det på ett bra sätt, för det var klart att vi ville ha beröm för vad vi gjort.

Så när föräldrarna kom hem, och gick till ladugården för att mjölka, så dröjde det inte länge förrän det kom in en far som undrade hucken som hade hjälpt oss och skuöte räven. Att vi skulle ha gjort det var tydligt att han inte skulle kunna tänka sej, så var det bara att erkänna våra synder och tala om som det var. Och han blev väldigt tyst, innan han klev fram till fönstret och tittade ut i mörkret. Där blev han stående ett bra tag.Till bilden bör väl också tilläggas att vår far var inte någon ekvilibristisk mästare i att använda ord. Utan sa han något så var det väldigt kort och utan krusiduller, och väldigt väl genomtänkt. Så jag vet inte om han skrattade eller grät, men det tog ett bra tag innan han återfått balansen. Det enda han sa när han vände sej om var att”de här jör ji aldrig om”.

Sedan var situationen över. Men det dröjde flera år innan vi fick ur vår far att han hade varit ännu yngre när han sköt sitt första villebråd.

 Vårholma.

Torpet på västra änden av Slåttholmen såldes 1939 av Manfred Nordlanders far till Missions-förbundets församling i Härnösand. Meningen var att man skulle ha det till lägerverksamhet för ungdomar. Torpet renoverades och byggdes om för att passa verksamheten, men kriget kom emellan.

Man döpte också torpet till Vårholma, men på grund av kriget, så kunde man inte starta den verksamhet som man tänkt sej. Så det hyrdes ut till att ta emot Norrmän som hade måst fly från Norge. Hur länge verksamheten pågick är jag inte säker på, men jag tror att det närmade sej två år. Och jag tror att man tidvis hade upp mot 10 inneboende. Jag vet i alla fall att det i byn var stor förvåning över att dessa Norrmän gick utan mössa. Men att man visade en väldigt stor respekt för deras ställningstagande när man fick det klart för sej. d..v.s. att inte bära mössa förrän tyskarnas ockupation av Norge hade upphört.

Hon som var husmor under den tiden på Vårholma hette Sandström och var från Älandsbro.

Efter kriget så fick Vårholma den funktion som man hade avsett, och den planerade ungdomsverksamheten kom igång. Vem som var drivande vet jag inte, men den som blev drivande var en pastor Nils Holmstrand som också var distriktsföreståndare, och som sommartid mer eller mindre bodde på Vårholma för att få det färdigt, och leda arbetet. Det blev på så sätt hans skötebarn, och han var så driftig att han under tiden som han var där bedrev både fårskötsel och öppnade ett rätt stort trädgårdsland som man hade nytta av i den kommande verksamheten. Men eftersom det var omfattande renoveringar och tillbyggnader som behövdes för den kommande verksamheten så var det flera personer från byn som var anställda för att utföra de arbeten som behövdes. Så vid flera av de predikningar som Nils Holmstrand hade så berättade han hur korset uppe på berget hade kommit dit. Och han var en storartad målare i ord, och han var heller inte främmande för att måla med pensel för han hade måleri som hobby. Han  talade om att det var byns arbetare som hade rest korset när man hade fått reda på att det skulle bli religiös verksamhet för ungdom, och att dom först när det var på plats som man visade honom vad man hade gjort en kväll efter arbetet. Och det var något som han var mycket glad och nöjd med och uppskattade.

Jag minns att den som var husmor som man sa hette Agnes i förnamn.  Hon hade en dotter som hon hade med sej på Vårholma de första somrarna. Men dottern insjuknade i blindtarmen under lägret en av de första somrarna av verksamheten. Men att åka till sjukhuset för en operation var det inte tal om. Utan hon dog i sjukstugan på holmen. Och jag tror att man det året slutade verksamheten tidigare.

Men Nils Holmstrand hade flera strängar på sin lyra, så när korset var rest så skrev han en vers till det som kom att bli Vårholmasången. Och den blev också tonsatt, och sjöngs flera år.  Men det var något som man tyckte saknades på den där sångversen och ville ha åtminstone en  vers till. Men det gick flera år innan Nils H. kände att han hade funnit rätt stämning för att skriva fortsättningen .Men så här blev resultatet, och den blev väldigt omtyckt av lägerdeltagarna. Som bevis på detta så drar jag mej till minnes att jag vid ett tillfälle kom in på den avdelning där jag tjänstgjorde på Gådeå Sjukhus i Härnösand. Det var en kvinnlig låst avdelning, och det var på 80-talet,så sitter en av patienterna och sjunger Vårholmasången.

Vårholmasången.

Korset bland susande furorna står

här i den norrländska hällen

Ekot från sjungande skarorna går

vida i högsommarkvällen

Eldarna sprida sitt flammande sken

högt mot de rodnande bergen.

Själarnas vingar sin spännkraft här få.

Kinderna hälsofärgen.

 

Vassen sig bugar i smalnande sund

björkstammar lysa så vita.

Här kan jag skönja den urtidens grund

varpå mitt hjärta kan lita.

Eldarna sprida sitt flammande sken

högt över rodnande bergen

Själarnas vingar sin spännkraft här få

Kinderna hälsofärgen.

 

I sången talar Nils H. om eldar. Det är den plats man hade för att tända lägerbålet. Den låg längre ner mot stranden på en bergsplatå, som hade nästan en läktarliknande front där skogen slutade. Det innebar också att man måste passera korset för att komma dit.

Lägerverksamheten pågick under flera år och upphörde på Vårholma i slutet av  50-talet. När man sålde och flyttade den till Utvik. Och anledningarna var flera. Men man började tycka att det var lite för dyrt att frakta ungdomarna till ön. Dessutom så fanns det föräldrar som började ha synpunkter på att man hade så många ungdomar vid och på vattnet. Men det som blev den verkliga anledningen, till att verksamheten upphörde, var att det kom ett beslut från samhället på att man måste ha matsal inomhus. Det var också så, att de hygieniska kraven hade börjat få en mycket större betydelse. Det ansågs ohygieniskt att ha en så stor anläggning med endast torrtoa, Och dessutom fanns det inte rinnande vatten med ett ordentligt avlopp för köket. Att ungdomarna kväll och morgon tog sin tandborste, tandkräm, tvålkopp och handduk och gick ner till stranden för att sköta sin personliga hygien kväll och morgon var också något som inte längre ansågs tillräckligt hygieniskt. Om det var riksdagsbeslut eller myndighetsbeslut vet jag inte, men man fick inte sitta ute och skala sin potatis i fortsättningen.

Jag hade själv förmånen att få vara med på en lägervecka på Vårholma när jag var 10 år. Men när stället såldes så blev Sivert Rodin ägare 1960.

Några år senare avstyckades mangårdsbyggnaden från torpet , och då blev Folke Ledin ägare av den.

Vårholmaåren  hade satt sina märken inte bara i oss som bodde på ön, som såg fram emot den tid varje år, när Vårholmafolket kom. Utan även för dem som varit på Vårholma så levde minnet kvar. Och när det gått 25 år, så blev jag kontaktad av Helge Pettersson som var  vaktmästare på Missionsförbundets Folkhögskola i Härnösand. Han hade fått i uppdrag att ordna så att man skulle få komma över och ha en gudstjänst vid korset. Jag pratade med familjen, och vi ställde upp med båt och fika. Vi har aldrig haft så många gäster på en och samma gång vid stugan (84 st.). Och Nils Holmstrand var med, med sina några och 90. Det var en solig och vacker sommardag.

År 2001 ordnade Siverts yngre son Stefan barndop vid korset. Förrättare var kyrkoherde   Eva Lång.

Caféer.

I byn fanns också ett litet Café. Det drevs av en som hette Hanna Nilsson. Och enligt en som var mobiliserad under kriget, och förlagd till vårdkasen. Han hette Ivan Näslund, och var från  Skog. Så var det ett skönt ställe att komma till, när dom hade frivakt uppe på berget, och ville träffa byns kvinnor.

Ett andra café hade också byn i byggnaden nedanför ordenshuset. Den förste jag minns som bodde där var Erik Melander med fru. Men vad hon hette minns jag inte. Dom flyttade senare till Härnösand.

Lite större båtar i byn

(en utförligare behandling av ämnet finns i ”Sandslupar i Lövvik…”)

Det har säkert funnits båtar som har varit lite större i Lövvik, för i västra delen av hamnen så är det ett ställe som vi alltid har kallat gammskuta, det var i västra delen av hamnen, där Sven Sondell senare anlagt en sjöbod, och när ja var ung så minns jag att det mitt på Herrgårds-sudden hade sjunkit en större båt.

*Men den första skuta som jag minns var att Johan Rodin och Anton Lövgren hade en skuta eller sandslup ihop. Men vad den hade för namn vet jag inte.

*På 50:talet drev Einar Andersson verksamhet med en sandslup som hette Solid. De första åren tror jag att han hade den ihop med Anton Lövgren  Hon sjönk senare i Hultom när hans son Börje hade fått låna henne, för att tillsammans med Henry Viklander åka över på logdans.

Einar hade även en andra skuta, med den var lite mindre och hette Fylgia. Den kom dock inte i någon verksamhet. Jag tror att han bytte bort den när han skaffade en liten bogserare som hette Frej.

*Bröderna Gunnar och Bert Melander drev också verksamhet med en sandslup under några år. Men vad den hette kommer jag inte ihåg.

*Hjalmar Sondell köpte åf Nora som han skrotade vid Faxholmen. Nora var en av de båtar som ingått i den samling av båtar som fraktade folk i älvmynningen och efter kusten.

*Frans Blomberg ägde under några år ett plåtskrov, som han fick hjälp med att sätta motor i av Bertil Norberg.

*En stor spetspråm köptes in av Emrik Andersson i Finnsvik, och Sivert Rodin. Den lades vid Faxholmen för att man skulle kunna utnyttja grynnan för att dra upp den. Men det misslyckades och den blev kvar.

*Efter kriget så startades en trafik sommartid med båten Kusttrafik. Den gick mellan Ulvön och Härnösand, varje vardag, och fraktade varor. Men hade också personbefordran så att man hade servering ombord. Den var inget som någon i byn hade andra intressen i, än att det var personbefodran till och från Härnösand. De som hade den största nyttan, var nog affärerna, som snabbt kunde få sina beställda varor. Och dom som passade på att åka in till stan. Hon hade under vägen flera hamnar son hon anlöpte två gånger pr. dag. Utöver Lövvik så var det Bergham, Häggvik, Bönhamn och Norrfällsviken, innan den var framme vid Ulvön.

Standarden ombord var väl förhållandevis inte så god. Så det gick inte så många år förrän man var tvingad att lägga ner verksamheten. Den drevs med ångmaskin, och redan på den här tiden försökte man minska på personal, så några som lämpade kol hade man inte råd med.

Delar av verksamheten övertogs av Johan Sjögren som ägde en båt som hette Härnö. Den gick mellan Härnösand och Noraström via Lövvik och hade ingen servering ombord. Den var också mindre, men klarade av persontrafiken och varudistribution.

Johan Sjögren var en duktig dragspelare också. Och det hände att vi kunde stå hemma på gården och lyssna till dragspelsmusiken, när Johan hade plockat fram dragspelet och spelade ombord för sina resenärer.

Men även den utformningen av kusttrafiken blev kortvarig och klarade bara ett par år. Och vi kan med det försöket om att bevara trafiken med båt som det troligen sista rycket.

Sista rycket var det nog också när vi vet att alla dessa båtar var drivna med ånga, och motorer var de som tog över.

Kristidspölsa.

Ett matminne från tiden efter kriget är något jag inte kan missunna läsaren. Där drar jag mej till minnes en dag på senvintern 1946 när min farmor hade varit över till affären och fått tag i pölsa på affären.

Att den här tiden på året ha sej till affären var ju en prestation i sej, men tanten hade fyllt 80. Och någon plogad väg över isen fanns inte. Utan det var en tilltrampad stig som hade växt till under vintern. Allt eftersom snön föll och stigen blåste igen, så trampades den fallna snön ner till en smal rygg fram på vintern, som man balanserade sej fram på. För oss barn var det inget märkligt och det var inga problem att ta sej fram. Men för äldre var det stora problem med balansen. Så det fick man lösa med att ta vattenkälken framför sej när man gick. Det var den kälke som vi använde för att dra vatten till kreaturen på varje dag. Men det behövdes många snöfall, tödagar och drivsnö för att en äldre skulle ta sej fram över ojämnheterna. Hur hon kunde ta sej från isen och upp till affären och tillbaka samma väg är för mej fortfarande en gåta som jag får dras med.

Vid tillfället kom jag själv kom hem från skolan, och man var ju alltid hungrig. Dessutom var jag förtjust i pölsa. Men den här pölsan såg inte trevlig ut. Den var brun, och täcktes av ett fettlager. Min mor kom och hjälpte mej värma maten, men uttryckte sej som att den såg inte rolig ut. Men alla hade ätit, så nog kunde jag också äta. Och jag åt, och jag kan än i dag se min farmors stolthet, över att ha kunnat få en bit av första pölsan efter kriget.

Några kyldiskar fanns ju inte på den här tiden, och man var väl förtrogen med att sådana maträtter kunde vara felande i affärerna, trotts att man utnyttjade både snö och den naturliga kylan genom att förvara mat ute i magasin som alla lanthandlare var utrustade med. För de kyldiskar som fanns var ju en modernitet som inte fanns på landsbygden. För dom laddades med is. Jag fick hur som helst lämna min pölsa ifrån mej i snödrivan. Så efter det, så har jag  inte kunnat förlika mej med att äta pölsa. Att min pölsa tog den vägen tror jag aldrig min farmor fick reda på.

Verksamheter och arbetsliv.

När vi gjorde vår konfirmation så fick vi reda på att Lövvik var Noras största by. Och det innebär att alla som hade sin försörjning i byn sysslade med något. Och den tveklöst största verksamheten i byn var jordbruk. Sedan kom fisket, där det var ett antal båtar som hade det  som näring. Men som bisyssla får vi nog räkna fisket, för de flesta som höll på med det, var nog jordbrukare, men dom hade  en kortare säsong eftersom dom måste sköta sina jordbruk. Men till alla jordbruken så fanns det skog som måste skötas, och det fanns några som insåg möjligheterna att ordna andra arbeten. Och det var då små sågverk som man satsade på, och då var det cirkelsågar som var mest lämpade.

Den som låg mest centralt i byn drevs av Wilhelm Nordstrand. En annan drevs av Manne Nordlund i Skärsäter. Och om jag kommer ihåg rätt så var han visst inblandad i den ramsåg som man startade i Myrsvöja (Myrsvedjan).

Det var också några som gick tillsammans och försökte starta en liten ramsåg i den delen av Lövvik som ligger i Skärsäter. En av dem var Erik Norman.

Bror Nordstrand drev ett snickeri i byn. Han tillverkade fönster och köksutrustning, dörrkarmar, många andra saker som ingick i fastigheternas snickerier.

August Edström startade också ett litet snickeri i Skärsäter, liksom Helmer Sundin, men det han använde sitt krypin till var nog mera hemslöjd.

Höns var något som flera ladugårdar höll sej med, men några mindre hönserier startades av Manfred Nordlander i centrala Lövvik, Sven Näsman i Norrlövvik och Rune Löfrot på Knösen.

Eftersom många av de redskap som användes i jord och skogsbruk inte fanns att köpa, så tillverkades dom oftast på de gårdar där de användes. Därför fanns det ofta en snickarbod och en liten smedja på flera jordbruk. En liten verkstad kunde Runo Edström starta i och med att elsvets kom i bruk. Det medförde att han blev den som fick renovera många redskap som gick sönder, och han var heller inte främmande för att bygga om och förbättra verktyg och maskiner som gick sönder. Han drev också en taxirörelse med en bil.

Under vintrarna var det många som kunde få skjuta sej en skogsfågel sjöfågel, eller hare, för att bidra till att man fick färsk föda, utöver kött från den egna verksamheten. Men för vår del som hade fiske som grundval i vårt liv så var det där vi anpassade oss efter årstiden och fiskade från isen. Det som då fiskades var mest torsk, som togs på nät som man drog ut under isarna. Men det var ett slit att vittja dessa nät. Och det var ju vi ungar som skulle hjälpa till att dra. Det fanns ju varken häst, eller snöskoter till hands. Snöskotern var ju inte ens uppfunnen. Så det var vi ungar som var de som skulle hjälpa till med att dra hem den eventuella fångst som vi fick. Det vi drog denna fångst på var en skidkälke. D.v.s. en trälåda som man hade satt medar på. Och medarna var ett par gamla träskidor. Och den gick inte lätt, för det var inga vallade skidor. Och om det längre fram på vintern när det bildats oppstop, hände att någon av medarna sjönk ner i vattnet så var det en katastrof som hände. Då var det att lasta av och börja skrapa is av medarna för att vi skulle ha oss fram. Och för det mesta så låg det 15 – 20 fiskar där. Jag vet att vi någon gång hade 40 fiskar, och det var flera som var upp mot 15 kg..

Näten höggs ut så tidigt som möjligt. D.v.s. när isarna hade blivit så pass så att man inte befarade att isen bröt upp. Så att man tappade redskapen.

Men man skulle helst kunna se den ribba genom isen som man använde sej av för att få ut draglinan till rätt längd. Hålen emellan vittjarhålet och utdragshålet fick sedan frysa igen för dom användes inte mera än vid utsättningen, när man matade fram ribban under isen. Nu är det så att det finns alltid människor som har förmåga, att ta itu med saker som dom ser som problem, och kommer med sinnrika innovationer. Så numera så använder man sej av en speciellt utformad planka. Och då behöver man bara stå och rycka i en lina, så arbetar den sej fram  under isen. Man behöver bara gå och lyssna var man har den. Och när man har fått ut tillräckligt lina så behöver man bara hugga ett hål och ta upp plankan.

Under vintrarna så fiskade vi också lake och gädda med hjälp av krok, som vi fick gå och vittja varannan dag. Det var de dagarna som vi inte vittjade torsknäten.

För att få agn till krokfisket så sattes det ut en kasse som kallades mörtstuga. I annat fall så var det svårt att få tag i färskt agn, för några kylskåp eller frysar fanns inte.

I byn fanns också två lanthandlare, en Konsumaffär och en privathandlare som vi sa.

Tjärdrev.

På försommaren 1945 så råkade min mor skada sitt ena knä. När hon hävde sej upp i båten från att ha stått på land, så hamnade hon så olyckligt att hon stötte sitt knä i båtsuabandet (översta delen på båtsidan) så hårt, att det svällde upp och var henne till hinders under större delen av sommaren. Och det var väl inte så konstigt, att det uppstod skador även den här tiden.

Men det som gjort att jag kom ihåg det, är att det var ju inte någon större tanke på att upp-söka  läkare. Trotts att hon var irriterad över, och att hon tyckte att det var till hinder för henne. Men vilket otroligt engagemang det kunde skapa, för att få folk att komma med förslag på behandlingar. Om hon så småningom besökte någon läkare, eller inte, kommer jag inte ihåg. Men hon fick i alla fall en diagnos på det. Och det kallades för vatten i knä, och skulle försvinna av sej själv. Men eftersom hon tydligen var så irriterad över hindret, så vet jag att man diskuterade allt från olika avföringsomslag till olika växtbehandlingar.

Hur som helst, så efter att ha provat några olika förslag, som inte var alltför kontroversiella så fick hon till slut förslag på att använda tjärdrev. För det var ju någon annan som hade provat  och blivit bra. Så vid lämpligt stadsbesök så införskaffades någon meter tjärdrev. Och om det var tiden eller tjärdrev som gjorde att knäet blev återställt är inte jag mannen att klara ut. Men jag tror att för min mor så fanns det nog en liten tacksamhet mot tjärdrev. För den bit som blev över efter behandlingen fanns kvar under flera år. Det fanns ju risk för att någon annan kunde råka ut för något liknande.

Skolvägen.

Att folk bodde på en ö var väl inte så märkligt. Men hur löste man det för barn som skulle gå till och från skolan. Och jag tror att det är här som vi fått de flesta frågorna om hur vi löste den biten. Att vi rodde när det va öppet vatten, och att vi gick över is på vintern kunde man förstå, men hur löste vi det höst och vår. När isarna inte bar, och vi ändå måste sköta vår skolgång.

De första åren, när skulle till skolan, så fick vi hjälp och lärdom hur vi skulle prova och läsa isarna. Och dessutom visa respekt för varandra. Så jag kan inte erinra mej att min far gick och provade isarna om vi sa att det inte höll, eller att den bar. I dag känner man att det är en kunskap som man inte har någon nytta av. För i dag så är det ingen som provar några isar.

Men när inte isarna höll så hade vi också en möjlighet att komma till land genom att ha en eka i storsundet. Mellan Faxholmen och fastlandet, där inte isen blev så tjock förrän lite senare. Det var mera strömt i vattnet i sundet, och det fick vi utnyttja.

Vi hade också möjligheten att ta in hos en faster i Svartnora, när isförhållandena blev som sämst. Och isarna tog någon vecka på sej att frysa till, eller gå upp.

Men även vårarna kunde ha sina problem. Och som pojkar så var det ju intressant med olika inslag i vandringen på landkallen runt Faxholmen. Jag kommer ihåg en eftermiddag. Det var den 24 april, och vi hade en kompis med oss från byn. Men när vi kom fram till Lillsundet så var det väldigt varmt. Men isflaken flöt i sundet. Men naturligtvis så måste vi bada trotts att vi måste flytta på en del flak för att kunna blöta oss.

 Skolan.

Skolan var något som jag upplevde nästan som  något nödvändigt ont. Och jag tänker inte heller offra så många ord på den. Därför att andra  har beskrivit den på så utförligt och bra sätt så jag hänvisar till dem. Jag kan väl säja att jag själv betraktade mej aldrig som något ljus.

Men några udda minnen har jag dock från den tiden. Och det första var vad som hände mej det första året i skolan.

På solsidan av skolan fanns det en källarnedgång. Och på den här tiden var det modernt att bygga två sneddörrar över. En ypperlig bana att åka kana på för dessa dörrar var täckta av hyvlad pärlspånt, Man kunde således både sitta på huk och åka på skona, eller att sitta ner och åka på byxbaken. Och det blev något som pågick varje rast.

Men med en sådan behandling så började spikarna att släppa sina fästen, och sticka upp några huvuden. Vi blev också tillsagda att inte åka där. Inte för att vi kunde göra oss illa, utan därför att vi förstörde luckorna.

Men som så ofta så har det alltid varit något fel på barns öron, och mina var inget undantag. För rätt vad det var så var jag där igen och åkte, med påföljd att mina byxor fastnade i en spik och det blev en stor lucka. En lucka som jag blev tvingad att visa för läraren, fröken Pettersson. Men hon löste det så att hon satte dom andra i arbete och så fick jag följa med henne in till sej. Där fick jag ta av mej byxorna och sedan satte hon mej i en stol. Sedan sydde hon ihop hålet, och vi kunde gå in i klassrummet igen. Att hålet i byxorna blev så stort, hade nog att göra med att på den här tiden sydde mödrarna oftast alla kläder till sina barn. Och de tyger som användes var från gamla kappor och rockar som de äldre hade nött ut, men bitar av dem fick duga som barnkläder.

En annan händelse i skolan var julfesten. Där vi elever sjöng sånger som vi hade lärt oss under året, och spelade små sketcher som vi underhöll våra föräldrar och småsyskon med. Kvällen avslutades oftast med luciatåget. Men det togs inträde till föreställningen, och pengarna samlades för en skolresa vart annat år.

Under mina första två år i skolan fanns det ingen tandvård, och det hände då och då att någon av oss elever kunde få tandvärk under dagen. Vilket många gånger var ett problem för lärarna som måste försöka ta hand om den elev som hade problem. Men från mitt tredje läsår så infördes allmän tandvård för barn, och om jag mins rätt så var det upp till 16 år. Några elever från klassen fick någon dag i veckan åka bil upp till Skog där det hade inrättats en tandklinik med en tandläkare. Och om den tandläkaren skulle man nog kunna samla en hel del historier. Men eftersom det var efter kriget och han var från Tyskland, så var det nog många situationer som bildade ett agg, för det gjorde ju ont att bli behandlad. Dessutom var han ingen barnpsykolog, och till detta så talade han dålig Svenska. Så det blev många tårar som måste torkas. Han blev döpt till Gapatack, för det var vad han uppmanade patienterna. (jag kommer inte ihåg något tack utan bara gapa)

 Drivtimmer.

I Sandslån hade man anlagt ett sorteringsverk för timmer, och jag är inte klar över  när det byggdes. Men eftersom stora delar av industrin gick på sparlåga under kriget, Så var det dess påverkan som vi inte märkte något av förrän efter kriget. På somrarna kom bogserbåtar och smög in med sina timmersläp i Lövviks vikar. Och jag säjer smög, för det var inte mycket som hördes, i varje fall från de båtar som drog timmer alldeles efter kriget, eftersom dom drevs med ånga. På höstarna så kunde det hända att det var ända upp mot 6 -7  båtar som låg inne och kunde göra ända upp till en vecka ibland, när det var dåligt väder för att dra timmer- buntar och ramar ute till havs. Man hade också en buntform som man kallade för moser.  Det var en buntmetod där man gjorde buntar som var ända upp till 5 gånger så stor som en vanlig bunt. Metoden kom till för att få ner priset på frakterna, och att utnyttja båtarnas drag-kraft bättre. Men kunde endast användas när det var väldigt vackert väder, eftersom buntarna blev så stora att kättingarna inte höll.

De båtar som man drog med alldeles efter kriget, var inte heller så stora, som dom blev senare, när produktionen i fabrikerna ökade, och efterfrågan på timmer steg. Det var en billig metod att frakta timmer på, eftersom man kunde ta stora mängder i varje last. Men det hade också sina nackdelar, på så sätt att dessa lass var inte alla gånger så säkert bundna. Vilket innebar att det drev timmer lite överallt. Och mycket gick till spillo, genom att timret sjönk när stockarna blev sura. En hel del av dessa drev in i vikar och ställde sej på ända, där vattnet blev grundare, och utgjorde en fara för alla som skulle ha sej fram med båt. Och det var inte bara det, att man kunde köra hål på båten, utan de som drevs med motor hade ju propeller som blev skadad.

Det som var mera synligt var, att det låg strandtimmer runt alla kuster. Och stormar och is kunde kasta upp timmer långt upp på land. Där det låg och torkade så stockarna var lätta att bära. Så trotts att man inte fick elda detta med timmer, så var det nog mången stuga som värmdes av det. Och det fanns säkert andra användningsområden av strandtimmer. Jag kommer ihåg en skeppare på en av bogserbåtarna, som berättade att vid ett tillfälle när man låg ute i bottenhavet och drog. Så upptäckte man vid ett tillfälle när det ljusnade, och dimmorna lättade på morgonen, att det var en båt som låg och lastade från de sista buntarna i timmerlasset.

Det som man aldrig sa något om var allt de timmer som man använde när vi gjorde våra båtbryggor som renoverades varje år och ofta byggdes till.

Varje år så rensades stränderna från detta timmer, som i likhet med rumpan i älvarna såg man till att virket kom till rätta. Och det fanns på båda sidor dom som hade för sej att de som utförde detta arbete hade någon form av polisiär dispens, så det bör finnas rättsfall där man fått klara ut hur man förfarit vid tillfällen när någon tagit reda på virke vid tillfällen när buntar har sprungit, och mycket timmer kommit på drift.

Flera av byns yngre män, kunde här få möjlighet till sin första anställning, eftersom många hade sjövana från fisket. Men för övrigt så hade det liten betydelse för byn.

Medan vi är inne på området timmer och boxerbåtar så drar jag mej till minnes en försommardag när den första båten för sommaren anlände. Det var ”Fors I” med Calle Olsen som skeppare. En båt som tillhörde Forsbolaget i Köpmanholmen. Och som under flera år drog timmer från sorteringsverket i Sandslån. Det var ju helt naturligt att vi skolungar mötte upp, men det var inte som vi hade föreställt oss. För den som stod på land och passade var Calle Olsen. Och han använde hela sin skepparpondus, för att hålla oss grabbar borta från båten. Vi fick inte en röra relingen på båten. Däremot så var flickorna välkomna ombord. För dom kunde det inte vara, som hade varit upp i skepparens hytt och stulit passaren och transportören. Två för skepparen väldigt viktiga instrument. Och det var något som gällde hela den sommaren. Det var aldrig lönt att vi kom i närheten av båten. Vi fick inte ens röra relingen. Och visst var det besvärande för oss att vi blev anklagade för att vara tjuvar. men vi kunde inte göra något åt det. Och inte kunde vi tänka oss någon i byn som skulle ha gjort det. Vi fick helt enkelt leva med det ett helt år.

Men nästa sommar när ”Fors I” anlände var det inga skolungar som mötte upp, och jag vill minnas att båten låg inte så länge att vi hann ner efter skolan. Men Calle Olsen hann med att gå till båda affärerna och meddela att han bad alla Lövvik:s  pojkar om ursäkt för den misstanke han riktat mot pojkarna. Det var väldigt viktigt.

När han hade städat ur hytten på hösten, så hade han hittat både passare och transportör, som hade åkt ner i en spricka i hytten.

Efter att ha fått lite perspektiv på det hela så får jag väl säja att han blev förlåten. För de hytter som fanns på dessa båtar var inte stor. Ändå får man väl säja att skepparen disponerade lyxsviten ombord. Det var ett utrymme på knappt 2 x 2 meter och låg akter om kommandobryggan. Där skulle han förvara inte bara sina egna prylar, som behövdes för hela sommaren, utan det utgjorde också fartygets kontor med alla fartygsböcker, sjökort och instrument som var nödvändiga för navigation m.m.  Det skojades lite om dessa boxerbåtsskeppare att dom inte var några stora män för att dom hade så små hytter så att dom nötte bort håret uppe på huvudet, så att det blev bara en krans kvar. Men alla äldre män hade så gott som alla den frisyren. Den hade andra orsaker än en liten fartygshytt.

 Pengar.

Det borde vara lätt att skriva om pengar, för jag har de intrycket att det var något som det var ont om. Och jag tror att det inte har med tillgången att göra. Utan folk hade mycket mindre med pengar att göra. Visserligen var löner och prestationsersättningar så mycket lägre under 40-talet eftersom pengar värderades på ett annat sätt.

Jag kommer då att tänka på när jag inte var så gammal, men hade långt ljust hår med lockar, som jag tror var populärt på den tiden för små pojkar. Så hade vi varit ute och åkt motorbåt och hade hämtat målarmästar Anderssons från Frånö hemma hos min morfar i Holma. Men dom åkte med oss hem på holmen, och det var en mycket vacker dag, så det blev en verkligt minnesvärd resa. Efter att vi hade ätit så satt vi ute i solen och njöt. Så plockade målarmästaren fram sin portmonnä och gav mej en 25 öring. Vilket resulterade i att min far mulnade och sa till om att så stora pengar fick dom inte ge. Dom fick allt hålla sej till kopparmynten, för hans pojkar skulle lära sej att det var inte bara att få. För även en 10 öring var för stor enligt hans förmenande. Själv var jag nog för ung för att kunna värdesätta gåvan. Men jag fick i varje fall behålla 25 öringen.

Ett annat minne som hände flera år senare på Konsumaffären. Och den som var inblandad i den episoden var Frans Blomberg. Frans var en som man sa på den här tiden,”gammpojke”, det vill säja ensamstående. Han var en försynt man som jag aldrig vet att jag kan erinra mej att någon hade ett ont ord att säja om. Och det var inte heller så att han talade illa om någon. Utan han levde för sej själv, och störde ingen. Men han hade ett alldeles eget skratt som liksom kom bubblande från magen, och var därför en person som man alltid ville ha igång att skratta, bara för att få höra skrattet. Han var också själv en person som kunde se det mesta med glimten i ögat, och var själv en slagfärdig person som för det mesta var snabb i repliken, och som ofta vände orden så att det blev roliga repliker av det. Dom var ofta dubbelbottnade och bidrog därför till att vara en ständig glädjekälla i byn.

Men den här eftermiddagen när han stod där i affären och väntade på sin tur var han en mycket tyst person, och försökte vänta till dess att det blev så få personer som möjligt i affären. Men affären var ju ofta en träffpunkt i byn, där både världshändelser och dagshändelser diskuterades, så det blev ju aldrig riktigt tomt innan han skulle handla, och till slut fanns det ingen återvändo. Men det var bara ett par varor som han behövde. Så när handlarn säjer priset så öppnar Frans sin börs, och lägger fram en gylfknapp på disken med orden ”kassan är knapp”. Vilket var det samma som att handlarn skulle skriva upp det i sin bok till dess att han fick pension, så han kunde betala. Det vill säja , efter det att han hade fått nästa pensionsutbetalning. Att man hade den här möjligheten var allmänt förekommande hos alla lanthandlare på den här tiden.

Det var flera i byn som hade det lika svårt, och fick därför i slutet av månaden möjlighet att skriva upp varor i affären. Att det var en väldigt förnedrande situation har jag förstått långt senare, när jag drog mej till minnes hur trängd situationen måste ha varit för honom. Men det var inte något som man förstod som pojk.

 

 Metmask.

Som pojkar så var vi som andra väldigt roade av att meta. Och tidvis blev det väl de flesta aftnar som vi tillbringade vid stranden, eller på bryggan. Att leta mask var inte några problem därför att det fanns alltid i de drivor av fjolårsvass som låg efter stränderna. Någon maskburk behövdes inte. För det var alltid nära till någon av dessa drivor.

Under senare år har jag vid flera tillfällen provat att leta mask, på samma ställen som vi letade. Men jag har aldrig funnit någon. Stränderna var också renare genom att folk krattade  och sopade även stränderna där man vistades. Och det gjorde man på vårarna i samma  utsträckning som man krattade och sopade sina gårdar.

Vad som har orsakat att lövmasken försvunnit från stränderna är något för miljövårdare att ta tag i. Jag tror att det har att göra med, att naturen blivit så förorenad efter stränderna av olje-spill, som kommer från små båtars hantering av oljeprodukter på sjön, så att masken har flytt.

Om det är spill från fritidsbåtar och andra som rör sej på sjön, kommer vi väl aldrig att få klarlagt. I varje fall inte i Ångermanälvens mynning. Då vi hade en katastrof med att en oljecistern vid Utansjöfabriken brast. Den innehöll tjock eldningsolja.

Hur många kubik den innehöll har jag inga uppgifter om, och jag kommer heller inte ihåg vilket år det skedde. Men det var någonstans runt 1950, När vi vaknade en morgon och det  luktade olja överallt. Sjön var täkt av ett svart lager, så även om det blåste lite så såg man aldrig några vågor.

Vi pojkar skulle ju till skolan, och fick därför stränga order om att vara försiktiga så att vi inte kletade ner både oss själva och båten. Svårast var nog att kliva i båten från den oljebemängda stranden kliva i båten utan att dra med sej olja med skor och stövlar. Men oljan fick vi dras med i flera år, eftersom den hade lagt sej på allt efter stränderna, och det var ju där som vi för det mesta befann oss. Och än i dag mer än sextio år efter olyckan så kan man finna olja  i grusbäddar efter stränderna.

Social samvaro.

Den här punkten har jag kallat för social samvaro. Men vad jag vill visa på är de få möten och sammankomster som förekom under dessa år. Men jag minns bara att det var många som kom till de arrangemang som anordnades. Och att det alltid var bra stämning vid dessa möten.

Vilka som låg bakom dessa sammankomster är jag inte säker på, men jag kan förstå att något av dem stod kyrkan för, och då hölls det på den s.k. gammskolan. I varje fall så ordnades det en skördefest varje år. Med alster från folk som man hade skänkt olika, från hemmen tillverkade produkter, samt från trädgårdar och jordbruket odlade  produkter. Jag tror att det i huvudsak var till att ekonomiskt finansiera olika möten, samt till underhållet av lokalerna. En annan förening som verkar ha haft större tilltro i byn var IOGT, som till och med hade sådan kraft att man kunde bygga det så kallade ordenshuset (numera benämnt föreningshuset).

Någon barn och ungdomsverksamhet fanns inte. Utan man fick sysselsätta sej själv så gott det gick. Och det kunde ta sej rätt märkliga uttryck.

Ett sådant var när ungdom rodde ut på viken, stilla sommarkvällar, när det var alldeles kav lugnt, och sitta och prata med varandra. Det kunde vara 100 meter och mera mellan båtarna. Men det gick ut på att man skulle kunna tala med varandra så tyst som möjligt. Helst med lägre röst än samtalston. Men ett moment som gjorde att det var svårt att uppfatta vad som sades var när man lyfte årorna och det droppade från dem. Vilket var fullt tillräckligt för att man inte skulle höra vad som sades.

Men det var inte bara dessa udda infall som praktiserades i båtar och ekor dessa fina kvällar. Man rodde också gäddrag, och fick man en gädda så var lyckan fullständig, för då hade man något att prata om flera dagar framöver.

Ingvar Rodin

 

 

LÖVVIKS BIF 40 år(förut LSK)

 

1885 Logen Lövhyddan IOGT bildas

1920-talet Fredsföreningen bildas

1932 på hösten var Ordenshuset klart i IOGT:s regi

1962 UBF bildas och övertar Ordenshuset från IOGT/Lövhyddan

1976 Lövviks sportklubb LSK bildas

 

1986 LSK 10 årsjubileum

Kurt spelar vid 10-års firandet

 

1988 LSK och Utanfjärdens Byförening UBF sammanslås till Lövviks BY och Idrottsförening BIF. UBF och LSK ingår som sektioner med egen styrelse och bokföring

1996 LSK  upphör som sektion…

1999 Broinvigning

2016 LSK 40 års jubileum. LSK kallas numera BIF(som egentligen bara är 28 år och UBF bildades för 54 år sedan)

1. Förhistoria hämtad från Evert Norbergs “Lövviks föreningshus historia”

IOGT-logen Lövhyddan bildas 1885 och sammanträder i Gammskolan som uppfördes 1870. Då man inte fick vara i skolan flyttade man till Bergkvists( nuvarande Nicke o Carina) och senare Vestmans(nuvarande Pelle Melander) och nya skolan som var klar 1907. Problem uppstod då och då med ved för uppvärmning och städning efter mötena. Det var alltså ett stort behov av en möteslokal och redan vid sekelskiftet köptes tomten på den s.k. Eldshammaren av Nordstrands för att bygga ett ordenshus.

På 1920-talet bildades en fredsförening som hade möten månadsvis och logen hade 2 möten per månad. Utnyttjandet av skolans lokaler blev ansträngt. Men först 1932 stod Ordenshuset klart sedan det ritats klart av Magnus Näsman. Bönderna stod för timmer som sågades till virke vid sågen. Bror Nordstrand var arbetsledare mot en symbolisk timpenning och all annan arbete utfördes av gratis arbetskraft. Invändigt var inga plattor på väggarna och ingen målning var gjord, men man var glad att ha en samlingslokal även om den var lite anspråkslös. Under senare delen av 1950-talet minskade medlemsantalet i logen och  då särskilt de äldre medlemmarna.

1962 bildades en förening kallad Utanfjärdens Byförening. Ett gåvobrev skrevs där logen Lövhyddan till den nybildade byföreningen, på vissa villkor, överlät Lövviks Ordenshus. Styrelsen beslöt på styrelsemöte den 4/9 1963 att som första åtgärd lägga plåt på taket. På årsmötet den 23/9 1964 beslöts att låta Johan Norberg Torrom utföra invändig målning av lokalen till ett pris av 3 000 kr. På årsmöte den 16/4 1967 beslöts att uppföra ett uthus med toaletter. Virket var tidigare försågat av skänkt timmer. Arbetet skulle utföras av frivillig arbetskraft med Manfred Nordlander som arbetsledare.På ett styrelsemöte den 10/5 1967 beslöts att måla huset. Sven Näsman antogs att mot timpenning utföra arbetet. 1980 installerades elvärme av Roger Svanholm. 1988 beslöts göra en utbyggnad och installera toaletter.

Gamla gänget med Evert och Manfred diskuterar kanske sammanslagning till BIF

2. LSK bildas 19/6 1976. Vid starten satt Roger Svanholm ordförande och man diskuterade fotbollsplan och ishockeyplan redan vid andra mötet. Lucia, skidtävling, bordtennis var också aktuella ämnen. Vid årsmötet 1977 valdes Nicke Norberg till ordförande och han skulle så förbli fram till 1988 då LSK gick upp i BIF och han fortsatte som sektionordförande i LSK fram till 1996 då sektionerna upphörde. LSK firade 20-års jubileum detta år 1996.

Utanfjärdens byförening bildas 1962 med Petrus Ahlenius som ordförande och Manfred Nordlander som kassör. 1987 firade man 25-årsjubileum då Evert Norberg presenterade sin historik över Föreningshuset.

Börje framför Nicke och Nina

Börje Andersson var ordförande 1986 och medlemmarna bestod av 48 familjer. Vid sammanslagningen 1988-04-21 valdes Tommy Bergkvist till ordförande, Nicke Norberg vice ordförande och Roger Svanholm till sekreterare för Lövviks By och Idrottsförening BIF. Roger satt som ordförande i 15 år 1995-2010. Tommy avlöste Roger och är fortfarande ordförande i BIF.  Ur verksamheten 1989 berättas om nya toaletter och altan. Syllar och golvåsar i köket är ruttna och måste bytas. Plåt på taket, skorstensreparation mm gör att pengarna tagit slut. Ett bidrag på 80000 kr har finansierat avlopp, anslutning till Hammars vattenförening mm. Idrottssektionen berättar om svårigheter att spola hockeyplan, utflykt till Norrbyn, skidrunda, majbrasa, löpning, danser, fotboll, båthamn och framför allt har man 300 förbrukade puckar a´ 4 kr utanför sargen som måste letas fram när snön är borta

3. Viktiga Personer för föreningen: Nicke, Tommy o Roger tänker man på i första hand som varit ordförande och talesmän för föreningen, men det är många fler – ja i stort sett alla i byn ställer upp män som kvinnor. Som  sponsorer kan vi nämna Stefan Andersson, Tomas Ledin och  Norah Näsman

 

En glad Roger och på andra fotot ser vi trojkan Nicke, Roger och Tommy

4. Verksamheten beskrives för BIF:

Ishockey. Fortfarande en aktuell verksamhet och banan är spelbar även i år som bilden  visar

Hockey plan och spel

Sportlov. Något år aktivitet i Norrbyn

Norrbyn utflykt sportlov

Skidtävling. Ett återkommande evenemang

Skidtävling med mycket snö.

Torvald är på gång.

 

Pimpling. I år hölls pimplingstävlingen nedan Föreningshuset

.

Löpning. På 90-talet hade föreningen deltagare i Kramfors runt, Höga Kusten maraton mm

 

Fotboll. Under åren en omtyckt aktivitet under sommarmånaderna på fotbollsplanen hos Nicke. Både byns ungdomar och sommargäster har varit aktiva

 

Ett fotbollslag

Paus  i spelet med gott om läsk

Roger har spelat skjortan av sig

Bordtennis. På 70-talet spelades det pingis i föreningshuset

Kvällsvandring till Valkallen har förekommit åtminstone 1991.

Lucia varje år med nya lucior och tärnor

Loppis en populär årlig aktivitet under sommaren

 

 

 

 

Midsommar. Till midsommar strömmar det verkligen besökare för att se den resta stången och dansen kring densamma under musik från Kurt och tidigare Valter, Börje och Einar m fl

Den här bilden är nog från 2015. Vi ser att annexet har tillkommit

Kurt spelar för dans kring stången

 

Ida alias Pippi och Henrik alias Pettsson

Cykling Nora runt anordnas tillsammans med klubbar i Nyadal och Torrom

Båthamn. Skötseln av Båthamnen handhas av föreningen med bidrag från kommunen. Bryggorna har förnyats förra året och en ny brygga har anlagts nedan föreningshuset. Städning och underhåll ingår också i skötseln. Bastu, dusch och wc finns. Roger brukar få fixa avloppet då och då. Ett äldre par blev inlåsta i duschen 2008 varför låsen där har åtgärdats.

Majbrasa. Varje år har man arrangerat majbrasa på olika platser. På senare år har platsen varit nära föreningshuset och möjlighet till förtäring där, men man har även eldat i Skärsäter och nära Rönnbärshammaren.

Majbrasa 2015

Majbrasa  Skärsäter. Kolla serveringen

FASTIGHETEN. Det tycks aldrig som att fastigheten blir klar. Strängt taget varje år sker något på den sidan och det har skett en hel del sedan 1932 då huset först togs i bruk. På senare år har köket förnyats och altan byggts till och inglasats. Vattentoaletter har införts. Annex har tillbyggts. En del av arbetena har utförts som ALU-arbeten med Nicke Norberg och Åke Bergkvist. Internet har anslutits med tillgång till Wifi. 2013 målades stora salen. Paviljongen invigs 2008

Ombyggnad med Erling och Ingrid

Montering av armatur med järngänget

Toalett utbyggnad invändigt

Toalettutbyggnad utvändigt

Nu börjar det bli klart

Torvald fixar skorstenen

Butik. Sedan butikerna konsum och privataffären lades ned i byn har det funnits ett behov av “närbutik”. Lars-Åke och Maud Andersson drev butik/kiosk på parkeringen ovan båthamnen några år för att avlösas av Leif Mellander på samma plats. Efter 2000 har nog butiken körts från föreningshuset i olika regier och former. Stefan Andersson med döttrar körde några år. Klockestrands närköp drev butiken 2007-2009. Från 2010 har Mahmoud drivit butiken och utvecklat restaurangrörelse samtidigt som lokalerna förbättrats i kök och på altan.

F-huset från Nya bryggan

Mahmoud vid kassan

Olika aktiviteter på altanen

Danser/trubaduraftnar. Ett återkommande inslag. Minst ett par danser per sommar brukar anordnas. En del arbete krävs för att söka tillstånd och engagera musiker/trubadurer samt ordningsvakter.

Aktivt på dansgolvet

Vandringsled städning. En återkommande aktivitet som finansieras med ett anslag från  kommunen. Städdagen brukar inträffa i maj och avslutas med en subventionerad middag för deltagarna. Städningen omfattar Höga Kusten  leden från Bron och till Lappudden  samt båthamnen och Föreningshuset.

Fäbodvallen. Skötsel av densamma har på senare tid handhavts av Leif Markström. Man har även engagerat asylflyktingar här för uppstädning.

Toppstuga. Redan 1996 började arbetet med stugan i form av en studiecirkel i timring. Invigning 11:te juli år 2000 med c:a 150 personer på plats. Den timrades upp först i byn för att sedan monteras ned och forslas upp till valkallen med hjälp av 20 helikopterlyft på c.a 500 kg vardera. senare har den kompletterats med el från en vindsnurra med batterilagring. Stugan har blivit ett omtyckt mål för snöskotrar. I mars år 2000 bjöds pensionärerna på skotertransport till stugan och även senare har skoterägarna ställt upp med transporter till träffar i stugan med ärtsoppa på menyn. Milleniet firades på Valkallen med över 100 personer närvarande då en magnifik kase tändes av Ingrid och Erling Norberg. 300 marschaller visade vägen till firandet och ett fyrverkeri avtecknade sig i rymden.

Stugan besöks även i dåligt väder. Så populär är den.

Sommargympa friskis o svettis bedrevs under några år omkring 2005

Månadsträffar första  fredagen i månaden anordnades främst av Carina omkring 2005 där bl a Jan Nordlander fick visa en del av sin bygdeforskning

Bingoaftnar ordnades t.ex. 2004

Studiecirklar. Kurt Karlström höll i en studiecirkel om företagsamhet i Lövvik som utmynnade i en skrift. Arbetet med toppstugan utfördes till viss del i form av en studiecirkel. 1991 hade man 4 studiecirklar: Skratta och må bra, Norrbotten, Rikare skog samt 1940-talet.

Boule.Redan 2004 planerades bouleplan av Bengt Forsell men först 2015 färdigställdes denna plan och kunde utnyttjas under sensommaren.

 

Nya bouleplanen innan den stadgat sig
Ledinutställningen och releasepartyt 2014 var en succé med sina montrar och storbildsTV som visade ledinskt och kommer säkert att fortsätta i någon form

På storbildstv visas Ledin

 

 

 

Klickar du på länken nedan får du se och höra Tomas sjunga “ä lu oäten” från sin brygga på Kalvholmen

https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=QZz2yZF1TGk

 

Många ville höra och se Tomas Ledin 2014

Bofasta brukar samlas med ett subventionerat besök på hornöbergets restuarant. Birgit Öberg har talat om sin bok “Konrad”. Man har diskuterat om att anlägga  badstrand nedan föreningshuset men ännu inte kommit till skott, fiskemuseum i skolan planerades en tid. Broinvigningen  1999 var en stor händelse för bygden och Evert Norberg fick klippa bandet för bron och sedan åka i veteranbil över den. Sedan blev det fest i föreningshuset där också Ledin underhöll med “Sjöboviken”. Utflykter under åren t ex Mångdalsviken 1978 med 45 personer och till Storön efter en kurs om dess historia där Figge visade på “Storögubben”. Lotterier har alltid använts vid sammankomster och säkert gett bidrag till verksamheten

Källor: Protokoll, årsberättelser mm samt foton som Roger Svanholm gett mig tillfälle att ta del av. Dessutom har jag utnyttjat foton i föreningens Facebooksida. En del foton har också hämtats från Facebook från Restaurang “ä lu oäten”. Flera foton kan du se i albumet Lövviks BIF under foton.

Nyfunna släktingar på pappas sida.

Sjömansjonkes hus vid Omnefjärden

Jag har länge försökt komplettera Nordlanders släktsida. Jag har tidigare inte haft någon kontakt med den sidan efter farfars tid. Husförhören slutar ju omkring 1900. Församlingsböckerna har nyligen blivit tillgängliga på nätet via SVAR, men för Nordingrås del slutar det vid 1928. Av kyrkoböckerna kom jag fram till att det var endast Jonas Alfred Nordlanders avkommor som det var lönt att titta på då övriga syskon till farfar dött i tidiga år. Av familjens 9 barn var det bara farfar Nils Johan 1872-1952 och Jonas Alfred 1886-1965 som upplevde vuxen ålder och dessutom dog modern tidigt 1888.
Från folkräkningar framgår att familjen blir mer och mer decimerad :
1890: Pehr landbonde, änkling i Omne. Barn: Anders, Jonas, Piga Catarina f. 1860. Farfar Nils Johan var dräng hos prästen i Dals förs.(891114)
1900: Pehr i Omne, slaktare med yngste sonen Jonas Alfred och pigan Greta. Nils Johan i Lövvik sedan 1896.
I ren desperation tittade jag i Hitta.nu efter Nordlandrar i Nordingrå. Ringde upp min namne Jan Nordlander och frågade om vi var släkt. Nej det trodde han inte, men vi hade ett trevligt samtal där det visade sig att han kände till Lövvik och framförallt Hamnholmen där jag har sommarstuga och så tipsade han mig på sin syster Karin Söderblom f. Nordlander som skulle veta mera om släkten. Det visade sig att Karin också var släktforskare och kunde berätta att hon hade en släkting som var gift med en som kallades ”Sjömansjonke”. Denna släkting hette Beda Albertina f. Bergkvist och var en slagfärdig och rolig person. Med hjälp av dessa uppgifter lyckades jag spåra Jonas Alfred till Omne i församlingsboken 1914-28. Jonas och Beda gifte sig 1917 och fick barnen Frits Jonas 1918 som drunknade som 9-åring då Jonas var fortfarande på sjön.

Ernst Gustaf f. 1919 med rötter i Mjällom gift med kusinen Emilia, Erik Gösta f. -20 gift med Lisa Bergkvist och Gunnar f. 22 gift med Birgitta var de övriga syskonen ( endast de de två äldsta fanns i församlingsboken. De två senare kom fram med hjälp av Karin och bläddring i födelseregistret för de aktuella årtalen)

Familjen –53 med Beda 1893-1961  o Jonas 1886-1965 framför sönerna Gunnar, Gösta och Ernst

Familjen –53 med hustrur o barn. Stående Birgitta o Gunnar, Lisa o Gösta samt Emilia o Ernst bakom Rosita, Beda, Eva, Jonas och Birgitta.

Farmor Beda´s 60-årsdag

Bakre raden fr vänster:

Birgitta Karlsson  1924-2007

Gunnar Norlander 1923-2015

Lisa Bergkvist  1919-1989

Gösta Norlander  1921-1990

Emelia Bergkvist  1918-1995

Ernst Norlander  1919-1998

Rosita Norlander  1943-2015

Beda Bergkvist  1893-1961

Eva Norlander  1949-1953

Jonas Alfred Norlander 1886-1965

Birgitta Norlander  1945-

 

Ernsts barn Birgitta, Sören och Rosita vid graven efter -98

 

Försökte förgäves få mera kontakt med Karin vilket var svårt då hennes telefon var ur lag i 3 veckor, men den 20/10 2015 fick jag ny kontakt och hade ett långt samtal med henne där jag fick tips på att Ernst hade en dotter Birgitta Nordlander i Härnösand och hon tipsade om att hennes bror Sören troligen satt inne med en del uppgifter efter främst Gunnar som tydligen också släktforskat.

Det kom fram att Gösta hade en fosterdotter Inga-Märta Nordlander f.-53 som tydligen bor kvar i Sjömansjonkes hus åtminstone sommartid. Gösta fick 2 döttrar som dog tidigt.

Inga-Märta till höger

Vy mot havet från Jonas Alfreds hus Omne 194 eller Omne 1:5 i Omnefjärden.

Mitt i kartan ligger Omne 194. Bör vara en skyddad båtplats och relativt nära fiskeplatser. Göstas hus Omne 170 sålde Inga-Märta för några år sedan.

Sjöboden ligger vackert nedan den branta tomten som Inga-Märta klipper själv-imponerande

Detta hus var förr ladugård men har på senare tid använts som sommarstuga av avlidne sonen Gunnar

Birgitta hade en avliden syster Rosita. Gunnar var tydligen framstående och var verkmästare i Skultuna och VD för Samhall i Västmanland och lärde sig franska. Troligen var det Gunnar och hans maka Birgitta som besökte Lövvik för kanske 30 år sedan som min syster Monika erinrade sig. Gunnar ägnade sig också en hel del åt släktforskning.

Gunnar med hustru Birgitta

Gunnar besökte hemtrakterna 2013 med sin dotter Anita och hennes man Reini. Här hemma hos Birgitta i Härnösand med hennes make PO. Anita som bor I Schweiz har gjort en fantastisk fotobok över besöket.

Ernst arbetade på skofabriken i Mjällom och chefade för arbetarna där. Broder Gösta och pappa Jonas arbetade också  där.

Ernst var hängiven fiskare och assisterades av sin Emilia

Sjömansjonke hade en sandslup Ida 1918-23 tillsammans med Nestor Viberg( märkligt sammanträffande då min pappa också hade en sandslup Oliver och var ombudsman för sluparna i Transportarbetarförbundet). Ida förekommer i artikeln ”Sandslupar i Lövvik” med ett kvitto på utfört arbete 1955 av en Ölund. Sjömansjonke var registrerad som sjöman 1903-26 och var tydligen på långa resor till Sydamerika bl. a. Birgitta berättade att han vid en hemresa gick eller åkte spark från Frånö till Omne och förfrös fötterna. Han började som jungman och avancerade till styrman och var nog mest på segelfartyg. Jonas var tydligen ganska allvarlig av sig och ville framstå som en som sett det mesta  här i livet på sina sjöresor.

Jonas stående längst till höger

Jonas sittande till höger

Flaskskepp som sjömansjonke gjort

Birgitta berättade också att Jonas flyttade till en storebror i Nora då han inte trivdes hemma efter moderns död -88. Han hanterades illa och placerades hos andra familjer bl. a. hos  en Persson i Omne. Så han bodde kanske en tid fram till 1903 hos min farfar. Det står också i kyrkböckerna att hans pappa Per dog i Nora 1903 troligen också på Kalvholmen i Lövvik hos min farfar. Karin  Söderblom berättade också att hennes pappa som var en god sångare lärde sig många svenska sjömansvisor från grammofonskivor som Sjömansjonke hade. En egenhet som Jonas hade var att han var ”dubbelhänt” och kunde arbeta lika bra med båda händerna. Jonas var alltså 17 år när han gick till sjöss 1903 och han var sjöman i 23 år fram till 1926. Han var på båtar under 1:a världskriget och klarade sig tydligen undan torpedering. Brorsonen Ernst som bara var 4 år då  Jonas mönstrade första gången utvandrade till Amerika 1918 och var till sjöss och blev torpederad under andra världskriget men klarade sig och levde i USA till 1984 och arbetade som målare på fartyg. De två sjömännen träffades nog inte som vuxna fast de kanske sågs när och om Jonas var hos farfar på Kalvholmen.

Birgitta berättade att hon hade en son som var ingift i släkten Åhman i Lövvik och har en sommarstuga där. Sonen heter Anders Norlander och är gift med Susanne f. Karlsson med mamma Margareta f. Åhman (syster till Elisabet gift med Tommy Bergkvist).

Vårholma-Kalvholmen

Kalvholmen eller Slåtterholmen är intressant då min pappa växt upp där. Den är också intressant då Missionsförbundet hade sin sommarverksamhet där under namnet ”Vårholma”.

Numera är den kanske mest känd för att byns store ambassadör Tomas Ledin  har sitt sommarviste där. En stilla undran är också hur och när bröt man mark här? Det är ju ganska mycket odlingsbar mark på torpet. Det är ju också ganska märkligt att ön är delad på mitten där den västra delen tillhör Svartnora och den östra tillhör Lövvik. Svartnora ligger ju väster om både Lövvik och Skärsäter, men och andra sidan är ju Svartnora inte riktigt skiftat som t.ex. Lövvik så det kanske inte är att förvåna. Jag ska försöka få klart för mig vilka som bott och verkat på torpet under olika tider.

Tomas Ledin

1960-

Folke Ledin (Tomas pappa) köper byggnaderna och Sivert Rodin marken av Missionsförbundet

1930-60

Missionsförbundet köper torpet och idkar sin koloniverksamhet där under 30 år. Här ett utdrag ur en historik för verksamheten vid dess 30-årsjubileum när verksamheten flyttades till Utviksgården:

”Båttrafiken på Ångermanälven hade varit det naturliga kommunikationsmedlet till Vårholma – en ö utanför Lövvik här i Nora, men efter båttrafikens upphörande – då biltrafiken tagit över – blev det svårt att ta sig till Vårholma. Om man som ung åkte från Härnösand fick man cykla till Veda – åka färja över till Hornö (förresten den färja som vi nu åker hit till Utviksgården med när vi kommer söderifrån), sedan cykla till Hornökrångens färjställe, som vi förresten kan se över till härifrån gården – åka med färjan över till Svartnoranäset – cykla till Lövvik och där låna hornet hos handlar Lövroth och blåsa i det. Det fanns då ingen telefon. Intendenten på lägret på Vårholma ordnade med hämtning med roddbåt eller i bästa fall med motorbåt, om någon fiskare var hemma och ledig. Även parkeringsproblem uppstod så småningom i Lövvik sedan många fått tillgång till bilar.”

Så minns jag också Vårholma. Jag var också färjkarl där som pojke och tjänade några kronor för överfarterna.

Bilden ovan föreställer Lasse Nordstrand som skjutsar över folk till Vårholma.

Här en annan bild före flytvästarnas tid med folk till Vårholma.

En bild från 1952 som visar huvudbyggnaden, Ladugården och logen användes väl som logement. Jag minns att man hade en helg när man inbjöd byn att titta på verksamheten. Vi spelade också fotboll med lag från byn mot kolonin. Jag minns hur jag gjorde ett mål genom att tjonga till en hög lyra som letade sig in i mål. Det satt bra!

Matkö Vårholma

Nisse Nordstrand levererar halmmadrasser till Vårholma.

1896-1930

Min farfar Nils Johan Nordlander kom till ön 1896. Farmor Erika som tjänat som piga tidigare i Lövvik födde här 5 barn och dog tidigt i cancer 1915. Barnen var Judit (1896-1981) som mestadels verkade i Stockholm som kallskänka och fastighetsägare. Ernst (1899-1984) utvandrade till Amerika och försvann ur släkten tidigt, men vi har efter hans död kunnat få en del information om hans öden. Edit (1900-1981) min favoritfaster arbetade i hotellbranchen och hade bostäder i Stockholm som jag besökte både som barn och vuxen. Alvar (1904-79) arbetade i varvsbranchen i Göteborg och fick en dotter Birgitta som numera bor i Amerika och som jag har kontakt med. Och slutligen min pappa Manfred (1908-85) som flyttade med farfar till Lövvik efter försäljningen av Kalvholmen.

Farfar och Gubben Rodin vid den gamla stugan på gränsen mellan torpen. Den kallades sedermera sjukstuga under Vårholmatiden. 1910-20.

Farfar med häst på ön och här ser vi att det var avsevärda arealer som var uppodlade och man hade både kor och häst. 1910-20.

1840-96

Olof Andersson (1811-93) kom från Rättvik och tjänade först dräng i Lövvik på hemmanet som numera ägs av Martin och Anna Forsén bredvid Bergkvist och där gifte han sig med pigan Märta Jonsdotter (1806-57) och fick med henne barnen

Anders Högberg, född 1840-10-12, död 1924-06-01
Jonas Olofsson, född 1843-03-30, död 1843-09-27
Olof Holmström, född 1845-01-11, död 1916-07-01
Kajsa Märta Holmström, född 1847-03-13, död 1895-03-06

Olika efternamn! Det var inte så ovanligt i familjerna förut och Olof Andersson kallade sig ibland för Holmström och det går inte att hitta någon Olof med det angivna födelsedatumet i Rättvik. Man undrar vad han hette då? Anders blev båtsman i Bölesta. Jonas blev bara 6 månader. Olof blev torpare i Skärsäter på nuvarande Kindals torp i Norafjärden. Evert Norberg  skriver i sin bok att Olof tidigare bodde på Kalvholmen med fadern. Kajsa var gift i Ramvik.

Här och i fortsättningen har jag ovärderlig hjälp av registret över norabor  www.noray.se som också ger källhänvisningar till husförhören i kyrkans arkiv som man kan finna i SVAR-arkivet(som numera är lite mer lättarbetat tycker jag). Lite knepigt är det med att fastställa gårdstillhörighet. Kalvholmen nämns inte utan bara Svartnora, men Evert är också av samma åsikt att Olof Andersson (Olof Holmströms fader) bodde på Kalvholmen.  Olof var gift ytterligare 2 gånger med Stina Lisa Henriksdotter (1824-75) och Greta Lisa Nording (1829-91) (Olof och Greta Lisa förekommer i folkräkningen 1880 i Svartnora).

En länk till föregående bosättare fås genom att änkan Ingeborg Kristoffersdotter (1768-1844) förekommer i samma familj som Olof Andersson i husförhör 1836-45 A1:7 sid 231.

1819-1840

Per Olofsson (1802-45) son till Olof Olofsson och Ingeborg Kristoffersdotter (1768-1844) tog över torpet efter faderns död 1819. Mamman bor fortfarande kvar hos sonen enligt husförhör 1825-36 A1:6 sid 229. Pers äldsta dotter är anmoder till Sundin(nuvarande ägare Mäler) i Skärsäter.

1800-1819

Olof Olofsson (1765-1819) med hustrun Ingeborg. Olof drunknade 1819. Av de 8 barnen var det bara Per och Kajsa Brita som inte dog som unga. Ingeborg dog nog hos dottern Kajsa Brita 1844 på Hemsön.

Utdrag ur Husförhör 1782-1803 A1:3 sid 207. På samma sida längst upp förekommer familjen Erik Eliasson med hustrun Karin Olofsdotter – man skulle därför något osäkert kunna antaga att de brukade torpet på ön före Olof Olofsson speciellt då Eliasson dör 1800 då Olofsson kan ha tagit över.

1780-1800

Erik Eliasson (1728-1800) och Karin Olofsdotter (1722-91). Karin hade ett barn innan giftet med Erik som hette Karin Månsdotter (1749-1837). Faderskapet till det oäkta barnet erkändes av en bonde från Salteå. En av de 2 överlevande sönerna till Erik och Karin fick sonen Erik Svanberg Eliasson, född 1785-01-10, död 1855-12-31 som blev riksdagsman och häradsdomare. Svanberg Eliassons pappa Elias hade fått hemmanet testamenterat från ett barnlöst par där han och hans hustru troget tjänat. Detta hemman är det som nu ägs av Birger Norbergs barn.

Del av karta från 1768. Lantmäteriets historiska kartor 22-nor-28. Vi ser delningen på mitten av Kalvholmen. Detta antyder väl att ön var uppodlad redan nu. Byn Lövvik gör också  anspråk på att få hela ön i skrivelse. Vi ser två sjöbodvikar. Notvarpsställe i form av en fisk mellan Faxholmen och Kalvholmen. Dyön heter så och inte Byön. Bynäset är utmärkt som vi ibland kallar Herrgårdsudden. Någonstans har jag sett att man tror att det varit en herrgård här? Namnen Hvarsöhn eller kanske Varsön , Gunsviken och Möckelänget använder vi inte ofta numera. Fiskerättigheterna markeras med bokstäver på kartan
a för notvarpet Svartnora och Skärsätter (2 t i sätter) gemensamt.
b för Skärsätter enskilt öster Faxholmen.
c för Svartnora enskilt väster om holmarna.
d för Lövviks fiske öster om Kalvholmen och mot Dyön.

Norrbyn 3 hemman och Sörbyn i Lövvik med 4 hemman 1713. Lantmäteristyrelsens arkiv

Sörbyn med hemmana 4-7. 1713. Lantmäteristyrelsens arkiv Lövvik 1-7

 

Norrbyns ägor ner till Bergkvistviken 1713. Historiska kartor Lantmäteriet. Vi ser även Sörbyns 4 hemman längst ner t. h.

Och Hamnholmen hade 3 stugor enligt karta 1787. Storskifte på skog/skogsmark ur Lantmäteriets historiska kartor. Lantmäteristyrelsens kartor för Svartnora. Man kan se en stuga i Halsviken på en del av kartan som inte finns med här.

Skolan i Lövvik 1870-1962

Nora socken. Kramfors kommun

Gammskolan 1870-1907.                                                                Nya skolan 1907-1962

Innehåll:

1. Inledning
2. Skolan i Lövvik – historik.
3. Hilda Öhman. Lärarinna 1891-1927.
4. Föreningshuset/Ordenshuset och Föreningar.
5. Fotoalbum från och om skolan.
6. Skolkataloger inledning
7. Skolkataloger/Avgångsklasser 1878-1899. Här finns en bildfil för varje klass.
8. Skolkataloger/Födda 1885-1910/Avgångsklasser 1898-1923.
9. Skolkataloger/Avgångsklasser 1917-23.
10. Skolkataloger/Avgångsklasser 1924-62.

1. Inledning

Sommaren 2005 fick jag ta del av Lennart Sandströms dia-material om Lövvik som han visade för c:a 30 år sedan på föreningshuset som hette Ordenshuset på den tiden. Jag var väldigt imponerad av visningen och försökte redan då få ta del av materialet. År 2005 började jag min bygdeforskning och jag har haft 3 bildvisningar under 2005-7 av dels Sandströms material och dels material som jag samlat in från Lövviksbor. Så gott som allt insamlat material har redovisats på hemsidan som numera har adress https://jannordlander.wordpress.com/

Jag har naturligtvis haft stor hjälp av Evert Norbergs bok om Lövvik samt  boken om Svartnora och Skärsäter. Även Ulf Viklanders register över Norabor http://www.noray.se/ och Lövviks By och Idrottsförening BIF har varit och är till stor hjälp. Under 2006 började man i Lövviks By och Idrottsförening BIF genom dess ordförande Roger Svanholm att intressera sig för skolan i Lövvik i form av en studiecirkel och Erling Norberg lyckades få tag i de flesta skolkatalogerna från Lövvik på ett kommunarkiv i Kramfors. Dessa skolkataloger är av ett sådant format (dubbeluppslag större än A3) att de var svåra att presentera på internet, varför bokform eller CD tycktes vara ett bättre alternativ. Jag valde då CD-formen, men nu tycker jag att det är dags att presentera materialet på hemsidan då jag har större möjligheter att bildmässigt visa materialet numera.

De som bidragit med den mesta informationen om skolan och som jag här tackar främst är :
Lennart Sandström, Evert Norberg, Erling och Ingrid Norberg, Ester Norberg, Barbro f. Eriksson och Birgit och Leif Markström. Många fler har bidragit som jag inte kan räkna upp här. Stor hjälp har jag haft av museet Daum som har digitaliserat negativ och röstintervjuer. Även forskningsarkivet på Umeå universitet har jag haft hjälp av.

Egentligen är det inte bara skolan som beskrives här utan hela byns innevånare  och historia från 1870 och framåt passerar.

Umeå i december 2006 skrev jag då men nu är det februari 2015

Jan Nordlander

2. Skolan i Lövvik – historik.

Examenskataloger

Vi har fått tillgång till examenskataloger från skolverksamheten i Lövvik från slutet av 1800-talet till när den upphörde 1962 och flyttades till Vallen.

Vid studier av examenskatalog från fasta mindre folkskolan vid Lövvik i Nora skoldistrikt 1903-1916 uppkommer en del frågor:

1.Hur länge går man i skolan?

2.Går man varannan termin?

3.Går man i Utvik också?

Förutom frågor av denna typ frågar man sig också hur materialet från skolkatalogerna skall presenteras. Det är prydligt skrivet så man vill gärna visa upp det som en kopia/foto. Betyg är väl inte så intressant (har en känsla av att man inte fick betyg enbart på kunskaper utan främst hur länge man gått i skolan). Namn och klass samt frånvaro är kanske mer intressant. Vi bör kanske försöka hämta in lite mer kunskaper. Ett problem är också formatet på katalogerna. De är så stora (större än A3) så att de är svåra att scanna eller kopiera

Evert Norberg i sin bok om Lövvik beskriver skolan så här:

1855 hade man redan av byn anställda lärare med undervisning i någon gård t ex ”Petter Edins” Lövvik 5:2 bredvid Bergkvists som nu 2006 är nyrenoverad efter att ha legat öde drygt 50 år. 1870 undervisades ett 30-tal barn i Lövvik och ”Gammskolan” byggdes. Skolformen ändrades till mindre folkskola (fastskola). Hilda Sundin gift Öhman anställdes (tidigare lärare var bl a Anders Strinnholm och Höglin)

Gammskolan 1913. Hilda med familj köpte gammskolan 1907 då nya skolan togs i bruk. Det är nog delar av familjen man ser här. Observera skillnaden mellan utseendet 1945 nedan.

Gammskolan omkring 1945 sedan kyrkan tagit över den.  Man ser här tillbyggnader som tillkom i samband med övertagandet där ribben inte är målad.

1907 byggdes nytt skolhus och man fick skolformen B2 med 2 lärare. Elsa Sundelin var folkskollärare 1907-1945 och småskollärare var Hilda Öhman 1890-1927.

Oscar Parkman i boken Nora

har en utförlig beskrivning om skolverksamheten i Lövvik och Nora.

Nora är en av de äldsta församlingarna i landskapet. Redan 1314 omtalas Nora och man hade troligen en kyrkobyggnad, vilket dopfunten från 1200-talets första hälft vittnar.

Under den katolska tiden före 1520-talet tillkom det föräldrarna att lära barnen dopritualet, Fader Vår, trosbekännelsen och Ave Maria. Prästen skulle fortsätta undervisningen hos vuxna. Jag deltog i en rundvandring i kyrkan och kyrkogården sommaren 2014 under ledning av Tore Ramström och blev mest imponerad över en imponerande bibel från 1540 som låg i sakristian. Det var Gustav Vasas svenska bibel.

Efter reformationen skärptes kravet på den kristna undervisningen. Här kommer Luthers katekeser in i bilden och därmed blir det angeläget att alla skulle kunna läsa. Jag minns själv från1940-talet att katekesen fortfarande hade respekt och att jag själv var lite rädd för den. Katekesen användes fortfarande i kristendomsundervisningen 1916. Redan vid 1600-talets slut har läskunnigheten blivit ganska allmän som bestyrks av kontroller i kyrkan. I ett visitationsprotokoll från 1699 står det ”kunne mest alle läsa i book”. I en församlingsbok för Nora för tiden 1701-1738 finns antecknat allmänhetens kunskap i kristendom, läsfärdighet och nattvardsgång. En visitation 1754 i Nora kyrka där alla besökare kontrollerades bänk från bänk neder i kyrkan, ungdomen i choret och de yngre i vapenhuset samt de som satt på läktaren befanns kunskaperna allmänt vara goda. 1764 tillägges att ”barnen voro behörigen anförda att riktigt stava och läsa i bok”.

Kravet på verklig undervisning ökade. Föräldrar, präster och klockare räckte inte till som lärare. Man hade börjat skicka barn till Härnösands läroverk vilket ökade kraven på kunskap. 1778 säger biskopen att ”quinfolket, som ej läste så väl i bok” och han rekommenderar att lärare anställes. Från församlingsböckerna från början av 1700-talet får man en uppfattning om kunskapstillståndet hos allmogen. Namnunderskrift med bomärke ersättes mer och mer med nästan oläsliga namn. Nedan exempel på bomärken från Lövvik:

1813 saknades sockenskola i nära nog samtliga socknar i Härnösands stift..

1842 kom skolstadgan om folkskolors inrättande. I den första skolstyrelsen i Nora som valdes 1846 ingick Jonas Westman från Lövvik som troligen var bonden på Lövvik 7 (Melanders) och far till Nils på Lövvik 7 och Jonas som senare omkring 1860 uppförde Knösen. 1:a mars 1847 bestämdes att den nybyggda skolan skulle öppnas vid kyrkan. Skolan var brädfordrad och rödmålad. Detta år fanns 475 skolpliktiga barn i församlingen med första skolpliktsåret satt till 6 år. Av de skolpliktiga hade 97 gossar och 22 flickor deltagit i undervisningen och 145 gossar 209 flickor undervisats i hemmen. Av de senare hade 62 gossar och 2 flickor deltagit i söndagsskolan. Men bara 25 % hade gått i skolan!

Ett av Lennart Sandström färglagt foto som till vänster har gamla skolan som revs 1898. I förgrunden har vi kyrkstallar för Lövvik och andra byar. Bakom kyrkstallarna ett grishus som tillhörde läraren Blomkvist. Evert berättar utförligt om denna bild i intervjun om hans foton. Tore Ramström har utförligt beskrivit kyrkstallarna och skriver att 1877 fanns det 64 kyrkstallar på Vallen i Nora med plats åt 256 hästar (Kyrkstallarna i Nora socken, Västernorrlands län)

I reglementet för Folkskolan i Nora framgår att man har 2 terminer med vt från 1:a februari till mitten av juli och ht från 1 okt till mitten av december. Gossarna gick på hösten och flickorna på våren. Under den mörka årstiden är skoldagen mellan 0930-1400 och på den ljusare tiden 0900-1300 samt 1400-1700.

Första ordinarie läraren Nils Fröberg .

Man hade svårigheter att ge alla undervisning. Inte ens när man höjde skolstarten till 9:e levnadsåret räckte resurserna till. En lärare (Fröberg lärare 1846-1878) för 500 barn räcker inte till. År 1865 noterades att de flesta fick högst 2 månaders skolgång. Lövviks-roten hade tidigt en särställning där man själva anställt lärare och på egen bekostnad uppfört ett skolhus i Lövvik utanför den fasta skolan på Vallen omkring 1870. Folkskoleinspektören rapporterar att ett 30-tal barn undervisades i enskild skola i Lövvik ända in på 70-talet. Läraren i Lövvik var icke examinerad utan troligen någon läskunnig person från orten. Hösten 1877 är skolbyggnaden klar i Utvik där lövviksläraren Hilda Öhman kommer att undervisa under vårterminerna 1909-16 och även 1924 ambulerar hon mellan Lövvik och Utvik. Barnen gick tydligen bara en termin i skolan och var skolfria den andra terminen. Hilda var utexaminerad från småskoleseminarium 1886 efter 4 terminers kurs och avlönades med 680 kr/år 1911. Hennes lärarbostad bestod av 2 rum inkl kök på 15+12 kvm på ”Gammskolan”. Även i Nyadal började man bygga skola med stöd av Dals Ångsågs AB. Nyadalsskolan togs i bruk 1892 troligen i det nuvarande hotellet Björkudden. Efter en del andra placeringar av skolbyggnaden i Nyadal uppfördes den nya skolan 1914 ( som på senare tid utnyttjats av civilförsvaret). Denna stora byggnad blev dubbelt så dyr som planerat 90000 kr. Denna kostnad kan ställas i kontrast till 1706 kr som det fantastiska missionshuset uppe på berget i Nyadal kostade att uppföra 1905 – här ingick dock många gåvor från Kempe-koncernen i form av virke, material och tomtmark samt frivilligt arbete från arbetare.

Tidigare lärare i Lövvik var organisten Ehrlander som 1867-72  bl a skulle tjänstgöra i Lövviks roteskola.1878 fick Jonas Höglin samma tjänstgöring. Samuel Adolf Blomquist anställdes som lärare 1882-86 och återkom som kantor 1896-1916. ”Som lärare utmärkte han sig för sitt livliga, understundom häftiga temperament. Överträdde han någon gång i häftighet det numera lagstadgade förbudet mot kroppsaga, så tog han snart bort smärtan därav med sitt omedelbart därpå soliga leende och sin humor.”

1882-86 hade S A Blomquist tjänstgöring i Lövvik. Var sedan kantor i Nora 1896-1916. Han var morfar till Sven Näsmans änka Rut.

1894 anställdes Anders Strinnholm som lärare i Lövvik. Han ivrade mycket för undervisning i träslöjd i skolan. Han flyttade 1898 till Klockestrand och senare Utvik.

1890 antogs skolformen mindre folkskola med 4 månaders läsning för de större barnen och 4 månader för de mindre. Med detta menas troligen att de bara gick en termin vardera under året. Lärare blev Hilda Sundin gift Öhman. Det blev vanligt att skolbyggnaderna utnyttjades av nykterhetsföreningarnas möten.

Av stor betydelse för gemenskapen mellan skola och hem var de årligen återkommande skolfesterna som hölls på sommaren efter slåttern. Dessa fester hölls i skolorna med underhållning och lekar och levde kvar till inpå 40-talet. Nykterhetsföreningarna utnyttjade också skollokalerna.

Problem i skolan är ingen ny företeelse. ”1893 uppdagades det att vid en av skolorna existerat en liga bland barnen, som inriktat sig på snatteri och stöld. Emedan 8 till 10 barn var inblandade, blev det ett drygt arbete för skolrådet att utröna, vilka som var de skyldiga. De flesta nekade till brott ända tills de blev överbevisade. Samtidigt som detta pågick måste skolrådet vidtaga disciplinära åtgärder mot några bland lärarna, vilket ledde till att en manlig lärare fick en andra varning för dryckenskap och försummelse i tjänsten. Tvenne kvinnliga lärare uppsades från sin tjänst av förekommen anledning, orsaken anges inte närmare. Båda var anställda som extra ordinarie.”

1897 flyttar Strinnholm till ny skola i Klockestrand och Hilda Öhman som tjänstgjort i Salteå-Östanö överflyttas till Lövvik (Parkman tittar antagligen på protokoll som kanske inte stämmer med det verkliga utfallet)

Gammskolan i Lövvik 1897

För några år sedan fick jag ett foto av en skolklass från Paul Norberg och han visste inte om kortet kom från hans mamma eller pappa. Numera vet jag med stor säkerhet att det kommer från hans pappa Ville. Så här ser kortet ut och ovan ser vi läraren (1894-98 i Lövvik) Anders Strinnholm med familj och likheten är slående för läraren på båda fotona. Strinnholm flyttade först till Klockestrand och sedan till Utvik där han pensionerades 1910. Parkman skriver i sin bok om Nora att han var snickarkunnig och ivrade mycket för träslöjd i skolan. han blev också anlitad av skolrådet för att utföra en hel del snickerier och reparationer vid skolorna. Jag trodde först att han med sin stora familj byggde den gård som numera Gerd Norberg bebor, men troligen var det sonen Hilding som byggde den och att Anders med sin familj bodde i de små lärarbostäderna i Lövvik (12+15 kvm) och Utvik (numera  samlingsgård).

PLATSEN

Det ser ut att vara samma plats – Gammskolan och Anders sitter på samma stol i samma kläder. Fotona bör ha tagits samtidigt.

TIDEN

Vi kan bestämma året till 1897 av familjefotot och Anders  barnaskara då de två yngsta inte var födda under vistelsen i Lövvik. Den yngsta på fotot bör vara Fanny som är drygt 1 år våren 1897.

Jenny Elise Strinnholm, född 1886-10-24, död 1964-09-07 mormor till Anna-Karin Schander som skickat fotot på familjen.
Nils Ossian Strinnholm, född 1888-12-13, död 1948-11-28 sommarstuga i Svartnora.
Karl Otto Strinnholm, född 1891-05-29, död 1977-10-30 fosterfar till min studentkompis musikern Janne Strinnholm som övertagit sommarstugan i Häggvik där han tragiskt drunknade sommaren 2014.
Anny Helene Strinnholm, född 1892-07-08, död 1929-04-26
Bror Hilding Strinnholm, född 1894-04-23, död 1959-10-04 far till Lars och som troligen byggt huset som Kurt Norberg köpte i Utvik
Fanny Irene Strinnholm, född 1896-03-23, död 1970-06-15
Olga Johanna Strinnholm, född 1898-06-15, död 1958-09-22
Hulda Ottilia Strinnholm, född 1900-12-09, död 1992-01-25

PERSONERNA

På klassfotot sitter läraren Anders Strinnholm på Gammskolan omgiven av elever från sina  4 klasser och troligen också småskolan. Eleverna är uppklädda och man ser att puffärmar måste vara på modet. Tyvärr kan vi inte identifiera alla trots att vi har tillgång till klasslistor. Vi har 2 listor från 1897 och man gick tydligen bara en termin och var ledig den andra terminen och därför kan man anta att detta är något slags samlingsfoto där även ”lediga ” elever ingår

För vt med datum 15 maj 1897 har vi

Klass 4: Wilhelm Norberg, Axel Berglund, Petrus Bergkvist, Johan Rönberg, Magnus Norberg, Arvid Löfrot, Otto Eriksson ( nr 2 fr h i rad 2),

Anna Norberg, Selma Bergkvist, Sara Norberg, Hilma Norberg, Kristina Näsman, Anna Vestin, Märta Kr. Norberg, Hulda Sondell, Emma Månsson ( troligen nr 2 fr v i översta raden), Karolina Rodin, Hilma Nordin.

För ht med datum 23 dec 1897 har vi

Klass 2: Knut Högberg, Johanna Löfrot, Amanda Sondell, Kristin Edholm, Karolina Åkerlund.

Klass 1: Wilhelm Nordstrand, Bror Lundkvist, Immanuel Öhman, Johan Alenius, Olivia Holmström, Karin Månsson (troligen nr 7 fr v i rad 1), Signe Högberg

För vt med datum 14 maj 1898 har vi bl. a: Jenny Månsson – min mormor som troligen står som nr 4 från vänster i översta raden.

I nedersta raden nr 8 från vänster Strinnholms son Ossian nedanför sin syster Jenny (samma kläder som på familjefotot) och nr 7 fr h i rad två tror jag står Johan Rodin(inskriven 1894-1901) och  som nr 3 från höger tror vi är Ville Nordstrand f. 1890. Ville Norberg varifrån fotot kommer kanske står längst till höger i rad 2. I den andra raden har vi som sagt Jenny Strinnholm (1886-1964) som nr 5 från vänster och den förste jag kände igen på denna rad är Otto Eriksson nr 2 från höger och han har troligen Magnus Månsson(inskriven i skolan 1893-1900) på sin vänstra sida. I den översta raden finner vi Emma Månsson som nr 2 från vänster och som nr 4 hennes syster och min mormor Jenny Månsson. Så vi tror att vi har 4 från familjen Månsson Emma, Jenny, Karin och Magnus och vi bifogar ett foto av syskonen vid ett senare tillfälle där vi ser från vänster Karin, Magnus, Jenny och Emma

Tyvärr är skolkatalogerna ofullständiga, men de angivna personerna förekommer alla i skolan 1897. Men det mest intressanta fotot här är det foto jag fått av Anna-Karin Schander som har Anders Strinnholm som mormorsfar. Hennes mormor var alltså Jenny Strinnholm.

Gammskolan 1882-86.

Detta foto fick jag av Mona i Svartnora. Vi var osäkra på vad det föreställde, men nu fick jag blodad tand och såg först att läraren bör vara Blomquist och att platsen är Gammskolans entre.Läraren liknar mannen på nedanstående foto

1882-86 hade S A Blomquist tjänstgöring i Lövvik. Var sedan kantor i Nora 1896-1916. Han var morfar till Sven Näsmans änka Rut. Som lärare utmärkte han sig för sitt livliga , understundom häftiga temperament. Överträdde han någon gång det numera lagstadgade förbudet mot kroppsaga, så tog han snart bort smärtan därav med sitt omedelbart därpå soliga leende och sin humor. Han var en nitisk kristendomslärare och hade ett starkt intresse för trädgårdsskötsel och pensionerades 1916 (från Parkmans bok om Nora)

Examenskatalogen från 22 mars1983 för Lövvik innehåller namnen: Jonas Nordstrand, Per Norberg, Erik Öhman, Erik Ledin, Anders Berglund, Joh Löfstrand, Jonas Nordlöf, N P Edholm (handlaren som försvann), Magnus Nordlöf, Erik Berglund, Petter Öhman, Erik Eriksson, Axel Öhman, August Vestman (1874-94 och han hade en syster Amanda 1875-1907 som var min morfars första hustru)), Jonas Sandst., Petter Norberg, Anna Öhman, Johanna Öhman.

Jag blir säker på att fotot är taget på Gammskolan (det som tyder på det är att det kommer från Mona och att någon av hennes anförvanter kan vara på bilden) när jag tittar på det gamla fotot av skolan där vi ser likheter med entrén. Stenläggningen framför trappen kände jag först inte igen men den kan skönjas på klassfotot. Namnen från 1983 kan kompletteras med flera listor, men här måste jag ha hjälp för att känna igen några av eleverna.

Nya skolan omkring 1960 innan den upphörde att användas 1962.

Hösten 1907 inviges den nya skolan i Lövvik på den s.k. Lövlingska tomten närmare byarnas genomfartsväg. Kostnaden för skolan beräknades till 13300 kr. Skolformen ändrades nu från mindre folkskola till folk- och småskola. Enda sökande till folkskolläraretjänsten var Elsa Sundelin som anställes och är kvar till sin pension 1945 (jag uppvaktade Elsa på hennes 80-årsdag i Uppsala på 1960-talet). I småskolan delade fru Hilda Öhman sin tid mellan Lövvik och Utvik till sin pension 1927(det står fel under porträttet nedan från Parkman).

I Utvik avlöstes Hilda som lärare av sin svärdotter Linda som var gift med sonen Einar.

1930 upphörde det formella sambandet mellan kyrka och skola som tidigare innebar att prästen skulle vara skolrådets resp. skolstyrelsens ordförande

På våren 1885 bildades logen Lövhyddan i Lövvik och erhöll vid starten 14 medlemmar. Läraren Blomquist var aktiv de första åren. En tid fick man inte hålla till i skolan, men så småningom fick man åter utnyttja lokalen. En sång- och musikgrupp bildades och de unga deltog flitigt vid mötena. Först 1931 byggde man en egen lokal Ordenshuset som numera kallas Föreningshuset. Vi har ett foto som Evert Norberg har daterat till 1893 där man ser att det är många som är engagerade i logen.  Var det nykterheten eller den sociala samvaron som lockade undrar man. Fotot visas under avsnittet om Föreningshuset och dess historia.

Nora hembygdsförening bildades 1940 med Elsa Sundelin och Albin Löfroth från Lövvik i startkommitte´n. I samlingarna ingår 2 kvarnstenar från Svartnora-Skärsäter som utgjorde resterna av en skvaltkvarn därstädes och som troligen var den av Olof Högberg i Stora Vreden omtalade kvarnen ” som går dråpligen med annan mäld, men icke med din, käre far”.

Intressant är att se en förteckning över universitetsstuderade från Lövvik:

Johannes Löfmark 1706-1769, bondson från Lövvik. Kyrkoherde i Tuna Medelpad.

Elias Löfling 1816-1847, son till bonden Nils Eliasson i Skärsäter och Anna Kajsa Persdotter. Pastorsadjunkt i Löfånger.

Jonas Westman 1867-1920, son till Jonas Westman på Knösen i Lövvik. Matematiker. Sist rektor i Nyköping.

Ett sätt att presentera materialet från examenskatalogerna skulle kanske vara att ta med inskrivna i första klassen och komplettera med förändringar i alla klasser. Då skulle man få med alla som gått i skolan. Det skulle se ut så här för perioden 1903-16:

1903 vt: Johan Norberg, Anton Löfgren, Anna Nordstrand, Beda Rodin. Ht: Karl Westin, Helmer Sundin, Johan Eriksson, Helmer Ahlenius, Tekla Ramquist, Hilma Åkerlund, Maria Kardell, Elvira Edholm, Judit Norlander, Augusta Sondell, Jenny Eriksson, Agnes Rodin.
1904 vt: Anton Löfgren,Beda Rodin gick tydligen om klassen vilket ej är omnämnt, Sally Ramquist, Anna Månsson, Hanna Wiklund, Ebba Eriksson, Jonas Sondell, Herman Edholm, Bror Löfgren, Petrus Kardell. Ht: Axel Norberg, Harald Edholm, Gustav Ramquist, Alfonse Sundin, Adolf Rodin, Nils-Olof Norlöf, Hanna Norberg och Anna Åkerlund (5 st hade börjat skolan senare i mitten av september och Nils Norlöf först den 17:e okt)
1905 vt: Ebba Eriksson, Augusta Sondell, Augusta Öhman, Axel Edholm, Bror Löfgren (går om), Magnus Norlöf, Peter Kardell och Jonas Edholm. Ht: Gustav Sondell, Frits Sandlund, Karl Berglund, Anna Eriksson, Syster Löfgren och Anny Kardell. I klass 3 fick 5 st villkor i räkning och ibland innanläsning.
1906 vt: Judit Nordlander(min faster), Elvira Edholm, Tekla Ramquist, Jenny Eriksson, Hilma Åkerlund, Agnes Rodin (namne till den som började 1904), Maria Kardell, Helmer Sundin(samma namn som den som började 1903), Jonas Edholm, Petrus Kardell, Karl Westin (samma namn igen), Johan Eriksson. 4 st sitter kvar är ifyllt med svag blyerts och 7 villkor utfärdas i räkning och innanläsning. Ht: Anny Kardell, Hilma Sundin, Göta Edholm, Hulda Edin, Dora Ramquist, Erik Wikström, Erik Eriksson, Bernhard Åkerlund, Ernst Nordlander (min amerikafarbror), Johan Lundquist, Einar Öhman som fått börja skolan innan han fyllt 7 tillsammans med Dora Ramquist. 5 villkor i räkning i klass 3.
1907 vt: Agnes Rodin, Maria Kardell, Hanna Norberg, Anna Åkerlund, Anna Eriksson, Johan Eriksson, Axel Norberg, Harald Edholm, Alfons Sundin, Adolf Rodin, Gustav Ramquist, Olof Norlöf. En kvarsittare och ett villkor flera underkända ämnen och en olydnad och trots under senare delen av terminen. Ht: Henrik Edholm, Johan Lundkvist, Hilda Sundin, Frida Norberg, Hulda Edin. 2 st började senare 7:e och 9:e oktober. En av dem var min farbror Amerika-Ernst som därmed bara gick halva terminen/läsåret.

1908 vt: Gustav Sondell, Erik Wikström, Karl Berglund, Karin Edholm, Anny Kardell o Olof Norlöf. Ht: Sally Sondell, Signe Sundin, Erik Rodin som började senare den 14 sept. Var han månne på Storön och fiskade med sin familj? Edit Nordlander (1900-80) går i klass 2. Hon återfinns ej i klass 1 åren tidigare och verkar hoppa över 1909 och går klass 3 1910

1909 vt: ingen intagning. Fru Öhman undervisade i Utvik. Ht: Gustav Kardell, Johan Edholm, Sigurd Mellander (morbror i Canada), Axel Edin, Hulda Edin, Astrid Edholm

1910 Ht: Anna Olander, Astrid Edholm, Mary Mellander, Magnhild Nordlöf o Ture Norberg. Ett villkor i läsning o räkning samt en sen början

1911 Ht: Alvar Nordlander (en farbror till mig bosatt i Göteborg), Harald Sundin, Rudolf Edholm, Anna Sandlund o Viola Norberg. Skolan var stängd 6 dagar pga. smittsam sjukdom.

1912 Ht:Ejnar Svanholm, Evald Mellander (morbror Valle), Jenny Kardell

1913 Ht: Emmy Krist. Edlund, Maj Mellander (moster), Evert Norberg (Lövvikshistorikern), Erik Norberg, Edvard Åkerlund o Adolf Kardell

1914 Ht: Torsten Norlöf, Arne Norberg, Justus Berg, Ester Berg (dessa Bergare förekommer på Willes plåtar), Berta Norberg o Adolf Kardell

1915 Ht: Henning Norberg (Sandsvedjan?), Johan Henning Norberg, Yngve Norberg, Oskar Nilsson (granne), Magna Nordlund, Magnhild Eriksson. 2 villkor i räkning.

1916 Ht: Manfred Nordlund (cirkusartist), Manfred Nordlander (min pappa hade stor frånvaro), Hjalmar Sondell (granne), Erik Öhman, Erik Byström, Allan Sundin, Hans Sandlund, Nils Norberg o Helga Kardell. 2 med villkor.

Betygsskalan var vid denna tid: 3=berömlig, 2.½=med utmärkt beröm godkänd, 2= med beröm godkänd, 1½= med nöje godkänd, 1=godkänd, ½=icke fullt godkänd, 0=underkänd. Ofta fick man inte höga betyg förrän man kom i högre klass. Dock utdelades någon 3:a i räkning i klass 4 (Herman Edholm, Anna Månsson).

I de olika ämnena kunde kursinnehållet vara så här 1907: Kristendom/Bibl hist: ”Från tempelinvigningen till slut”. Kristendom/katekes: ”3.e 4:e o 5 Hufvudet”. Modersmålet: ” Ordklasserna och något av satsläran.” Räkning: ” Decimalbråk och början av allmänna bråk för klass 4.” Geografi:” Sverige, Norge o Danmark för klass 4.” Historia: ”Stormaktstiden och partitiden för klass 4.” Naturlära:”Leddjur, maskar o jordytans beståndsdelar för klass4 och fåglar, kräldjur o fiskar för övriga.” Teckning, sång och gymnastik utfärdades det också betyg i.

Svar på frågorna:

1. Hur länge man gick i skolan? Detta varierar i tiden. 1903 går man tydligen varannan termin i småskolans 4 klasser. Antal klasser i småskolan varierar tydligen med elevantalet. Ibland är det tre klasser i småskolan och ibland två. Se tabell nedan över Löfviks fasta mindre folkskola 1903-09 och Lövviks småskola 1909-1916. Åren 1909-1916 tjänstgjorde tydligen fru Öhman i Utvik under vårterminerna och man hade ingen småskola i Lövvik, dvs. dessa vårterminer undervisade hon barn från och i Utvik.

2. Svaret på frågan om man går varannan termin besvaras med ja för tiden 1903-1916 i småskolan.

3. I Utvik undervisar fru Öhman vårterminerna 1909-1916 och även senare fram till 1925.

År	Utgångsmånad	Antal klasser	Antal elever	Anm.
1903	maj	4	26	lediga ht
	dec	3	21	lediga vt
1904	maj	4	24
	dec	3	22
1905	maj	4	30
	dec	3	23
1906	maj	4	30
	dec	3	24
1907	maj	4	33
	dec	3	18
1908	maj	4	25
	dec	3	16
1909	maj	3	9	Utvik
	dec	3	16	Lövvik småskola
1910	maj	3	7	Utvik
	dec	3	14	Lövvik
1911	maj	3	7	Utvik
	dec	3	16	Lövvik
1912	maj	3	13	Utvik
	dec	3	17	Lövvik
1913	maj	3	13	Utvik
	dec	3	17	Lövvik
1914	maj	2	10	Utvik
	dec	2	13	Lövvik
1915	maj	2	7	Utvik
	dec	2	12	Lövvik
1916	maj	2	8	Utvik
	dec	2	15	Lövvik

3. Hilda Öhman. Lärarinna 1891-1927.

Lärarinnan Hilda Öhman(1866-1930)

I arbetet med skolverksamheten i Lövvik kom tanken att efterlevande till gamla lärare borde sitta inne med minnen och foton. Först kom jag att tänka på Hilda Öhman som troligen varit Lövviks ”mesta lärare”. Med hjälp av Ulf Viklanders släktregister såg jag snabbt att Barbro och Karin f. Eriksson hade Hilda som mormor. Barbro lånade mig sin mammas fotoalbum som hade många bilder som speglade Hildas liv, skolverksamheten och Lövvik i allmänhet. Dessutom fick jag tillgång till sonen Einars gedigna släktutredning som jag tycker är så intressant att jag bifogar några avsnitt ur den:

Bilden visar Ejnar bakom Hilda. T.v. om Hilda dottern Elin och hennes barn och till höger Otto Eriksson gift med dottern Augusta(fotografen) och Elins man Bror Vestin. Fotot är nog taget på nya skolan omkring 1927 vid Hildas pensionering.

Ur Hildas son Einars intressanta släktutredning:

”Tidevarv komma,

tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång”

Fotot visar Hilda omkring 1920 med sönerna Einar f.1900 och Edvard f. 1907

Vår släkt är genuint norrländsk. På fars sida t.o.m. en ren Nora-släkt, om man tar Nora i mera vidsträckt mening d.v.s. medräknar även Bjärtrå och Skog, som på sin tid varit annex­församlingar till Nora. På mors sida går rötterna mot norr till södra Västerbotten, där man kan spåra ursprunget ända in i 1400-talet. Men även till söder går rötterna, dock inte utanför Ångermanlands gränser. Om man således ibland kan följa härstamningen mycket långt tillbaka i tiden stöter man ibland på oöverstigliga hinder i form av förstörda eller ofullständiga kyrkböcker, förkomna flyttningshandlingar etc. I de norrländska kustsocknarna för­stördes många kyrkböcker under ryssarnas härjningar 1721 och bokföringen eftersattes. Även eldsvådor har förstört många handlingar. Naturligtvis kan också bristande skicklighet hos forskaren ha spelat en roll, där hindren inte kunnat övervin­nas. På fars sida är de flesta stamfäderna bönder eller torpare. Våra rötter sitter djupt i den ångermanländska jorden.

Även på mors sida finner vi många jordbrukare men även fiskare och andra yrkesmän såsom smeder och annat bruksfolk. Bland bönderna på båda sidor möter vi då och då hederstiteln ”danne­man ”. Far och farfar och gamle farfars far röjde skogen och banade vägar, sådde korn i åkern och bröto nya tegar. Strävsamhet var dygd, som i arv blev kvar.” (Ture Forsberg)

Hilda Katarina Sundin tog småskollärareexamen och kom först till Svedjeholmen i Själevad. Den 9/11 1891 kom hon till Lövvik i Nora och sedan dess ägnade hon hela sin livsgärning åt Nora. De första åren var skolan flyttande mellan Lövvik, Östanö och Salteå. Lönen var till en början 350 kr om året jämte fri bostad och vedbrand. Bostaden bestod av ett rum och kök. När barnen började komma blev det naturligtvis trångt om både ekonomiskt och med utrymmet. Vid t.ex. barnsbörd fick lärarinnan betala sin vikarie själv. Pappa som var en händig karl fick nådigt tillstånd av kommunen att bygga till ett litet rum i vinkeln mellan köket och förstukvisten och mamma började stryka åt folk på kvällarna efter skolans slut. På den tiden var det aktuellt med stärkta kragar och skjortbröst- för herrarna, och det var sådana saker som mamma mest fick stryka men även gardiner o.d. till jul och midsommar.

Ar 1907 blev det nya skolhuset i Lövvik färdigt och det medförde sto­ra förändringar. Dittills hade mamma varit ensam lärare i en s.k. mindre folkskola. I den nya skolan blev det två lärare, en för folk­skolan och en för småskolan. Men småskolan var inte heltids läsande utan flyttande mellan Lövvik, höstterminen, och Utvik, vårterminen. Det enda som var ung. lika var bostaden; ett rum och kök samt en liten sovalkov eller ”skrubb”, som vi kallade den. I Utvik var bo­staden lika som i gamla skolan i Lövvik, men det tillbyggda rummet saknades. Den besvärligaste nyheten var dock de halvårsvis återkommande flytt­ningarna mellan Lövvik och Utvik. På den tiden fanns det ingen lands­väg mellan Lövvik och den övriga delen av kommunen. Den vägen var bara påbörjad när hon avled år 1930. Det blev alltså problem och ibland äventyrligheter två gånger om året. När isen var körbar mellan Skärsätter och Utvik gick det väl an, men att frakta ett flyttlass på dålig skogsväg över Svartnora­skogen, ro sakerna över från Svartnoranäset till Hornökrången i ekor och där lasta på hästlass igen, det var inte så roligt. Att köpa full hushållsutrustning och möbler till båda lägenheterna var av ekonomiska skäl inte tänkbart.

Skolarbetet och arbetet i hemmet hindrade inte att hon engagerade sig hårt även i ideellt arbete. Den enda samlingsplatsen för ortens föreningsliv var skolan. Någon annan samlingslokal fanns inte. I Löv­vik arbetade logen 865 Löfhyddan av IOGT. Den höll sina möten i skolsalen (i regel varje vecka) och fick i Hilda och Martin Öman verksamma och trogna medarbetare. I många år var hon storlogens deputerad, LD, i logen d.v.s. logens främste tjänsteman. När Vita Bandet bildat en förening i Nyadal år 1908 blev hon aktiv medlem där och när fredsrörelsen kom till Nora fick även den en aktiv medlem i Hilda Öman.

Utanfjärden, d.v.s. byarna Lövvik, Skärsätter och Svartnora låg under hennes tid mer än nu långt på sidan om allfarvägen. Endast sommartid kunde man bekvämt komma dit och därifrån med båt. På vintrarna var man hänvisad till ev. farbara isar. Av desto större betydelse var hennes och makens insatser i bygdens kulturliv. Ännu, mer än 40 år efter hennes aktiva lärartid, kommer forna elever och talar om den tid, då hon var deras lärare och medarbetare. Makarnas hjälpsamhet omvittnas av personer, som i en fattig barndom fick hjälp att komma igenom svårigheterna.

Vi, deras barn, hade ett gott hem.

Familjen Öhman omkring 1905 med Martin och Hilda bakom Augusta f. 1895, Einar f. 1900 och Elin f.1893

En bild från Gammskolan troligen efter Martins död 1914. Sittande från vänster: Anna Nordstrand, Elin, okänd med barn, Hilda

och Edvard stående. Stående bakom: okänd, Einar, Bror och Ville Nordstrand.

Pappa

Pappa Martin Öman, född 11/4 1865 i Jeresta, Nordingrå. Vigd 13/5 1893 i Nora. Död 24/10 1914 i Lövvik, Nora. Föräldrar Hans Martinsson Öman och Brita Kajsa Persdotter.

Faddrar: Mårten Hansson och hans hustru Brita Månsdotter i Bölesta, pig Brita Lisa Mårtensdotter, Bölesta, dr Marten Johansson, Östaned, bonden Nils Ersson och hustru ibm.

Hustru Hilda Katarina Sundin f 22/9 1866 i Gådeå. Död 7/12 1930 på lasarettet i Sundsvall i Säbrå. Dtr. t. Daniel Sundin och Kajsa Greta Norgren

Faddrar: L. P. Sundin och hustru i FröIand, Jöns Jönsson och hustru i

Gådeå, dr Adolf Norgren från Umeå, barnmorskan Klara Halin, ar­betaren J. O. Sundin, sömmerskan Märta Sundin.

Barn

Elin Katarina f. 6/8 1893, g.med Bror Vestin, Lövvik, Frida Augusta f. 4/4 1895, g.med Otto Eriksson ,­Erik Einar f.31/5 1900, g.med Linda Nyman, Nyadal, Edvard Alexander f. 24/2 1907 död 4/7 1940.

Martin Öman föddes i Nordingrå, kom som spädbarn till Skog och som 5-åring till Skärsätter i Nora. Vi vet inga andra detaljer ur hans tidiga historia än att han växte upp i en liten torparstuga med vacker utsikt över en vik av Norafjärden, att han förmodligen sprang och lekte där Olof Högberg sedan samlade stoff till sitt norrlandsepos Den Stora Vre­den, d.v.s. trakten av ”Svarta Noret”. Snart fick han förstås börja arbeta och vi vet, att han bl.a. arbetade vid tegelbruk dels i Bölesta och dels på Skärsätternäset. Så småningom kom han till Dals sågverk. Han var också byggnadssnickare och husbyggare; tydligen en praktisk och mångkunnig man.

Omkr. sekelskiftet har han tydligen tröttnat på att arbeta åt andra. Han köpte en vedskuta och började köpa och sälja ved; Den första skutan hette Troheten. Rörelsen gick bra och han hade full sysselsättning. I början var det kanske framförallt inköp av ”bakaved” vid Noraströms sågverk och försäljning till Härnösands Ångbageri som var mest omfattande. Grosshandlare Quist, som ägde noraströmssågen, köpte furutimmer från Norrbotten, och avfallet, ”bakarna”, av detta timmer blev en ypperlig ved

Sedan började han även köpa en del skogskiften för vedavverkning och köpte också färdig ved av bönderna. Troheten var gammal och liten och inte heller så god seglare – motorer var okänd då – varför han sålde den och köpte i stället en större vid namn Teresia. Inte heller den var ny, men efter en grundlig reparation blev det en prima skuta.

Tack vare de ökade inkomsterna i den egna rörelsen ägde han rösträtt vid kommunalstämma. Det är ganska naturligt, att han politiskt hörde hemma i ett av sin tids mera radikala partier, det frisinnade. Han var kommunalt intresserad och deltog flitigt i kommunalstämmorna, där hans ord genom sin praktiska klokhet var uppskattade.

Nykterhetsrörelsen hade i Martin Öman en trägen och trogen medarbetare. I logen Löfhyddan var han uppbördsman i många år. Han fick uppleva första världskrigets utbrott och såg med ängslan och oro utvecklingen i världen. Han behövde inte uppleva mer än 2 månader och 24 dagar av detta mörka skede i mänsklighetens historia.

Ett vackert bevis på vad han betytt för bygden var den blomsterhyllning, som byns ungdom gav honom vid begravningen. I minnet framstår han som en mycket idog och praktisk människa, omutligt hederlig och redbar, vänfast och släktkär – en god människa.

Pappas föräldrar

Martins pappa Hans Martinsson Öman född 17/3 1824 i Östanö, Nora. Vigd 21/6 1864 i Nordingrå. Död 17/7 1869 Skog.

Faddrar: Bonden Nils Nilsson och dess hustru i Salteå, bonden Anders Anders­son och dess hustru i Bölesta, bonden Pehr Jonsson och dess hustru i Ramsta, bondsonen Jon Olofsson i Rossvik och pigan Carin Ersdotter i Bredsäter.

Hustru

Brita Kajsa Pehrsdotter. Född 27/2 1832 i Skog. Död 11/10 1913 i Nora i Lövvik

Faddrar: Båtsman Nils Klockare och dess hustru, Eric Johansson och hustru, Kyrkbolet, dr Harry Ersson i Herrskog och jungfru Cari Jonsdotter i Öfvered.

Barn

Martin f. 11/4 1865.

Namnet Öman.

Hans Martinsson tog sig namnet Öman och är således den förste i vår släkt ­med detta namn. Han föddes som nämnts i Östanö, där fadern var bonde på hemmanet nr 5. Troligen på grund av sjukdom och möjligen olycksfall flyttade familjen till Bölesta. Hans fick tjäna som dräng och den 13/10 1855 for han till Nordingrå, där han benämnes strandfiskare. Där gifte han sig med en hemmansägareänka, och i vigselboken står antecknat, att ”Strandfiskaren Hans Martinsson Öman ifrån Nora och Bölesta gifte sig 6/11 1855 med Lisa Ersdotter, änka efter bonden B.Christof. Hansson. Denna Lisa Ersdotter dog 1856 och den 21/6 1864 gifte han sig med Brita Kajsa Pehrsdotter. Den 12/11 1866 flyttade makarna till Skog, där Hans avled den 17/7 1869.

Änkan blev inte stannande länge i Skog. Redan den 3 juni 1870 flyttade hon till Skärsätter och den 24 juli gifte hon sig med torparen Anders Ersson. Med honom fick hon sonen Erik 1871. Han reste till Amerika i unga år och vi minns honom som ”farbror Erik”.

Den lilla torparstugan vid en Vik av Norafjärden stod på ofri grund. Farmor bodde dock kvar där i flera år, sedan hon för andra gången blivit änka.

Det var sonen Martin som fick hjälpa till, med försörjningen, även om Erik ibland skickade hem någon slant. Sina sista år fick hon dock till­bringa på gamla skolan i Lövvik, som Martin köpte av kommunen, sedan den nya skolan tagits i bruk.

”Anners Ers mor” som hon vanligen kallade efter sin andra man var i mitt minne en liten rynkig gumma. Hon hade uppenbarligen fått ta många törnar i livet men därför inte blivit bitter och besviken. Den ”nya tiden” såg hon på med skepsis. Hon trodde t.ex. inte på värme från en järnspis. Det skulle vara sken från elden, om det skulle bli varmt. Därför eldade hon med öppen spislucka i sitt nya ”moderna” hem i gamla skolan, där det inte fanns öppen spis men väl järnspis och kakelugn.

Endast ett år före sin äldste son fick hon lämna detta jordiska 81 år gammal. .

”Anners Ers mor”

Hildas föräldrar

Pappan Daniel Sundin Född 15/8 1834 i Häggdånger. Vigd 6/1 1867 Säbrå. Död 15/3 1905 i Säbrå.

Faddrar: Bonden Hans Törnlund med hustru i Mogjerde, bonden Pehr Nilsson med hustru i Skjällom, bondsonen Eric Ersson i Torrom och bonde­dottern Cajsa Svensson i Skjällom.

Mamman Kajsa Greta Norgren Född 27/4 1840 i Umeå lfs i Hörnefors.Död 2/2 1896 i Fröland i Säbrå

Faddrar:Bonden Eric Ericsson och hustru i Bäcken, mästersmeden Olof Lögd­ström och hustru i Hörnefors, Bruks Bokhållaren Joh.Eric Schjåltz och smedsdottern Kajsa Greta Sundberg ibid., smedslärl. Joh.E.Lögdström ibid. och Demoiselle Lovisa Augusta Unander i Nordmaling och Lefvar.

Barn:Hilda(1866-1930), Hedda Elisabet(1877-79) död genom olyckshändelse, Hulda Augusta(1879-) gift 1900 med Lundin Åbord, Hilmer Emanuel(1882-84), Hildur Elisabet(12/6 1883-4/11 1884)

Anm. Endast 2 av 5 barn överlevde barnaåren – hårda tider!

Om Daniel Sundins barna- och ungdomsår vet vi tyvärr inte mycket. Förmodligen fick han göra tjänst som bonddräng och annars söka de tillfälliga arbeten, som kunde fås.

1867 var han skriven i Härnösands Hospitalsförsamling och stod som vakt­karl vid Gådeå sjukhus. Den 21/11 1868 flyttade han till Säbrå. Förmod­ligen fick han då arbete vid Lövuddens sågverk där han avancerade till faktor.

Efter hustruns död 1896 var han ensam kvar i Säbrå. Tre av barnen var döda i tidiga barnaår och de levande flickorna, Hilda och Hulda hade lämnat hemmet, den ena för att läsa och bli lärarinna den andra för att på annat sätt tjäna sitt uppehälle. Den 6/11 1897, flyttade han till Åbord, troligen till dottern Hulda, och där avled han 1905.

Kajsa Greta Norgren vet vi inte heller mycket om. Hon var yngsta barnet i en syskonskara av 11 barn och då är det naturligt, att barnen fick fara ut och tjäna sitt bröd själva i tidiga år. Hon kom då så småningom att i hamna i Säbrå. Dit kom tydligen även hennes bror Adolf, som blev fadder åt hennes första barn.

4. Föreningshuset/Ordenshuset och Föreningar.

Lövviks föreningshus historia

Denna historiebeskrivning av Evert Norberg har OCR-scannats in (gjort maskinskriven text ordbehandlingsbar) och återges här med lite redaktionella finslipningar.

LÖVVIKS FÖRENINGSHUS HISTORIA.

När man skall skriva en historik om Lövviks Föreningshus måste man börja vid de händelser som kom att bli avgörande för föreningslivet i bygden och det är svårt att gå förbi det arbete förfäderna lade ned på att få en samlingslokal uppförd. Det började med att en godtemplarloge bildades 1885. Namnet var 865 Lövhyddan av IOGT. Chartermedlemmar vid bildandet var det många som våra äldre medlemmar känt eller hört talas om. Det var t.ex. Johan Vestin, Jonas Bergkvist i Lövvik, Anders Edholm, skeppare J.A. Sundin, sonen Johan Sundin och Erik Norberg m.fl. i Skärsäter.

Man höll mötena på skolan (gamla skolan) den första tiden. 1895 stängdes skolan för föreningsmöten och fester. Då fick logen erbjudande från Jonas Bergkvist i Änget, att om logen ombesörjde drevning, tapetsering och inläggning av golv i hans sal på gården i Änget så skulle rummet hyresfritt få användas i två år. Efter två års hyra blev rätten uppsagd, då flyttade man till Nils Vestmans gård i Lövvik där ett kök och rum skulle få användas till möteslokal. Efter två år blev hyresavtalet uppsagt av Vestman, troligtvis på grund av att han då sålde fastigheten till svärsonen Johan Mellander.

Man flyttade då åter till skolan som åter hade öppnats för föreningar. Skälet för öppningen var nog att kyrkliga möten blev vanliga.

Bilden nedan visar logen Lövhyddan år1893 enligt Evert Norberg och är troligen tagen utanför Bergkvists i Vestinge (där bor nu Nicke och Carina Norberg) som upplät lokaler några år på 1890-talet mot att de fick renoveras.

.

Översta raden från vänster:
4. Pelle Norberg (1870-1957) Knösen Löfvik. Far till Evert
5. E.Petter Norberg (1875-1963)  Lövvik. Far till Arne
6. Troligen Nils Bergkvist (!856-) gift med en syster till sin brors Jonas hustru. Se likheten på bröderna.
10. Amanda Westman första fru till Johan Melander och dotter till Nils Westman.

Rad 2:

3. Jonas Bergkvist (1847-) i ”Västi Inge” gift med Katarina Israelsdotter (1847) föregångare till Nicke Norberg. Farfar till Eva Andersson.
4. Ante Edholm ”i Holma” far till Petter  som var handlare.
5. Martin Öhman gift med Hilda(lärarinnan) och far till Ejnar.
6. Vestman (1832-1918) i Lövvik (Mellanders) svärfar till drängen Johan Mellander som gifte sig med Amanda 1900.
7. Erik Norberg(1842-1905) far till E P Norberg och farfar till Arne
9. Petter Edholm handlande i Lövvik(Alenius). Gick i konkurs 1904 och försvann från hustru och 7 barn. Petter var alltså farfar till Gullan och Inger Edholm i Skärsäter

Rad 3:

2. Lina Nordström
3. Faster(till Arne N) Karin ”i Inge” gift med Bergkvist? Syster till Magnus Löfgren? Ev. Katarina Israelsdotter?
4. Ante Edholms fru
5. Fru Öhman (Hilda) småskollärarinna i Löfvik.
6. Kristina Löfgren (1873-) gifte sig med E P Norberg mor till Arne N( Evert säger att detta är Hulda Norberg)
7. Hulda  Norberg gift Richardsson och syster till E P Norberg(senare sambo med Häggström). Evert säger att detta är Hilma Norberg gift  med Arvid Löfrot och mamma till Rune.
8. Ida Eriksson Löfvik gift Nyhlen Torrom.
9. Hanna Edholm mamma till Rudolf och gift med Petter.

Längst ner:

1 o 2. Pojkar Bergkvist ”i Vestinge”. Deras mamma Olivia gifte sig med Norberg och fick Bertil.
3. Jonke Norberg på Kalle Sondells hemman senare Johan Rodins.
4. Magnus Månsson(1886-1970)?-Ev Vestmans son August som dog ung 1895
5. Magnus Näsman

Fosterlandsstiftelsens verksamhet hade ökat och när skolan öppnades för dessa möten fick även andra föreningar rätt att hålla sina möten där . Som synes var lokalfrågan ett återkommande bekymmer. Redan 1896 väckte Nils Vestman förslag om att ett ordens hus skulle byggas, men frågan bordlades tillsvidare. Byggnadsfrågan upptogs åter 1897 och då beslöts att av P. Nordstrand inköpa en tomt som han var villig att sälja. Tomten låg på den s.k. Eldsvikshammaren. En kommitté valdes och fick i uppdrag att avsluta ett köpeavtal med Nordstrand. Nu hade man tomt men hur skulle man få pengar till ett bygge. Man anordnade fester och symöten för att på så sätt samla lite pengar. Men några stora summor blev det inte. Man tog 17-20 öre för kaffebiljetterna så det blev inte stora netton på aktiviteterna. Många medlemmar var ungdomar med små inkomster. En piglön var l0-15 kr i månaden och ibland mindre. En stor del av den manliga medlemskarden arbetade sommartid på Dals sågen där timpenningen var kring 40 öre. Med den lilla förtjänsten var det inte mycket att avstå när uppehället var betalt. Men 1898 gjordes ett tappert försök att få upp ett ordenshus. Vid Utansjö fabriken skulle en gammal kasern rivas varför man beslöt att efterhöra om priset och om det var antagbart, köpa kasernen och med medlemmarnas gratis arbete, riva och flytta kasernen till Lövvik. När man kontaktade Utansjös bolag hade de ändrat sig, de skulle spara kasernen. Så av den byggnadsplanen blev det intet. Åren fram till första världskriget gjordes vissa försök att bygga ett ordenshus, men av ekonomiska skäl kom ej något bygge igång.

Omkring 1920 bildades en Fredsförening i Lövvik med stor anslutning. Den föreningen höll möten varje månad och logen två ggr i månaden. Mötena och festerna hölls på skolan (det bör vara nya skolan som togs i bruk 1907, författarens anm.). Det var mycket arbete för möteskommittéerna. Man skulle hugga ved och elda. Vid fester var det tre kakelugnar som skulle eldas och ved huggas. Det hände ibland att kommittén inte högg tillräckligt med ved utan tog ved som skolvaktmästaren hade huggit, vilket alltid skarpt påtalades. Vidare skulle salarna våttorkas efter varje möte, även skurning förekom ibland.

1926 väcktes förslag om att gemensamt med Fredsföreningen bygga ett föreningshus. Distriktslogen till­frågades om det mötte några hinder för ett sådant samgående. Distriktslogen förordade att logen skulle bygga själv, p.g.a. detta föll hela förslaget om ett gemensamt bygge.  På logens möte den 10 april 1927 gjordes förslag om att eventuellt sälja tomten för 300 kr till en byggnadsförening om en sådan kunde bildas. Men på grund av ringa intresse för förslaget kunde denna plan inte fullföljas, varför frågan avfördes från dagordningen. På logens årsmöte 1930 väcktes förslag om att ett ordenshus skulle byggas. Frågan diskuterades men bordlades.

1931 gjorde Henning Norberg i Skärsäter och undertecknad Evert  Norberg – efter många kvällars funderingar en plan­ritning på ett ordenshus. Magnus Näsman blev sedan ombedd att efter den uppgjorda planritningen upprätta en fullständig ritning av huset samt göra materialberäkning. Tanken var att byarnas skogsägare skulle skänka det mesta virket för husets uppförande. Den upprättade ritningen och kostnadsberäkningen föredrogs och behandlades vid ett logemöte och det beslutades att starta byggandet av ett ordenshus.  En kommitté tillsattes som skulle gå ut med teckningslistor för gratis virke och dagsverken. Alla skogsägare i byarna tecknade mer eller mindre antal stockar till bygget. Allt virke skulle huggas efter uppgjord dimensionsplan. Många gratis dagsverken tecknades.Under hösten 1931 och vintern 1931  framtogs det skänkta virket. Framkörning till sågen och virkets transport till byggplatsen utfördes gratis av hästägare i byarna. Under sommaren 1932 startade man byggandet.

Bror Nordstrand var arbetsledare mot en symbolisk dagpenning, allt annat arbete utfördes av gratis arbetskraft. Murningsarbetet utfördes gratis av Gunnar Nilsson och Emanuel Bergman från Nyland. Glasningen av alla fönster i lokalen utfördes av K.P. Norberg och Manne Nordlund. Hösten 1932 var huset klart att användas som mötes- och festlokal. Invändigt var inga plattor på väggarna och ingen målning var gjord, men man var glad att ha en samlingslokal även om den var lite anspråkslös. Kommittéarbetet för möten och fester blev ju mycket lättare nu när man inte behövde använda skolan. Hur var ekonomin när bygget startades? I byggnadskassan var det endast 226 kr sedan tomten var betald. Ett lån på 2 000 kr erhölls hos logen Kronan i Utansjö. Några bidrag från kommun eller från annat håll förekom inte. Varför man fick lita till egen förmåga att skaffa fram pengar. Ekonomin var inte alltid den bästa. Man försökte med olika aktiviteter bl.a. kördes bio i lokalen ett par vintrar, det gav ju en liten inkomst som hjälpte till att hålla det hela flytande. När det var ebb i kassan och räntor och andra utgifter skulle betalas, måste man ordna fester eller aftonunderhållning för att på så sätt klara utgifterna. Bygdens befolkning ställde villigt upp vid dessa tillställningar och därför kunde ekonomin hållas flytande. Några pengar för att färdigställa lokalen blev det inte.

På intresseföreningens årsmöte 1946 gjorde Rudolf Edholm ett förslag om att föreningen  skulle anordna en fest samt vidtaga en insamling för att få medel till att måla ordenshuset. På fredsföreningens möte 11/11 1951 väcktes ett förslag om att anordna en aftonunderhållning varvid befallningen skulle gå till färdigställandet av ordenshuset. Behållningen vid denna aftonunderhållning uppgick till 585 kr. På ett senare möte beslöts att dessa pengar skulle fonderas och förvaltas av en särskild kommitté. Även andra föreningar uppmanades att ge sitt bidrag till fonden.  1954 redovisade fondkommitten en behållning av 615 kr.

Under senare delen av 1950-talet minskade medlemsantalet i logen, då särskilt de äldre medlemmarna. Därigenom kom ansvaret för ordenshusets ekonomi att  ligga på några få medlemmar. Då detta i längden skulle bli ohållbart väcktes frågan om att en byggnadsförening skulle bildas och skulle logen som gåva överlämna ordenshuset till denna förening enligt vissa villkor. På ett möte den 22 okt. 1961 diskuterades frågan om bildandet av byggnadsföreningen. Beslutades att välja en interimsstyrelse som skulle förarbeta övertagandet. En preliminär teckningslista för att utröna hur stort intresse det fanns för att bilda en byggnadsförening upprättades. Det visade sig att ett stort intresse fanns bland byarnas innevånare. 40 personer antecknade sig som medlemmar. 1962 bildades en förening kallad Utanfjärdens Byförening som skulle vara mottagare av huset. Ett gåvobrev skrevs där logen Lövhyddan till den nybildade byföreningen, på vissa villkor, överlät Lövviks ordenshus. Villkoren var att Utanfjärdens Byförening övertog och ansvarade för det lån logen hade hos Sparbanken samt en del mindre skulder till privata personer. Vidare framförde givarna önskemål att fastigheten skulle användas för ett för bygdens föreningsliv gagneligt sätt och att föreningslokalen skulle hållas tillgänglig för sammankomster av olika slag ägnat att främja bygdens befolkning och dessas trivsel. Gåvobrevet undertecknades av både givares och mottagares befullmäktigade ombud den 12/5 1963. På styrelse­sammanträdet med styrelsen för Utanfjärdens Byförening den 23/2 1964 tog det formella övertagandet av Ordenshuset samt ansvaret för där vilande skulder. Dessa var lån i sparbanken på 2 000 kr, skuld till Freds­föreningen, Petrus Ahlenius 89:14 och Evert Norberg 178:92. Föreningens första styrelse bestod av Petrus Ahlenius ordf., Manfred Nordlander kassör, Sivert Rodin sekr. samt övriga Karl-Axel Norberg och Nils-Erik Vestin.

Styrelsen beslöt på styrelsemöte den 4/9 1963 att som första åtgärd företaga påläggning av plåt på taket. På årsmötet den 23/9 1964 beslöts att låta Johan Norberg Torrom utföra invändig målning av lokalen till ett pris av 3 000 kr. På årsmöte den 16/4 1967 beslöts att uppföra ett uthus med toaletter. Virket var tidigare försågat av skänkt timmer. Arbetet skulle utföras av frivillig arbetskraft med Manfred Nordlander som arbetsledare. På ett styrelsemöte den 10/5 1967 beslöts att måla huset. Sven Näsman antogs att mot timpenning utföra arbetet.

Vid år mötet den 15/5 1980 väcktes förslag om insättande av två el-element i lokalen. Frågan skulle utredas av en kommitté. Till kommitté valdes Manfred Nordlander, Roger Svanholm och Börje Andersson. Påföljande möte inlämnades ett kostnadsförslag på indragning av el-värme i hela lokalen. Kostnadsförslaget var inlämnat av Roger Svanholm och var på 7 000 kr.

Ett kostnadsförslag för slipning och behandling av golven föredrogs också, det skulle kosta 500 kr. Båda förslagen godkändes och det beslöts att dessa arbeten skulle utföras.

Förutom här redovisade förbättringsarbeten, förekom mindre arbeten och förbättringar vilka ej här upptagits. Det sista och största beslutet om förbättring av lokalen togs under 1988. Då beslöts att göra en utbyggnad och installera toaletter. Bidrag till denna tillbyggnad har erhållits.

Under sin verksamhetstid har Byföreningen haft en stor hjälp av Lövviks Sportklubb. Klubben var en tid en pådrivande kraft när det gällde förbättring av huset.

En del frågor som haft betydelse för samhället i stort har tagits upp av föreningen bl.a. utomhus­belysning. Vid föreningens årsmöte 1970 fick styrelsen i uppdrag att undersöka möjligheten att få tillstånd att bygga belysnings-ledning från Svartnora till Sandsvedjan. På mötet den 22/5 1971 rapporterades att kostnaden för den föreslagna ledningssträckan skulle bli för dyr och därför avskrevs den frågan. Ett förslag väcktes om att en undersökning skulle göras om en förkortad ledning från skolan till Erling Norbergs vägskäl i Sörbyn.

En interimsstyrelse valdes som skulle söka tillstånd hos vägförvaltningen att lägga ledningen i landsvägsdiket, samt besked om stolpavståndet. Till interimsstyrelse valdes Paul Norberg, Manfred Nordlander och Evert Norberg. På årsmötet 1972 rapporterade interimsstyrelsen att tillstånd att lägga ledningen i landsvägsdiket av vägförvaltningen beviljats. Det beslöts att interimsstyrelsen skulle efter egen bedömning söka få arbetet i gång. Byföreningen beslöt att teckna två andelar i företaget. Hösten 1972 var ytterbelysning klar på den tidigare beslutade sträckan.

En annan fråga har varit den dåliga väghållningen från byarna. En väg-kommitté har valts som bl.a. gjort en  uppvaktning hos vägdirektören.

Som avslutning på denna  historik är det bara att önska föreningen god fortsättning och att föreningshuset i tider framöver, får bli en samlingspunkt för bygdens befolkning.

Evert Norberg

Lövvik 1989.05.17

Kommentarer av Jan Nordlander

Det finns en gammal protokollsbok från 1800-talet på bygdegården som är intressant att ta del av. Man frapperas av de täta sammankomsterna var 14:e dag och man inser att verksamheten hade stor social betydelse. Alldeles utan problem var inte nykterheten. Min farfar och farmor som flyttade in på Slåtterholmen eller Kalvholmen omkring 1896 (på nuvarande Ledins ställe ) gick med i orden. De var ganska aktiva i verksamheten, men redan efter ett halvår uteslöts farfar genom brott mot nykterheten och farmor gick då också ur orden.

Själv var jag medlem några år i slutet av 40-talet som ceremonimästare om jag inte minns fel. Alla jämnåriga var väl med, men i och med att mera världsliga intressen som lördagsdanserna gjorde sig gällande blev ordensverksamheten/nykterheten inte så intressant längre och dog så småningom helt ut för vår del. Jag minns att man lade stor vikt vid formellt uppträdande vid sammanträdena och att vi tog en kurs i sammanträdesteknik där man bland annat behandlade förfarandet vid voteringar som jag tyckte var krångligt.

Fredsföreningen

Vad gäller Fredsföreningen så har jag tidiga minnen av den då min pappa var mycket aktiv och ordförande i denna. Jag minns att vi ofta gästades av en föreläsare som hette Sellström och som ofta bodde hos oss några dar.

Här står föreläsaren Sellström längst till vänster. Det verkar vara midsommar. De övriga känner jag inte till. Fotot har jag fått av Gunnel född Löfroth dotter till Albin Löfroth.

Jag har själv protokoll från 30-talet då min moster Berta gift Wiklund var sekreterare och då verkade föreningen ha fungerat som jag upplevde ordensverksamheten, dvs en möjlighet för ungdomar att träffas.

Från Leif och Birgit Markström har jag fått ta del av en protokollsbok från åren 1923-28. Första protokollet maj 1923 visar att man ansluter sig till Wärldsfredsmissionen (svengelsk stavning). Städning och skurning togs upp av nya skolan efter möten. I juli beslöt man inköpa kaffekvarn med skopa och en Wattenhink. I augusti hölls möte på Hamnholmen och Albin Löfrot var ordförande. Från maj hölls 9 möten under 1923. Det ställdes kritik mot sekreterarens frånvaro vilket han protesterade emot då han ansåg att hans frånvaro var ofrivillig, men faktum är att han ytterst sällan var närvarande och han flyttade från Lövvik under hösten. Ny sekreterare vid decembermötet blev Anna Nordstrand. och man beslutade att anskaffa ett lock till föreningens kaffekittel.

Albin Löfrot elegant i yngre dar med Otto Eriksson

Medlemsantalet uppgick till 121 personer vid årsmötet i februari 1924 med en kassa på 495:56 kr. Man diskuterar redovisningssystemet samt 2 st luxlampor man fått från Nyadal, som visade sig vara trasiga och dyrbara att reparera och använda. Mötena avslutades med föreläsning, auktion och kaffe. Man beslöt inköpa en stråke till cellon. I okt 1924 framkom att föreningen hade ett arkiv på skolan. Man ordnade en fest till förmån för en av medlemmarna. Man hade kontakter med länsförbund och andra föreningar som t ex Torroms. I april 1925 diskuterade frågan ” Anses lekar för syndiga eller vanhedrande och om så icke är anser ungdomen det vara störande att de gamla deltar däri” Av diskussionen framgick att de inte var syndiga eller vanhedrande och att de gamla var välkomna att deltaga. Evert Norberg var nu ofta sekreterare. Man anordnade fest till morsdag 1925. På novembermötet förekom lekar och uppläsning av Einar Öhman och Albin Löfroth. Musik mmm. Mötet som hölls hos N E Norberg avslutades kl 8 e.m. I dec 1928 hölls mötet hos Johan Melander(min morfar ). Föreningens vaxduk måste ersättas ( mycket fikande…). Åter bordlades frågan ”Warför är du fredsvän” och Hilda Öhman hade uppläsning efter kaffet. Efter lekar m m avslutades mötet vid 9-tiden Årsmötet 1926 hölls hos M Eriksson i Svartnora . I februari hölls möte hos E P Norberg. I mars 1926 förekommer för första gången min pappa Manfred Nordlander som då var 18 år gammal i en kommitté för nästa möte. Man diskuterade om den rätta tidsandan var rådande. I juli hölls mötet på Lungön hos A Pettersson och förmodligen anordnade Ordf Albin Löfroth transporten med någon av sina båtar. Einar Öhman flyttar från orten 1926. Mötena hålles hos olika medlemmar som J Rodin, P Bergkvist, Albin Löfroth, N E Norberg, M Åkerlund, Kapten Andersson i Holma m fl.

Albins båt Laxen

Man inför ett kåserande protokoll utöver det vanliga som uppläses vid mötena. För mötet 3 okt 1926 fick min mamma Greta Mellander då 14 år gammal kåsera. ”Kåseriet innehöll en redogörelse för mötet från början till slut”. Det skulle vara intressant att läsa dessa kåserier som tydligen var lite mindre formella än de ordinarie protokollen och festerna som anordnades ganska frekvent skulle man också vilja veta lite mer om. I december förelästes av Manfred Nordlander en berättelse. I jan 1927 upplystes om att föreningen skulle få besök av resetalaren Sellström. Till arkivarie utsågs Hilda Öhman trots att sekreteraren något vanvördigt föreslagit att arkivet skulle byta namn till skåp då han tyckte det var mera passande. Under våren diskuterades ett föreningshus och provteckning av detsamma. 1:a maj tyckte man att logens pris för tomten på 300 kr var för högt I september valdes ordförandens blivande fru Linnea Åhlen till kåsör.

Albin och Linnea framför Älvbåten Nora(de skymmer namnet). En vanlig syn morgon och kväll nedan affären ända in på 40-talet. Kolla ”spritväskorna

Jag har kanske haft en lite raljerande ton när jag beskrivit föreningslivet. Jag är faktiskt imponerad av engagemanget. Att träffas var 14:e dag som man gjorde i slutet av 1800-talet och umgås  trots avsaknad av vägar och fortskaffningsmedel är imponerande. Fredsföreningen samlade lövviksborna nästan lika mycket under 30- och 40-talet. Men det kanske mest fantastiska är att det idag är en sådan aktivitet på föreningshuset av det fåtal som befolkar byn numera.

Nedan visas ett exempel på ett protokoll från fredsföreningen

P.S. Hösten 2015 tog Nils Parkman kontakt och undrade om det fanns protokollböcker att arkivera. Själv mindes Parkman att Evert tittat i protokoll dock inte så gamla som jag refererat. Tyvärr har vi (Ingrid Norberg och jag) inte återfunnit Everts protokoll och det gamla från 20-talet har troligen försvunnit i en gårdsbrand.

Vid en genomgång av min pappas papper hittade jag faktiskt en protokollsbok med årsmötesprotokoll från 50-talet. Markströms protokoll var ju bara från  åren 1923-28. Evert var ju sekreterare senare under många år. Har hittat en protokollsbok som har årsmötesprotokoll från 56-58 samt från 1966 då en reparationsfond på c:a 1000 kr överfördes till byföreningen. Misstänker att verksamheten upphör här. Inga handlingar för åren 59-65.
Årsmötesprotokollen visar på sjukbesök bl.a. Arkivarie var Signe Andersson. Troligen var arkivarierna fysiska och inga protokoll. En fest hölls 1:a maj 1956 med  behållning 235 kr. Sundberg och Folke Nordlund spelade 1957.
Ett antal lösa papper, revisions- och styrelseberättelser från tiden finns och från 1947. Inventarielista från arkivet . Protokoll från -52 och  -54. D.S.

Biblioteket

Jag har även fått ta del ”Journal för biblioteket” bildat 1892 med bibliotekarierna Hilda Öhman och Hanna Edholm. Själv var jag bibliotekarie några år på 40-talet och var väldigt imponerad av att ha en budget som tillät att inköpa en par böcker varje år och studerade bokkataloger med stort intresse. På min tid hade vi skulle jag tro en 4-5 meter med böcker i det gröna skåp som fortfarande finns kvar i kafferummet på ordenshuset. Då 1892 verkade man ha en 4-5 böcker och ett uppslag för varje bok med angivande av låntagare i journalen. Under 1892-96 lånades Fältskärns berättelser af Topelius 1:sta Cykeln av 4 personer/år med en låneavgift av 10 öre per person och lån. Det fanns 5 cykler/böcker av Topelius. Dessutom fanns Onkel Toms stuga(pris 1:50), August Blanche samlade arbeten(16 häften 4 kr). 1896 fanns c:a 20 böcker och man inkasserade också böter för förseningar av storleksordningen 25 öre. Observera att det var vanligt att avgångsklasserna fick böcker i premium vid denna tid som man kan se i skolkatalogerna.

journal för biblioteket bildat 1892

.

5. Fotoalbum från och om skolan

På startsidan finns det i menyn under startbilden Foto där du kommer till molntjänsten OneDrive med ett 50-tal album med c:a 2000 foton totalt. För skolan är följande album av intresse (direktlänkar ges här:

Hilda Öhman fr dotterdotter. 52 bilder från Hildas liv och hennes familj samt Lövvik samtidigt.

Ejnar Öhman och Edvard Öhman. Ejnars  liv på sanatorium och det militära på 51 foton.Edvards straffkommendering som vapenvägrare bl. a. på 59 bilder

Skoldagar 1960-62. Foton från Lennart Sandström. 79 bilder från skolan samt några gamla Lövviksbor.

Skolresa –55. 27 foton

Skolresa-52. 17 foton

Thure Selander 52-54. Båt, Hamnholmen, Sven Näsman och Bertil Melander…72 foton.

Thure Selander 54-55. 73 bilder från skolan och umgänge.
Thure Selander 51-52. 47 bilder med bl a klassfoton och vinterbilder

Idag i slutet av februari 2015 är det stor oreda i fotona efter en uppdatering som gjordes i slutet av januari, men jag håller på att reparera så att att bilderna kommer fram med en arbetsam process. Det är lite frustrerande då man inte får någon kontakt med OneDrive och man inte vet om de rättningar man gör kommer att hålla i sig framöver. På pekskärmar fungerar det dock bra på plattor och smartphones. Här är direktadressen till OneDrive och fotoalbumen

6. Skolkataloger inledning

Examenskataloger för Lövvik 1878-1962.

Katalogerna har erhållits från kommunens arkiv och är ganska svåra att beskriva. Ofta är de i ett jätteformat i uppslag på 40×50 cm som är svåra att kopiera och skanna. Jag har slutligen stannat för att skanna in dem på en jätteskanner som finns på forskningsarkivet i Umeå. Denna skanner tar material på 100×150 cm. Sedan har jag bearbetat materialet i photoshop och redovisar dem i liggande A4. De tidiga katalogerna fram till 1921 redovisas i sin helhet med betyg. Men betygen redovisas inte för de senare och därmed tror jag inte att någon nu levande får sina betyg visade. Betygen är ju trots allt en offentlig handling. Skälen till att jag visar katalogerna i sin helhet är dels den vackra handskriften och dessutom att man får den rätta tidskänslan.

För de senare åren med avgångar efter 1921 tar jag endast upp lärare och avgångsklasser med födelseår, målsman och eventuella märkligheter. Dessutom har jag försökt att få med alla in- och utflyttningar samt dödsfall.

7. Avgångsklasser 1878-99

1878-85

Examenskatalog 1878-91 med avgångsklasser 1878-85. Här fattas 1879. Materialet fanns kopierat på Hembygdsgården. Originalet har inte återfunnits. Här finns slutbetyg med sifferskala 0-5, närvaro sista terminen (noterbart är den stora frånvaron ”utan lof”) och premier i form av böcker (Metriska systemet och Karl XII och sjöbussen gavs ofta) och pengar (10 till 65 öre).

Klasstillhörighet är inte angiven utan eleverna är redovisade från alla klasser. Man kan t ex spåra Nils Petter Edholm (den konkursade handlaren som försvann 1904 från fru och 7 barn) som nr 211 under åren 80-85. Han gick alltså 6 år i skolan och gick ut 5/5 1885. Han återfinns också på fotot från 1893 av Lövhyddan. I katalogen från 1878 kan alltså elever finnas som börjat 1872. 9 elever återfinns ej 1880 från eleverna 1878 och kan alltså ha slutat -78 eller -79. 1885 anges 9 avgångar.

Examenskatalog för Löfviks skola 1878 övergår till ” för Löfviks roten”1880.

Kursinnehåll anges ibland och 1881 kan man skymta en klassindelning med hjälp av 3 linjer där katekesstudierna anges som ”hela katekesen”, ”till 3: e huvudstycket lilla katekesen”, ”hela katekesen”, ”till 3: e huvudstycket stora katekesen”. Räkning verkar vara individuellt anpassad.

Ett kort jag fått från Paul Norberg, vars pappa Vilhelm var jämnårig med Otto Eriksson som jag tror är 2:a f h i andra raden. Tiden bör var 1897 och lärare är AndersStrinnholm .

1891-99

Examenskatalog 1890-1902 . Nu kallas skolan ” Löfviks mindre folkskola. Här anges betygen i en bokstavsskala. Pojkar och flickor redovisas var för sig. Visar 4:e klassen som är avgångsklass i folkskolan. Några år undertecknar läraren Anders Strinnholm examinationen 1894-98. Vi saknar avgångarna 1886-90. Dessa katalogsidor ligger tillsammans med föregående i “klasser 1878-99”(direktlänk). Nedan följer ett exempel på hur en sida kan se ut från dec –78. Det kan vara svårt att se detaljerna och därför har jag lagt ut sidorna som foton i albumet “klasser 1878-99” som du finner om du klickar på Foto i menyn under bilden på startsidan eller använder direktlänken ovan

Trick för att se bättre på bilderna i OneDrive:

1. Klicka på “Visa originalet” sedan bilden kommit fram. Här kan du förstora och flytta dig på bilden.

2. Klicka på “Ladda ned “ och öppna varvid MS Picture Manager  ger dig möjlighet att förbättra och förstora bilden ( även andra redigeringsprogram kan ge bättre möjligheter att titta på bilderna)

3. Använd Smartphone eller padda/platta.

Från matrikel dec 1903 finns också Judit Nordlander,Karl Vestin, Anna Månsson, Helmer Sundin och Agnes Rodin. Skolan bedrives fortfarande på Gammskolan.

8. Födda 1886-1910. Avgångsklasser 1899-1921.

1899-21

Huvudbok födda 1885-1910(inskrivna 1893-1921) avgångsklasser 1899-1921. Mest fullständig med målsman, hemvist, födelsedag, inskrivning, närvaro(skolbesök) alla klasser småskola o folkskola, afgått datum o orsak, slutbetyg o anmärkningar.

1911-13. Edit Nordlander 3:a fr h sittande .Edits bror Ernst(dog i USA 1985)3:a fr v i rad 2. Erik Rodin t v om fr Sundelin. Övriga f. 1900: Einar Öhman, Sally Sondell, Katarina Kardell (lämnade in kortet för inramning), Viktor Berg. F. 1899: Johan Lundkvist, Hulda Edin, Göta Edholm, Frida Norberg, Hilda Sundin, Helga Eriksson, Nelly Svanholm, K-G Edvall, Karl Blix

1914. Edit (f.1900) Nordlander 3:a i rad 2 med broder Alvar f. 1904 t h bakom. Ev Henny Melander t h om Edit och Sigurd Melander (Canada) 2:a f h. Erik Rodin 4:a fr h. Övriga f. 1901: Astrid Edholm, Erik Edholm, Signe Sundin, O G Kardell, Axel Jonsson. 1902: Erik Norberg, Kristin Norberg, Axel Edin, Henny Eriksson, Karolina Norberg, Arvid Berg, Anna Olander, Viktoria Nordstrand, K G Jönsson. 1903: Hildur Eriksson, Linnea Sondell, Mary Mellander( utfl 1914 till Gavik  efter klass 2 i folkskolan), Anna Sandlund, Jenny Kardell, Nanny Vallin

(Examenskatalog barn f 1894-1907 redovisas inte – här kan man se betygen i alla klasser inte bara den sista)

( Examenskatalog 1903-16. Här har Hilda Öhman undertecknat 1914. Fasta mindre folkskola 1903-08(klass 1-4 i folkskolan) och småskola 1908-16(klass 1-3). Under åren 1908-16 alternerar Hilda Öhman mellan Utvik(vt) och Lövvik(ht), varför eleverna i småskolan fick ledigt under vårterminen. 1909 ser det ut som man läste båda terminerna i avgångsklassen 4 i folkskolan(tidigare gick man bara en termin även i folkskolan). I övrigt har denna katalog samma utförande som föregående. Vi kan alltså jämföra uppgifterna i huvudbok 1985-1910 med ex.katalog 1903-16 vad gäller närvarodagar tex för f. 1899 Johan Adolf Lundquist gick i klass 1 år 1906 med 90 närvarodagar och återfinnes 20 dec 1906 i ex.katalogen 1903-16. Denne Lundquist var troligen fosterbarn till min mammas morföräldrar Erik och Johanna Månsson.)

9. Avgångsklasser 1917-23

Ur examinationskatalogerna för 1917-31 redovisas åren 1917-23 som kopior av avgångsklasserna. Katalogerna redovisas separat för små- respektive folkskola. Vi visar endast folkskolan. För 1917 ser vi att avgångsklassen redan finns i huvudboken för födda 1904. Sista året i huvudboken för f 1910 bör motsvaras av avgångsklassen 1923-24. Avgångsklasser 1917-23. är direktlänken.

10. Avgångsklasser 1924-62

Ex.kataloger 1917-31,1931-41, 1941-54, 1954-62 separat för små resp folkskola. Efter 1962 gick eleverna på Vallen.

Anm. Göta Sondell lärare efter Hilda Öhman. Övrigt material som ej särredovisas: Fortsättningsskolan 1926-39, 44-46 bestod av 2 klasser på vardera 180 timmar under c:a 1.5 månad. Lärare: Elsa Sundelin, Einar Englund 28-29 (foto från1928 finns i Skolkataloger/Avgångsklasser 1924-62), Arvid Aspholm 29-30, Ture Ekman 31-34, Dagmar Norberg 36-37, Märta Hellse´n 38-39 och Gunnar Wik 45-46.

Slöjdskolan 30-47 bestod av 36 +32 2-timmarslektioner med lärare Göta Sondell, Henny Pettersson 47-52, Stina Björner 47, Gunbritt Sjödin 49, Ingrid Sundbom 50 och Mai Westerlund 51.

Utskrivningsbok 1923-41 och Inskrivningsbok 1922-36 finns också i materialet.

Avgångsklasser 1924-62 (avskrifter av dagbok med examenskatalog för dessa år)

Här redovisas elever som gått ut klass 6 respektive senare klass 7 och inflyttade och utflyttade under året i alla klasser. Förteckningen bör alltså innehålla samtliga som gått i Lövviks skola under denna period

1923 c:a. Överst fr v: Rune Löfrot, John Eriksson, Erik Mellander, Rune Sondell, Bertil Mellander, Folke Nordlund, Harald Sundberg, Felix Sondell, Erik Öhman, Gösta Näsman
Per Näsman, Einar Sandlund, Axel Kardell, Sven Bergkvist, Valfrid Viklander, Elsa Sundelin, Greta Mellander, Anna Eriksson, Eva Bergkvist
Ruth Nordlöf, Signe Kardell, Signe Norberg, Anna-Greta Öhman, Berta Ramström, Aina Löfrot, Hilda Öhman, Olga Byström, Britta Nordlöf, Gerd Norberg, Sandra Viklander
Erik Svanholm, Enar Edin, Bertil Norberg, Torsten Näsman, Sigurd Jönsson, Sören Öhman, Karl-Axel Norberg, Harald Sundberg, Kalle Åkerlund

1924 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Hilda Öhman småskolan klass 1-2 endast skolgång ht, vt i Utvik)

Karin Nordlund (5/3 1910 Skomak. J E Nordlund)
Anna Eriksson (18/8 1910 Arb. J Eriksson)
Valfrid Viklander (12/10 1911 Torp A Viklander)
Svea Bergkvist (21/8 1910 Arb. A Bergkvist)

1925 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2(27 elever) och Hilda Öhman småskolan klass 1-2 endast skolgång ht med 18 elever, vt i Utvik med 4 elever)

Axel Kardell (11 7/10 Torp PO Kardell)
Eva Bergkvist 12 3/10 h.äg J Bergkvist)
Signe Norberg (12 16/9 h.äg P Norberg)
Margareta Melander (12 16/6 h.äg J Melander)
Sven Bergkvist (12 13/11 Arb. A Bergkvist) klas 6 flyttar till Vallen 2/2
Harald Sundberg (12 6/2 Torp. Sundberg) död

I Utvik gick ”Lapp-Georg” i klass 2 dvs Andersson Nils Georg (16 24/4 Änkan Anna Andersson Svartnora)
I småskolans examenskatalog framgår att skolrådet i Nora för in uppgifter i ”huvudbok”

1926 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2(33 elever) och Hilda Öhman småskolan klass 1-2 nu första året med både ht och vt med 16 elever, ingen skola i Utvik för Hilda)

Olga Byström (12 25/5 Torp Byström Skärsäter)
Aina Lövroth (13 21/1 Torp A Lövroth)
Ruth Nordlöv (11 19/8 Torp M Nordlöv)
Brita Nordlöv (13 22/6 Torp M Nordlöv)
Ejnar Sandlund (12 16/8 h.äg P Sandlund)
Folke Nordlund (12 3078 Torp J Nordlund)
Folke Norrbin (13 24/3 Torp J Sundberg)
Sören Öhman (14 24/9 h.äg J Öhman) klass 5 flyttat
Svanholm Elin Ingeborg (16 13/6 h.äg J Svanholm) död 5/11 1925

1927 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2(33 elever) och Hilda Öhman småskolan klass 1-2 med 15 elever, ingen skola i Utvik för Hilda)

Berta Ramström (13 23/12 h.äg M Eriksson Svartnora)
Emmy Svanholm (13 22/2 H.äg J Svanholm)
Sandra Viklander (13 14/10 Torp A Viklander)
Greta Pettersson (13 23/5 J Pettersson Vibyggerå)
Per Näsman (13 19/7 Torp M Näsman)
Enar Edin (13 12/9 Arb Nils Edin)
Erik Melander (13 16/2 h.äg J Melander9
Rune Sondell (13 9/4 Amanda Sondell Härnösand)
Felix Sondell (14 14/1 h.äg K Sondell)
Sigurd Jönsson (13 31/5 Torp G Jönsson Skärsäter)

Fortsättningsskola 1928. Lärare Ejnar Englund. Fr v Rune Löfroth, Bertil Norberg, Erik Öhman, Erik Svanholm, Enar Edin, John Eriksson, ?, Ejnar Englund, Erik Mellander, Gösta Näsman, Sandra Wiklander, ?, Berta Ramström.

De som inte igenkänts är: Felix Sondell, Rune Sondell, Sigurd Jönsson, Per Näsman,  samt  Emmy Svanholm och Greta Pettersson.

1928 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2 med 31 elever och Ida Sundeman småskolan klass 1-2 med 18 elever)

Erik Öhman (14 6/7 h.äg Erik Öhman Svartnora)
Erik Svanholm (14 15/4 h.äg J Svanholm)
Gösta Näsman (14 28/7 Torp M Näsman)
Bertil Norberg (14 28/11 h.äg P Norberg)
Rune Lövroth (14 16/5 Torp. A Lövroth)
John Eriksson (14 8/10 Arb J Eriksson)
Sundelin Stig Folke Sam. (20 4/9 Alfred Sundelin Fors) klass 1 småskolan flyttar till Fors

Sven Näsman 2 fv, Inger Norberg, Ingrid Månsson 5 o 6 samma rad. Svea Sondell o Britta Sandlund längst upp

Småskolan 1928-29 med Martin Vestin i klass 1. Lärare Göta Sondell som också ses med  med Edvard Öhman. Verkar ska hoppa över skaklarna?

1929 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2 med 36 elever och Göta Sondell småskolan klass 1-2 med 17 elever)

Göta Sondell (16 2/10 h.äg Hj Sondell)
Anna-Greta Öhman (16 13/7 h.äg E Öhman)
Ingegerd Norberg (15 25/10 Snick. V Norberg)
Tora Näsman (15 29/10 Torp M Näsman)
Signe Kardell (13 12/11 Torp P O Kardell)
Bertil Melander (15 5/8 h.äg J Melander)
Torsten Näsman (15 29/10 Torp M Näsman)
Axel Norberg (16 7/1 h.äg KP Norberg)
Gustav Sandlund (14 6/6 h.äg P Sandlund)

1930(lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2  och Göta Sondell småskolan )

Syster Eriksson (16/12 arb B Eriksson)
Gunhild Näsman (17 4/3 torp M Näsman)
Frida Kardell (16 5/12 torp P O Kardell Skärsäter)
Elsa Vidström (17 3/4 fru A Norberg)
Greta Sandlund (16 21/11 h.äg P Sandlund)
Erik Löfroth (16 12/6 torp A Löfroth)
Ejnar Norberg (!6 22/10 h.äg P Norberg
Bengt Ramström (17 28/6 h.äg M Eriksson Svartnora)
Randolf Lindgren (17 18/6 torp M Nordlöv)
Karl Åkerlund (15 2/6 h.äg G Sondell Skärsäter)

1931 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2  och Göta Sondell småskolan )

Berta Melander ((18 5/10 h.äg J Melander)
Gertrud Edin (18 2/3 torp Nils Edin)
Inga Märta Edholm (17 26/11 änkan Hanna Edholm)
Maria Wiklander (17 16/9 torp A Wiklander)
Gösta Norberg (18 3/3 h.äg KP Norberg)
Tage Edin (18 17/3 h.äg P Edin)
Alfred Löfroth (17 7/10 torp Arvid Löfroth)

Småskoleklass med Göta Sondell(2 klasser äldre än det t v med Elsy Sondell, Dagny Eriksson, Ann-Marie Norberg och Nisse N

Göta Sondell i småskolan med Nisse Nordstrand längst fram . Överst f v Nils-Erik Vestin, Greta Nordstrand, Göta, Anna-Britta Sondell. Raden under Britt Norberg, Pelle Vestin, Anna-Stina Vestin och Anna Melander (uppgiftslämnare)

1932 (lärare: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Göta Sondell småskolan klass 1-2)

Aina Nilsson (18 8/12 målsman Änk H Nilsson)
Maja Eriksson (18 2/9 Arb B Eriksson)
Siri Norberg (19 2/3 Snick. V Norberg)
Svea Sondell (19 2/9 H.äg Hj. Sondell)
Erik Näsman (18 21/7 Torp. M. Näsman)
Ragnar Norberg (19 28/8 H.äg. P Norberg)
Birger Vestin (19 9/6 H.äg B. Vestin)
Sven Sondell (19 5/11 H.äg G. Sondell)
Birger Norberg (19 24/4 Anna Norberg)

Skolan 1933. Nedre raden från vänster: Manne Nordlund, Pelle Vestin, Ivan Sondell, Martin Månsson(hål på knät – därav handen), Kurt Sundin, och Karl Eriksson. Andra raden: Britt Norberg, Ann-Marie Norberg, Karin Norberg, Vera Vestin, Emma Nordstrand, Elsy Sondell, Inga-Märta Svanholm och Greta Nordstrand. Tredje raden: Anna-Britta Sondell, Anna Mellander, Stina Vestin, Lisa Löfroth, Dagny Eriksson, Anna-Greta Månsson och Nils-Erik Vestin. Översta raden: Martin Vestin, Nisse Nordstrand, Ejlert Edström, Britta Sandlund, Göta Öhman, Rut Sondell, Karl-Erik Hallin, Ebert Nordlund och Kjell Sondell. De båda lärarinnorna längst bak är Elsa Sundelin och Göta Sondell.

1933 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Göta Sondell småskolan klass 1-2)

Margit Nilsson (20 17/7 Änk. H. Nilsson)
Ingrid Norberg (20 8/6 Snick. V Norberg)
Emmy Samuelsson (19 3/2 Hustru Fr Samuelsson)
Karin Näsman (20 6/9 Torp M Näsman)
Ingrid Månsson (20 7/10 H.äg M Månsson)
Karin Myren (19 7/2 Arb K Myren)
Anna-Brita Viklander (20 26/8 Torp A Viklander)
Bertil Norberg (20 23/4 H.äg. N E Norberg)
Sven Näsman ( 19 13/8 torp M Näsman)
Sven Norrbom (19 2/6 Torp J Sundberg) ?? flyttade till annan skola klass 6.

I klass 1-2 undervisas varje avdelning var för sig en dag i veckan.

Främre raden fv Karin Myren, Aina Nilsson, Ingrid Månsson, Svea Sondell, ?, Karin Näsman, Berta  Mellander, Anna-Britta Viklander, Inga Norberg. Bakre raden de fyra längst th: Erik Näsman, Ragnar Norberg, Gösta Näsman, Birger Norberg

1934 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Göta Sondell småskolan klass 1-2 ht 18/8-21/12 och vt 13/2-8/6). Vårterminen börjar sent. Skönt med ett rejält jullov.

Brita Sandlund (20 27/5 h.äg P Sandlund)
Ruth Sondell (21 20/4 h.äg Hj Sondell)
Göta Öhman (21 2/5 h.äg Axel Öhman) Innehavare av Lövvik 3 som senare ägdes av Albin Löfrot och uppdelades senare på Emil Norberg och Bror Vestin samt Sjöbäcken. Se Evert Norberg Lövvik
Martin Vestin ( 21 27/7 H.äg B Vestin)
Martin Månsson (21 5/9 H.äg M Månsson)
Erik Hallin ( 21 22/1 Torp K Vestin)
Kjell Sondell (21 12/6 H.äg G Sondell)
Knut Samuelsson (22 6/11 Torp. Fr Samuelsson) i klass 5 flyttat
Karl Tage Eriksson(21 18/12 Hjalmar Eriksson) i klass 1 död 24/10 1933

1935 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Göta Sondell småskolan klass 1-2)

Inga-Märta Svanholm (21 23/5 H.äg J Svanholm)
Emma Nordstrand ( 22 9/2 H.äg V Nordstrand)
Per Norberg (21 20/3 H.äg K P Norberg )
Ejlert Edström (22 22/7 Arb J A Edström)
Ebert Nordlund (21 20/3 Torp. E Nordlund)

I undervisningsstatistik anges att lärosal användes för gymnastik där redskapet är en fabriksförfärdigad bom. Anges att endast flickorna använder gymnastikdräkter. Gymnastik 1.5 tim i folkskolan och 1 tim i småskolan i veckan.. Bara 5 elever i småskolan.

1936 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och vik Aina Jonsson och Anna Sundström småskolan klass 1-2)

Vera Vestin (22 18/3 H.äg B Vestin)
Karin Norberg (22 2/8 Snick. V. Norberg)
Ivan Sondell ( 22 31/12 H.äg G Sondell)
Knut Sundin (23 7/5 H.äg J Sundin)klass 6 flyttat Sollefteå folkskola vid vt början
Anna-Britta Sondell (24 30/10 H.äg G Sondell) klass 4 undervisats i H-sand under hösten

1937 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Aina Jonsson vik i småskolan klass 1-2)

Dagny Eriksson (22 18/12 Arb Hj Eriksson)
Anne-Marie Norberg (24 30/1 H.äg E Norberg)
Elsy Sondell (23 13/5 H.äg Hj Sondell)
Elisabet Lövroth (24 9/9 Arb. A Lövroth)
Manne Nordlund (23 13/7 Torp. J E Nordlund)
Karl Georg Lindgren (23 15/7 Handl A Lövroth) flyttat till Ullånger i klass 6.

Kontakt med yttre världen kan numera ske med färja (Svartnoranäset- Nyadal) och bil sedan man fått väg 1931. Mari-Anne Östlund längst fram.

1938 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Henny Pettersson småskolan klass 1-2)

Ebba Marg. Nordstrand (25 4/4 h.äg V Nordstrand)
Anna-Britta Sondell (24 30/10 Änkan H. Sondell)
Anna Kristina Vestin (25 31/12 H.äg. J Vestin)
Anna Melander (25 27/8 H.äg. J Melander)
Britt Ingrid Norberg (25 27/4 H.äg E Norberg)
Mari-Anne Östlund (25 26/12 Lär. H Pettersson) inflyttad från Vännäs
Erik Petrus Vestin (25 5/4 H.äg. B. Vestin)
Nils-Erik Nordstrand (23 11/11 H.äg. V. Nordstrand)
Nils-Erik Vestin (24 10/12 H.äg. J. Vestin)
Mary Saltin (27 26/8 Arb J Saltin Skog)klass 4 endast ht. Återflyttat till Skog.
Astrid Saltin (29 19/6 Arb J Saltin Skog)klass 2 endast ht. Återflyttat till Skog.
Siri Frölander (28 28/2 Torp P Sjölund) klass 3 inflyttad från Bjärtrå
Ingvar Bolin (26 17/7 Torp S Bolin Svartnora) inflyttad från Kyrkdal

Fr Petterson småskollärare 1938-45

Fr Pettersson var småskollärare i Lövvik 1938-45. Hon var strängt religiös. Ovan ses hon med en årgång av småskolan. Fr v Anders Bergkvist, Ivar, Valter, Börje, Lisbet, Karl-Gustav, Rut, Berit. Foto från Marianne Edin som var fosterbarn hos fr Pettersson.

1939 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Henny Pettersson småskolan klass 1-2)

Anna-Greta Månsson (26 20/1 H.äg. M. Månsson)
Ingvar Bolin (26 17/7 Torp S Bolin )

Få avgångna men 13 elever i småskolan

Tidig plötslig skäggväxt hos bl a  Karl-Gustav, Lill-Sven, Ove och Bert.

Ovan har man släppt loss på isen. Observera Konsum före branden

1940 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Henny Pettersson småskolan klass 1-2)

Sondell, Hulda Maria (27 29/3 Änkan H Sondell)
Norberg, Gun Ingeborg (27 5/12 Snick W Norberg)
Norberg, Paul Wilhelm (26 8/11 Snick W Norberg)
Nordlund, Gunnar (27 9/5 H.äg. J. E Nordlund)

Utflykt till ”Håshang”(Hörsång) på cykel i undomslogens regi omkring 1940. Ledare är Sven Sondell.  Stående fr v: Märta Nordstrand, Ing-Marie Norberg, ”Bibban Vestin”Birgit Söderblom,Ejnar Nortberg, Brita Vestin, Barbro Eriksson, Gunnar Melander, Sven Sondell, Paul Norberg,Kurt Norberg, Ragnar Edström, Sven Norberg, Ture Sandlund.
Sittande fr v: Elisabet”Lisbet” Rodin, Gunborg”Gullan” Edholm, Berit Norberg, Linnea Sondell, Emil Nordstrand, Karl.Gustav Nordstrand, Ove Norberg, ”Lill-Sven” Sven Nordkvist och Valter Rodin.

1941 (lärare.: Elsa Sundelin folkskolan B2 och Henny Pettersson småskolan klass 1-2)

Söderblom, Birgit Marg. (28 3/7 Torp K Vestin)
Frölander, Siri (28 28/2 Torp. P Sjölund)
Westin, Britt-Marie (27 26/8 H.äg J Westin Skärsäter)
Melander, Nils Gunnar ( 28 26/8 Fisk. J A E Melander ”Valle”)
Sandlund, Ture (27 9/11 H.äg P Sandlund)
Nilsson, Inga Maj (29 5/5 H.äg. H Sundin) klass 5 inflyttat från Grubbe
Johansson, Tage Lennart (31 22/3 H.äg Tage Johansson) klass3 från Klockestrand och till Klockestrand. Målsman kortvarig ägare till del av Lövvik 3
Johansson, Ulla-Greta (32 17/5 H.äg Tage Johansson) klass2 från Klockestrand och till Klockestrand. Målsman kortvarig ägare till del av Lövvik 3
Lovdagar: 13,14/9 Skördelov, 24/9 Skurning, 18,19/10 Fönsterinsättning och skurning, 22/11 Skurning, 15/4 Skurning, 2/5 möte mellan skolstyrelse och lärare, 31/5 skurning.*högtidsdagar

1942(Ingrid Dahlström, Henny Pettersson lärare, Judit Hägglund vik småskolan maj)

Inga-Mari Norber(g f 21.10.1929 målsman h.äg Evert Norberg)
Inga-Märta Kerstin Nilsson(5.5.1929 h.äg H Sundin Skärsäter) flyttade 24/1 till Nyadal
Sven Alfred Norberg(3.10.1928 torp JA Norberg Svartnora)
Stig Lennart Näsman(26.101929 torp M Näsman )
Karl Ragnar Edström(22.81929 arb JA Edström Skärsäter)
Göran B Johansson(2.11.1929 K Johansson ) kom 20/8 f Växjö, flyttade 24/10 till Forsmo

Kajsa , Jan, Karin, Jean,Tord, Dorit och Per-Erik. Foto från Jan 1943-44.

1943(Elsa Sundelin, Henny Pettersson)

Märta Nordstrand(17.4.1929 h.äg W Nordstrand)
Hilma Elisabeth Rodin(26.6.1930 torp E.Rodin)
Stig Hendry Viklander(23.1.1930 arb A Viklander)
Sven Ingemar Bergkvist(3.6.1929 torp J A Bergkvist)
Kurt Erling Norberg(2.4.1930 torp J A Norberg Svartnora)
Sven Gustav Nordkvist(24.9.1930 arb N H Sondell)
Linnea Dagmar Sondell (1.12.1931 änkan Hulda Sondell Skärsäter) klass 5 flyttade till Härnösand 23.1
Gösta Ingemar Fröberg(16.4.1932 arb J Fröberg) klass 4 flyttade 28.8 till Högsjö

Fr Sundelin, Gullan, Linnea Sondel (syster till Annabritta), Majlis, Gunborg, Ivar, Lennart. Rad 2: Rut Nordlund, Berit N, Erling N, Börje A, Ove Norberg, Karl-Gustav Nordstrand. Längst ner:Per-Erik Edin, Kajsa B, Tord Andersson, Karin E, Bert M, Dorit N, Jean A, Jan N, Torvald Norberg. 1943-45

1944( Elsa Sundelin med sj.vik Ottilia Nordlander sept, Henny Pettersson)

Barbro K Eriksson(19.5.1931 h.äg O Eriksson)
Gunborg Edholm(2.12.1931 arb Rudolph Edholm Skärsäter)
Majlis Ingegärd Vestin(22.10.1930 torp K A Vestin Skärsäter)
Maj Gunvor Vestin(31.51930 h.äg J A Vestin Skärsäter)
Linnea Dagmar Sondell (1.12.1931 änkan Hulda Sondell Skärsäter) åter f Härnösand
Stig Lennart Bergkvist(20.1.1931 torp J A Bergkvist)
Erik Emil Ove Norberg(10.1.1931 H.äg E Norberg)

Jean, Jan, Kajsa, Karin,

Per-Erik, Tord, Torvald

1945(Gunnar Wik, Henny Pettersson) Stina Vestin och Karin Lindström vik okt-nov f Wik

Ivar Albert Bergkvist(31.10.1932 torp J A Bergkvist)
Karl-Gustav Nordstrand(8.9.1932 snick B Nordstrand)
Emil Vilh Nordstrand(2.2.1931 h.äg E V Nordstrand)
Per Olof Valter Rodin(15.3.1932 h.äg J Rodin)
Berit Margareta Norberg(9.8.1932 h.äg E Norberg)
Marta Ingegerd Norberg(15.11.1932 torp J Norberg Svartnora)
Rut Dagmar Nordlund(3.1.1932 h.äg J Nordlund Svartnora)

Antecknat arbete hemma för Anders Bergkvist(även bogserbåt) och Erling Norberg klass 4
Per-Erik Pettersson(21.1.1936 Erik Tage Edin ) klass 2 flyttar 9.10 till Stockholm
Arne Roland Sondell(4.8.1936 Felix Sondell) klass2 inflyttad från Härnösand vt flyttade tillbaka i klass 4 30.9.1946

Skolresa. Fr v: Valter, ?, Bert, Gullan, Kurt, ?, Ove, Marta, ?, Karl-Gustav, Ivar, Märta, Rut, Berit, Gunvor, Börje, Majlis, Barbro, Lisbet, Emil. Det var inne med golfkostymer vid denna tid. Även läraren Selander hade ju golfbyxor för det mesta.

1946(Gunnar Wik, Stina Björner)

Börje Andersson (4.9.1933 J E Andersson)
Bert Evald Melander (30.5.1933 E Melander)

1947(Gunnar Wik, Stina Björner)

Anders Bergkvist (12.8.1933 h.äg J A Bergkvist)
Evert Erling Norberg (7.5.1934 h.äg Evert Norberg)
Dorit Nilsson 15.9.1935 styrman L Nilsson (Oskar))klass 4 flyttar till Kramfors 11.11

1948(Gunnar Wik, Stina Björner)

Klass 7 införes. Inga avgångar.

Bengt Åke Billström (12.3.1938 Emmy Billström Svartnora) klass3 tillkommer från Ekerö
Bo Valter Billström (31.9.1939 Emmy Billström Svartnora) klass 2 tillkommer från Ekerö

1949(Gunnar Wik, Stina Vestin)

Jean Ingvar Andersson (2.2.1935 Ejnar Andersson båtskeppare) började på tekniska gymnasiet H-sand.
Karin Ingeborg Bergkvist (25.1.1934 J A Bergkvist h.äg)
Karin Elisabet Eriksson(6.4.1935 Otto Eriksson h.äg) fyttat till Klockestrand 3.1
Karin Ing-Marie Edberg(1.12.1940 Olof Edberg) klass2 inflyttad från Grundsunda 23.1

Överst t.h.: Lasse, Torvald, Tord, Jan, Jean, Anna-Lisa, Kajsa, Ingvar, Gunnar Wik lärare. Rad 2: Rigmor, Märta, Gunbritt, Ulla, Mona, Siv. Rad 3: Billström, Bruno, Pelle, Sivert, Billström.

1950(Thure Selander, Gunbritt Sjödin) Bertil Åström vik 10.1-11.3 för Selander

Tord Charles Andersson(23.8.1936 Einar Andersson båtskeppare)
Per Thorvald Norberg(2.3.1936 Evert Norberg h.äg)
Jan Ingvar Nordlander (4.5.1936 arb Manfred Nordlander) har sökt till Örnsköldviks läroverk
Märta Elisabet Bergkvist(4.6.1936 Albert Bergkvist h.äg)
Bo och Åke Billström utflyttade till Näsåker 20.8
Lars Ove Nyberg(24.31937 Einar Nyberg handlare)inflyttad 26.10 från Klockestrand
Mona Margareta Norman(4.3.1937 Erik Norman h.äg) klass 6 sökt till läroverket
Kerstin Anna-Lisa Norberg(13.6.1937 Evert Norberg h.äg) klass 6 sökt till läroverket
Siv Rigmor Hagström(12.5.37 Erik Hagström handlare)klass6 avgick till läroverket 20.8 Härnösand
Karin Ing-Marie Edberg(1.12.1940 Olof Edberg konsumföreståndare) klass 3 utflyttad 13.5 till Högsjö
Karin Elisabet Wik(23.7.1941 Gunnar Wik folkskollärare) klass2 utflyttad 20.8 till Säbrå

Thure Selander var en fantastisk pedagog som jag uppfattade honom. Jag var som sagt tidigt skolmogen och försökte få börja skolan redan som 6-åring men förvägrades detta. Jag hade en skolbänk hemma där jag satt och hade privatskola. Jag tror att jag hade räknat ut alla räkneböcker fram till och med tredje klass innan jag började skolan. Oengagerade lärare gjorde att skolarbetet inte kändes så kul förrän jag fick förmånen av att få Selander i sista klassen. Trots att han hade en vikarie 2 månader minns jag detta skolår som mitt viktigaste och roligaste. Han hade en förmåga att engagera som jag inte tidigare mött. Jag hade troligen inte fortsatt mina studier utan Selanders inverkan. Jag minns hans golfbyxor och hans frikyrklighet som dock inte störde. Selander hade också en ung vacker blåögd fru Nancy som det var ett nöje att titta på. Det var en helt ny värld som infördes och jag minns speciellt ”roliga timmen” då Selander bl a läste boken Mauritz av Martin Koch som handlade om en pojke i vår ålder och där man kände igen sig. Jag har försökt finna en förklaring till skillnaden i hans pedagogik i examenskatalogen, men det går tyvärr inte utan det var personliga egenskaper som gjorde skillnaden

Ture Selander med fru Nancy och sonen Tommy hos Näsmans på Hamnholmen. Stig och Magnus Näsman t v  och skolans vaktmästare Sven Näsman th

1951(Thure Selander, Stina Vestin). Ingrid Sundbom vik vt för Vestin

Lars Ove Nyberg(24.31937 Einar Nyberg handlare)
Jonas Ingvar Rodin(26.8.1937 Adolf Rodin fiskare)
Siv Ingeborg Norberg(14.5.1937 Henning Norberg h.äg)
Mona Margareta Norman(4.3.1937 Erik Norman h.äg) gick till läroverket 20.8 H-sand
Kerstin Anna-Lisa Norberg(13.6.1937 Evert Norberg h.äg) gick till läroverket 20.8 H-sand
Berit Vivi M Klint(21.8.1938 Reinert Klint Konsumföreståndare) klass 6 inflyttad 18.9 från Helgum
Karl Vilhelm Garniej(22.12.1943 Helmer Sundin h.äg)klass1 fyttat till Kramfors 17.10
Britt Inger M Klint(9.7.1942 Reinert Klint Konsumföreståndare)klass 2 inflyttad 18.9 från Helgum

Skolresa. Överst Per-Olof M, Lasse N, Lars Nyberg, Gunbritt R, Berit Klint, Siv Norberg. Undre raden: Sivert Rodin, Nancy Selander, Lars-Åke A, Ulla N, Bruno B, Yngve M och längst fram Ingeborg W.

Småskolan 1951. Börje Klint, Mona Viklander, Jan Bredberg, Anna Norberg, Roland Norberg, Leif Melander, Margit Nyberg, Åke Bergkvist. Lärare Ingrid Sundbom.

1952(Thure Selander, Mai Westerlund)

Lars Gunnar Nordstrand(13.2.1938 Vilhelm Nordstrand h.äg)
Gun-Britt Rodin(5.6.1938 Erik Rodin fiskare)
Berit Vivi M Klint(21.8.1938 Reinert Klint Konsumföreståndare)
Per-Olof Melander(20.6.1939 Bertil Melander h.äg) klass 6 sökt till läroverket
Ulla M Nordlander(29.7.1939 Manfred Nordlander arb) klass 6 sökt till läroverk

Selander i typiska golfbyxor,Per-Olof, Sivert, Bruno, Lasse,Yngve, Lars-Åke. Rad 2:Margareta, Gun, Sigrid, Margareta, Ingeborg, Gunbritt, Ulla, Berit och längst fram Lars-Erik, Anders och Ulf

1953(Thure Selander, Mai Westerlund)

Kurt Bruno Bergkvist(15.61939 Albert Bergkvist h.äg)
Hans Sivert Rodin(3.10.1939 Adolf Rodin fiskare)
Per-Olof Melander(20.6.1939 Bertil Melander h.äg) avgick till läroverket H-sand 20.8
Ulla M Nordlander(29.7.1939 Manfred Nordlander arb) avgick till läroverket K-fors 20.8

C:a hälften har avlagt klassens simkunnighetsprov på 25-75 m

Monica Nordlander, Marianne Lövroth, Ulla-Britt Undin (gift Pettersson), Elisabeth (Bettan) Norberg, Sune Nordlund och Stig Norberg. Nedre raden från vänster är Stig Åsberg, Bengt Westin och Håkan Nordlund. Lärare Mai Westerlund småskolan

Klasskort 1953. Övre raden: Selander, Sivert Rodin, Bruno Bergkvist, Anders Rodin, Yngve Melander, Lars-Åke Andersson, Lars-Erik Rodin, Åke Bergkvist, Ulf Edström, Jan Bredberg.
Nedre raden: Britt-Inger Klint, Margareta Melander, Ingeborg(Laila) Vestin, Mona Viklander, Maud Norman, Gun Norberg, Sigrid Bergkvist, Anna Norberg

1954(Thure Selander, Mai Westerlund)

Bengt Yngve Melander(12.1.1940 Evald Melander h.äg)
Lars-Åke Andersson(19.3.1940 Einar Andersson båtskeppare)
Sven Börje Klint(10.3.1944 Reinert Klint konsumförest.) klass5 avflyttad till Eden Salteå 27.9(noterades ej som inflyttad 1951)
Birgitta Margareta Klint(17.6.1946 Reinert Klint konsumförest.) klass 1 avflyttad till Eden Salteå 27.9

Läsåret 1954-55. Klass 1 nedre raden fr. vänster: Håkan Nordlund, Bengt Westin, Stig Norberg, Marianne Lövroth, Stig Åsberg.

Klass 2 övre raden fr. vänster: Monica Nordlander, Elisabeth Norberg, Ulla-Britt Undin, Sunde Nordlund, lärare Maj Westerlund.

Klasskort 1954. Överst Selander, Ulf Edström, Lars-Erik Rodin, Lars-Åke Andersson, Roland Norberg, Anders Rodin, Jan Bredberg, Åke Bergkvist, Leif Melander.
Sittande: Margit Nyberg, Gun Norberg,Maud Norman, Ingeborg (Laila) Vestin, Anna Norberg, Mona Viklander, Sigrid Bergkvist

1955(Thure Selander(Kerstin Sandström vik sept-okt, uppgift om småskolan saknas)

Edström,Ulf Lennart (28.11.1941 Runo Edström chaufför)
Rodin, Bo Anders (16/6 1941 Adolf Rodin Fiskare) simmade 200 m
Norberg, Gun Karin (31/1 1941 Emil Norberg h.äg)
Melander, Gun Margareta (14/8 1941 Evald Melander h.äg)
Norman, Maud Birgitta (23/11 1941 Erik Norman h.äg) sökt inträde till läroverket H-sand
Edström, Eva Synnöve (25/2 1942 John Edström ) klass 6 sökt inträde samrealskola K-fors

Nr 207 Kungl. Maj:ts cirkulär:

….Lärjungar vid folkskolor må under år 1954 erhålla ledighet sammanlagt högst 6 dagar för att deltaga i lantbruksarbete eller annat för folkhushållningen säskilt betydelsefullt arbete…

GUSTAV ADOLF

Klasskort 1955.Överst: Anders Rodin, Lars-Erik Rodin, Åke Bergkvist, Selander.
Mitten: Gun Norberg, Sigrid Bergkvist, Margareta Melander, Maud Norman, Britt-Inger Klint, Jan Bredberg, Leif Melander, Lars-Åke Andersson, Ulf Edström. Sittande: Birgit Vestin, Margit Nyberg, Anna Norberg, Birgit Sondell, Elisabet Melander, Ulla Nordlund, Barbro Sondell, Mona Viklander.

1955 sept-okt. Kerstin Sandström vikarierar. Överst: Jan Bredberg, Åke Bergkvist, Maud Norman, Gun Norberg, Margareta Melander, Lars-Erik Rodin, Anders Rodin. Mitten: Margit Nyberg, Sigrid Bergkvist, Birgit Sondell, Ulla Nordlund, Barbro Sondell, Elisabet Melander, Anna Norberg, Birgit Vestin, Mona Viklander. Nederst: Leif Mellander, Ulf Edström, Roland Norberg

1956(Erik Lundh klass 3-7)

Rodin, Lars-Erik(13/1 1943 Rodin, Adolf fiskare)
Bergkvist, Sigrid A(4/1 1942 Bergkvist Alb. H.äg)
Lockner, N E Göran( 17/8 1945 Lockner, Ruben Sågställare9) klass 4 inflyttat 23/8 Bjärtrå

Förlorat fotbollsmatch mot Östanö. Friluftsverksamhet: Bad i sandsvedjan 26/8, Lövviksberget 14/9, Forngrav i Svartnora 28/9, Orientering Svartnora 30/9, Skidåkning 7/3, 10/3 och 17/3

Klass 3-7 Läsåret 1955-1956. Nedre raden fr vänster: Ulla-Britt Undin, Sune Nordlund, lärarson, Göran Lockner, Elisabeth Norberg. Mellan raden fr. vänster: Roland Norberg Birgit Sondell, Elisabeth Mellander, Birgit Westin, Barbro Sondell, Ulla Nordlund, Monica Nordlander. Översta raden fr. vänster: Anna Norberg, Mona Wiklander, Sigrid Bergkvist, lärare Erik Lund med son, Margit Nyberg, Jan Bredberg, Leif Melander, Lars-Erik Rodin, Åke Bergkvist

1957(Erik Lundh klass 3-7)

Bergkvist, Åke (11/5 1943 Bergkvist, Albert H.äg)
Bredberg, Jan (10/5 1943 Norberg, Birger H.äg)
Norberg, Anna (20/11 1943 Norberg Arne h.äg)
Viklander Mona (12/3 1943 August Viklander pens)
Lockner, N E Göran( 17/8 1945 Lockner, Ruben Sågställare9) klass 4 avflyttat 23/8 Skog

Ur friluftsverksamheten. Lingonplockning, orientering, skogsplantering, skridskoövn. Och skidåkning. Ett 25-tal radioprogram avlyssnades och 3 undervisningsfilmer sågs (Djur i våra skogar, vikingar och inlandsisen)

1958(Erik Lundh klass 3-7 med Helge Edholm vik och Anna Lockner i småskolan)

Melander, Leif (11/10 1943 Melander ev. H.äg)
Norberg, Roland (23/11 1944 Norberg, K.-A h.äg)
Nyberg, Margit (20/9 1944 Nyberg, E Köpman) kl 6 24/8 till Klockestrand
Ahlenius, Ann B L(16/12 1948 Petrus Ahlenius handlare) klass 3 infl från Boteå 26/11
Ahlenius, Berit Yvonne(6/11 1950 Petrus Ahlenius handlare) klass 1 infl från Boteå 26/11

1959(Erik Lundh klass 4-7 och Anna Lockner i småskolan)

Melander, Elisabet (14/2 1945 Melander, Bertil h.äg)
Westin, Birgit (13/3 1945 Westin, Martin h.äg)
Sondell, Barbro (13/6 1945 Sondell, Sven H.äg)
Sondell, Birgit (13/6 1945 Sondell, Sven H.äg)
Nordlund, Ulla (16/2 1945 Nordlund, Ebert h.äg)

1960(Erik Lundh klass 4-7 och Anna Lockner och Anna-Stina Boija i småskolan)

Nordlund, Sune (6/4 1946 Nordlund, Ebert Byggn.arb)
Norberg, Elisabet (17/12 1946 Norberg, Birger h.äg)
Undin, Ulla-Britt (31/1 1946 Undin, håkan h.äg)
Nordlander, Monica (11/1 1947 Nordlander, Manfr Byggn.arb) klass 7 flyttar 24/8 till K-fors samrealskola

1961(Kerstin Sandström klass 4-7 och Stina Boija i småskolan)

Nordlund, Håkan (29/6 1947 Nordlund, Folke snickare)
Vestin, Bengt (23/8 1947 Vestin, Bengt h.äg)
Norberg, Stig (6/10 1947 Norberg K-A h.äg)
Löfroth, Marianne (13/6 1947 Löfroth, Rune torpare)klass 7 flyttade till Ö-viks realskola 24/8
Lund, Jan-Erik (6/6 1951 Erik Lund folkskollärare) klass 3 flyttat till Tierp 24/8
Lund, Hans-Erik (31/10 1952 Erik Lund folkskollärare) klass 2 flyttat till Tierp 24/8

Bojan, Göran Lövrot, Sven-Gunnar Sondell,Gerd Westin(syster t. Birgit), Björn, S-E Norberg, Marianne Norberg

1962(Kerstin Sandström klass 4-7 och Stina Boija i småskolan)

Då detta är sista året med skola i Lövvik redovisar vi alla klasser:

Klass 1

Sandström, Björn C (22/3 1954 K L Sandström trädgårdsmästare)
Norberg, Sven Erik (10/9 1954 K B O Norberg h.äg)
Sondell, Sven Gunnar (27/6 1954 S G Sondell h.äg)
Norberg, Emma Marianne (27/10 1954 B J P Norberg h.äg)

Klass 2

Vestin Kerstin Agneta (14/6 1953 O K Vestin h.äg)

Klass 3
Löfroth, Hans Göran (31/10 1952 Rune Löfroth torpägare)
Klass 4
Norberg, Karl-Erik (7/1 1951 Bertil Norberg h.äg)
Svanholm, Roger (12/1 1951 Erik Svanholm h.äg)
Nordlund, Karin Marianne (29/1 1951 Ebert Nordlund h.äg)
Klass 5
Bergkvist, Tommy (3/9 1950 Gunvor Vestin hemsamarit)
Nordlund, Bert (19/12 1949 Ebert Nordlund h.äg)
Sondell, Ulla-Britt (12/7 1950 Rudolf Åsberg styrman)
Ahlenius, Berit (6/11 1950 Petrus Ahlenius köpman)
Klass 6
Löfroth, Bengt (14/5 1949 Rune Löfroth torpäg)
Nordlund, Lennart (28/2 1949 Folke Nordlund snickare)
Åhman, Margareta (29/4 1949 Johan Åhman h.äg)
Undin, Eva (10/11 1949 Håkan Undin h.äg)
Nordlander, Birgitta (28/4 1949 Manfred Nordlander byggnadsarb)
Klass 7
Sondell, Stig (9/8 1947 Åsberg Anna-Britta fru)
Norberg, Nils-Erik (18/9 1948 Norberg Bertil h.äg)
Sondell, Gudrun (5/3 1948 Sven Sondell h.äg)
Norman, Gunilla (5/11 1948 Erik Norman h.äg)
Ahlenius, Ann (16/12 1948 Petrus Ahlenius Köpman)

K Sandström, Ann A, Gudrun S, Gunilla N, U-B Sondell, Margareta Å, Berit A, Eva Undin, Karin Nordlund, Gittan N. Underst:  Roger S, Stig Å, Bert N, Lennart N, Nicke ,Tommy (Gunvors), Bengt L.

Röster från och om Lövvik

Jag har numera möjlighet att lägga in ljudfiler på hemsidan. Då jag betalar extra för detta måste jag utnyttja detta tycker jag. För många år sedan lade jag ut ett antal intervjuer på Spray (http://medlem.spray.se/lovviksljud/) som har funkat fram till nu, men ej längre. Jag lägger nu ut dessa intervjuer på nytt här och kompletterar med en del andra, varav en del av dessa funnits på cd-skivan om skolan. Tidigare har jag lagt in intervjuer med min pappa Manfred där han talar om Storön med imponerande kunskap som jag upptäckte när jag trängde in närmare om Storöns historia. Pappa tillsammans med Sven Norberg minns också gamla tider från Hamnholmen. En intervju med morbror Valle hos Kalle och Ester ger ett smakprov på genuina röster från byn och sällsamma historier från Valle om min morfar och farfar. Dessa intervjuer kan du hitta genom att söka på Manfred resp. Valle.

Erik Rodin talar om fiske. (14 min) .

Gelning vid Nordstrands sjöbod 20-talet. Erik f. 1900 längst bak till vänster fiskade tydligen här med Ville Nordstrand. Gel-damerna är från vänster Fina Rodin (Eriks mamma), okänd, Sofia Edholm, Ville, Edit Nordlander (min faster), Gerda Norberg och Nancy Eriksson f. 1896 här i yngre version än nedan. Flickan skulle kunna vara Eriks dotter Elisabet.

Evert talar om Hamnholmen och foton

Evert Norberg den store Lövvikskännaren som skrivit två böcker om Lövvik berättar här i anslutning till några foton som återges nedan.

Hamnholmen 1914 som Evert talar om i 41 minuter

Storön med Evert liggande och Albin Löfrot med mössan

Storön midsommar.

 

Evert kärrar grus till sin båt Trio på Mjältön. Kolla lasten. det är inte många idag som orkar med en sådan kärra.

 

Trio infrusen och vid kaj i Husum

Agnes och Henning talar också om fiske. (43 min)

Agnes Eriksson f. Rodin och syster till Erik.

På bilden t. h. ser vi Edvard Öhman, Emmy och Henning Norberg (ev. inte gifta ännu), Greta eller Berta Melander, Johan Norberg från Svartnortjärna och en Sandlund. Henning hade en karakteristisk kraftig röst.

 

Mammas släkt som inte är beskriven under “ägare av Lövvik n:o 7…”

Nedan har vi ett utdrag ur ansedeln som beskriver min mammas släkt från hennes föräldrar och bakåt. Vi ska försöka komplettera uppgifterna efter bästa förmåga där de inte har framkommit i “ägare av Lövvik n:o 7”.

Vi har redan beskrivet mammas släkt i avsnittet “Ägare av Lövvik n:o 7…” och vi ska här försöka komplettera bilden med det som inte kom med där. Överst i  bilden har vi Olof Jan Johanssons föräldrar:

Bonden Johannes Danielsson 1752-1838 född i Mäland, Skogs förs. med föräldrar bonde Daniel Pehrsson och Sara  Andersdotter. Han gifte sig sent 1796 vid 44 års ålder med den 16 år yngre bondedottern Brita Olofsdotter 1768-1840 med föräldrar bonden Olof Ersson och Barbro Jonsdotter från Älfed i Skog. Barn: Daniel 1798-1816 (död i colik), Sara Stina f. 1799, Olof Jan 1801-1846,  Petrus 1805(död späd), Babba Cajsa f. 1806, Brita Märta 1809 (död späd). samtliga födda i Mäland. Dödsorsaker beskrivs som “ålderdom” för den 86-årige Johannes och “uppkastning” för hustrun.

Brita Cajsa Månsdotters föräldrar var:

Bonden Måns Pehrsson Törn 1761-1816 född i Salteå av bonden Pehr Nilsson och Christina Pehrsdotter. Han var en kortare tid soldat och fick då namnet Törn.  Gifter sig 1788 i Bjärtrå där han också dog i “pleurit”=lungsjuk såväl som hustrun Catarina Olofsdotter 1765-1839 från Bjärtrå. Barn: Pehr f. 1790, Olof 1792-96, Stina f. 1796, Olof f. 1799, Brita Caisa f. 1803, Måns f. 1807 samtliga födda i Bjärtrå där familjen tydligen bodde. I registret Noray finner vi en längre ansedel för hans förfäder i Nora ner till 1600-talet. Vi ser att hans anfäder främst kommer från Salteå. I registret kan vi förstås få ännu mer info om personerna som deras barn, giftermål, husförhörsuppgifter mm.

 

Måns Törn Persson född 1761-05-08, död 1816-06-07
Måns Törn Persson f. 1761-05-08 Salteå Nora (Y) d. 1816-06-07 Lugnvik Bjärtrå (Y) [ Biografi ]	Per Nilsson f. 1715 Salteå, Nora (Y) d. 1772-11-03 Salteå, Nora (Y) Bonde	Nils Månsson f. 1691 d. 1774-07-08 Salteå, Nora (Y) Bonde	Måns Johansson f.
			Märta Nilsdotter f.
		Sofia Persdotter f. 1680 Rossvik, Nora (Y) d. 1743-09-11 Salteå, Nora (Y)	Per Nilsson f. 1623
			Margareta Jonsdotter f. 1652
	Kerstin Persdotter f. 1721 d. 1800-12-27 Salteå, Nora (Y)	Per Eriksson Törnberg dp. 1700-03-26 Hol, Nora (Y) d. 1742-12-21 Båtsman, Bonde	Erik Eriksson f.
			Kerstin Persdotter f.
		Margareta Olofsdotter f. 1691-12-.. d. 1753-06-30 Salteå, Nora (Y)	Olof Johansson f. 1662
			Kerstin Nilsdotter

Morfar “Brattoms” mormor var Sara Catarina Jonsdotter 1825-49 f. i Roo, Skog. Om hennes död skrivs “ogifta pigan Sara Kajsa Jonsdotter i Roo. Förkylning. 24 år”. Barn: Greta Cajsa f. 1846 utom äkt. av oangiven fader. Sara Catarinas föräldrar i Roo var Jonas Ersson  1798-1863 och Magdalena Månsdotter 1795-1850  där troligen morfars mamma Greta Cajsa växte upp växte upp. Jonas föräldrar var Bonden Eric Jonsson och Anna Danielsdotter och Magdalenas var bonden Måns Persson och Sara Olofsdotter från Åhs i Skog. Magdalena dog i lungsot och hade barnen: Eric 1821 (död späd), Magnus f. 1822, Anna Greta f. 1823, Sara Catharina f. 1825, Eric 1826 (död späd), Brita Magdalena f. 1828, Stina Elisabeth f. 1830, Märtha Lena 1833 (död späd), Jonas f. 1835, Eric f. 1839 samtliga födda i Roo. Jonas gifte om sig med pigan Anna Cajsa Nilsdotter f 1823 (25 år yngre än Jonas) från Dahl som överlevde maken. Detta par fick en son Johan 1859 som dog späd.

Nu kommer vi till ägare av Lövvik  7 och i nedanstående tabell från Noray har vi en del av dessa ägare(den övre halvan) som har beskrivits i “Ägare av Lövvik n:o 7…”.Vi börjar med min mormors farfar Måns Persson som vid Laga skifte 1860 flyttade till “Månssons” i Norrbyn från en plats nedan nuvarande Bergkvists. Måns förfäder nedan innehade Lövvik  n:o 7.

Måns Persson född 1812-01-07, död 1876-09-02
Måns Persson f. 1812-01-07 Löfvik Nora (Y) d. 1876-09-02 Löfvik Nora (Y) Bonde [ Biografi ] [ Barn ]	Per Månsson f. 1782-03-19 Löfvik, Nora (Y) d. 1827-05-14 Löfvik, Nora (Y) Bonde	Måns Bertilsson f. 1753-05-12 Löfvik, Nora (Y) d. 1832 Löfvik, Nora (Y) Bonde	Bertil Månsson f. 1721 Löfvik, Nora (Y)
			Kerstin Jonsdotter f. 1726 Allsta, Nora (Y)
		Katarina Persdotter f. 1760-05-01 Rö, Högsjö (Y) d. 1841-03-30 Löfvik, Nora (Y)
	Anna Maria Jonsdotter f. 1782-11-28 Utvik, Nora (Y) d. 1838-06-12 Löfvik, Nora (Y)	Jon Jonsson f. 1743-11-20 Utvik, Nora (Y) d. 1810-04-11 Utvik, Nora (Y) Bonde	Jon Nilsson f. 1713
			Anna Persdotter f. 1706 Folkja, Nora (Y)
		Maja Lisa Näsman f. 1756-03-01 Torsåker (Y) d. 1823-11-11 Utvik, Nora (Y)	Israel Näsman f.
			Sigrid Hamberg f. 1725-12-15 Västhammar, Torsåker (Y)

Vi har inte behandlat Måns Perssons hustru Anna Christina Eliasdotter 1811-88 från Svartnora. Anna Stinas förfäder kommer från Svartnora 2:1, dvs nuvarande Roger Svanholms.  Här kommer ett utdrag ur Noray:

Anna Stina Eliasdotter född 1811-06-12, död 1888-08-19
Anna Stina Eliasdotter f. 1811-06-12 Svartnora Nora (Y) d. 1888-08-19 Löfvik Nora (Y) [ Biografi ] [ Barn ]	Elias Johansson f. 1769-09-22 Svartnora, Nora (Y) d. 1841-08-24 Svartnora, Nora (Y)	Johan Eriksson f. 1727 d. 1802-10-22 Svartnora, Nora (Y) Bonde
		Märta Eliasdotter f. 1746-08-01 Svartnora, Nora (Y) d. 1831-01-14 Svartnora, Nora (Y)	Elias Israelsson f. 1700
			Märta Månsdotter f. 1703
	Katarina Hansdotter f. 1773-06-06 Löfvik, Nora (Y) d. 1827-09-04 Svartnora, Nora (Y)	Hans Hansson f. 1737-05-01 Löfvik, Nora (Y) d. 1820-09-10 Löfvik, Nora (Y) Bonde på Lövvik 3 som ägdes av Emil Norberg 1902-70 längst upp i Norrbyn	Hans Persson f. 1695 Löfvik 3, Nora (Y)
			Lisa Håkansdotter f. 1700 Löfvik, Nora (Y)
		Lisa Persdotter f. 1734-03-17 Folkja, Nora (Y) d. 1817-11-27 Löfvik, Nora (Y)	Per Eriksson f. 1691 Folkja, Nora (Y)
			Anna Persdotter

Vi tar fram den magnifika bilden av Pittjopas bröllop 1901 med Kristina Löfgren. Här ser vi systrarna Sjöström på flankerna. Sittande längst till vänster Johanna framför sin man Erik Månsson och sittande längst till höger Emma Margareta 1861-1905 bredvid sin man PV Nordstrand 1861-1932.

Till sist kommer vi till mammas mormor Barbro Johanna Sjöström 1858-1921 född i Östby, Högsjö . Hon var syster till Emma Margareta 1861-1905 som var gift med Per Vilhelm Nordstrand far till Ville, Bror och Anna och  farfar till vår granne Lasse. Systrarnas far var Coopverdie-Kapiten Mårten Olsson Sjöström 1813-85  som gifte sig som styrman 1844 med bondedottern Stina Brita Östlund 1824-68 och fick 10 barn där lövvikssystrana var nr 6 och 7. Sjökaptenen gifte om sig i ett barnlöst äktenskap med Anna Greta Selin 1820-86 från Hemsön. Jag hade för mig att kaptenen hade något med Åbord att göra, men Östby ligger ju i Ramvik. Coopverdie-Kapiten var benämning på en sjökapten i handelsflottan.

Kaptenens föräldrar var bonden Olof Larsson 1771-1814 och Catharina Olofsdotter 1775-1840. “Skattebonden Olof Larsson ifrån Ramvik, död af ett olyckligt slag utaf sin egen häst. 43 år och 1 månad gml.”. Paret fick 5 barn där Mårten var yngst. Änkan efter den hästsparkade gifte om sig med tillträdande bonden Johan Andersson från Torsåker.

Kaptenshustrun Stina Brita Östlunds föräldrar var bonden Olof Israelsson Östlund 1794-1830 (död i lungsot 36 år gammal) och bondedottern Sara Christina Hansdotter 1792-1868. Olof Israelsson antog namnet Östlund efter ortsnamnet Östby. Stina Brita var enda efterlevande barnet. Sara Christina gifte om sig, men blev snart änka igen då mannen dog 1838 i nervfeber.

Därmed har jag behandlat samtliga upptagna släktingar i ansedeln från Nordiska Släktforskningsinstitutet för min pappa Nils Manfred Nordlander. Jag har utnyttjat Ulf Viklanders register över Norabor www.noray.se där det funnits uppgifter. Även Evert Norbergs böcker om Lövvik  och husförhör från SVAR har varit till hjälp.